Ny klassisk renässans

Vissa generationer föds vid en tid då få världsomkastande skeenden verkar inträffa. De kan åtnjuta frukterna av tidigare generationers arbeten, och genom att följa de lagar och normer som skapat samhället, bidraga till eftervärlden. De tenderar oftast självsäkert lita på att det som erfarenheten har att säga om det förgångna, även gäller om morgondagens värld.

För andra, som för oss, tillkommer uppgiften, sprungen ur nödvändigheten, att med passionens alla sätt få trötta människor, armt uppfödda i en blodfattig och livsled kultur, att åter spärra upp sina ögon. Det är ju bara de själva som kan rasera, de med egna händer uppförda murar, som inte bara skärmar dem från sina medmänniskor, utan även från hela människosläktets sammanförda rikedomar och gåvor. Men, när de drivs på av en kultur, som även har lämnat bakom sig det mediokra tillståndet av följsam apati, och som med dårskapens iver är på väg att kasta sig in i sin egen dödsdans, sorgligt triumferande över förnuftets alla lagar – hur skall det då gå?

Det enda hoppet är en återfödelse av den livskraft som en gång byggde civilisationen. Men en sådan träder inte spontant fram av sig självt, utan måste av människor skapas. Människor, som förundrade över världens sinnrikhet gör sig själva till den drivande kraften, och med sitt förnuft åter låter vetbar sanning sprida sitt ljus över den murkna godtyckligheten. Människan måste åter sättas i centrum, och människovärdet höjas till den nivå där vi innerligt försvarar varje individs okränkbarhet. En renässans innebär att vi inte begränsar oss själva eller andra, att vi ser de nya utmaningar som ligger framför oss som något fantastiskt, och att vi genom studier av tidigare renässanser bland mänsklighetens olika kulturer, har en allt bättre värld att bygga!