Helga Zepp-LaRouche

Helga Zepp-LaRouche föddes den 25 augusti 1948 i Trier. Efter gymnasiet utbildade hon sig till journalist i Hamburg och Hannover. Efter att ha arbetat som frilansjournalist åkte hon 1971, som en av de första europeiska journalisterna, kort efter kulturrevolutionens höjdpunkt på en flera månader lång resa genom Kina. Efter återkomsten studerade hon på det Fria universitetet i Berlin (statskunskap, historia och filosofi), senare i Frankfurt am Main och Mainz.

Sedan 1977 är hon gift med Lyndon LaRouche. Tillsammans med honom har hon sedan dess lett politiska aktiviteter i många länder i Asien, Europa, Iberoamerika, Afrika och nästan alla USA:s stater. De har tillsammans träffat och samarbetat med åtskilliga politiska ledare, bl.a. Indiens premiärminister Indira Gandhi och Mexikos president José Lopez Portillo.

Helga Zepp-LaRouche är en av världens ledande auktoriteter på dramatikern, historikern och filosofen Friedrich Schiller och Nicolaus Cusanus, mannen som mer än någon annan bidrog till att dra igång 1400-talets europeiska renässans. Hennes vetenskapliga arbete sträcker sig från den tyska klassicismen till universalhistoriens humanistiska tradition och konfucianism. I oktober 1977 skrev hon om ”Nicolaus Cusanus och hans betydelse för dagens utbildning” för den internationella Cusanus-kongressen i Trier. Hennes verk ”Om lyckan i sanning” publicerades 1987, i vilken hon diskuterade ”Om Gudsseendet”, Cusanus presentation av människans deltagande i Gud. För 550-årsjubiléet av Kyrkomötet i Florens, vilket ägde rum i Rom 1989, organiserade hon en konferens om Nicolaus Cusanus. År 1993 utvecklade hon Cusanus’ idéer i ett tal inför den ryska statens universitet för humanistiska studier: ”Nicolaus Cusanus och den konceptuella grunden för en renässans i Ryssland idag”.

I april 1979 publicerade Zepp-LaRouche en banbrytande studie med titeln ”Friedrich Schillers hemliga kunskap”. I november 1980 organiserade hon ett flera dagar långt Schiller-symposium i Mannheim, ”Friedrich Schiller och dagens kultur, poesi, utbildning, teater”, vars höjdpunkt var en Schiller-afton med skådespelaren Will Quadflieg och en paneldiskussion om den klassiska teaterns kris och framtid med de välkända tyska experterna prof. Benno von Wiese, Will Quadflieg, Peter Otten och andra. Cusanus’ och Schillers idéer går som en röd tråd genom flertalet av hennes tal och artiklar.

Sommaren 1984 grundade Helga Zepp-LaRouche det internationella Schillerinstitutet, en förening för statskonst, vars mål är upprättandet av en ny, rättvis ekonomisk världsordning och en världsomspännande humanistisk renässans. Schillerinstitutet baserar sig på Schillers idé om att mänsklighetens mål inte är något annat än att ”utbilda människornas inneboende kraft, framåtskridande”. Vid grundningskonferensen i Washington D.C. i juli 1985 var temat för Zepp-LaRouches tal Schillers roll i att lägga den konceptuella och estetiska grunden för 1800-talets vetenskap.

I en uppsats från denna tid lade hon fram sina idéer för recitation av klassisk poesi. Tio år senare behandlade hon temat ”Poesi och musik”, där hon berörde ”Motivführung i exemplet Friedrich Schillers Das Lied von der Glocke”. På hennes initiativ har traditionen av framträdanden, varje år i november, för att fira Schillers födelsedag återupplivats.

Zepp-LaRouche diskuterade 1981 i artikeln ”Klassikerna och republiken” principerna för statskonst. Hon talade om moderniteten hos Schillers vän Wilhelm von Humboldts bildningsideal och meningen med naturrätt för klassisk statskonst.

Helga Zepp-LaRouche har attackerat den kulturpessimism som präglat tiden sedan 1980-talets början. I en broschyr mot ”den gröna faran”, utgiven sommaren 1982, identifierade hon Nietzsche som den gröna motkulturens stamfader, något som hon skrev om i ”Den gröna fascismens historiska rötter”. På Schillerinstitutets konferens i december 1994 angrep hon skarpt den ”konservativa revolutionen” som ”en oligarkisk motrörelse till renässansen”.

Under hennes makes femåriga period som George H.W. Bushs politiske fånge, från 1989 till 1994, talade hon outtröttligt å hans frihets vägnar och om den politik, så som den Produktiva Triangeln och Eurasiska Landbron, som de tillsammans utarbetat som nyckeln för att transformera de nyligen befriade östeuropeiska nationerna till en bubblande motor för en global ekonomisk återhämtning. Idén om en snabb utveckling längs ”den moderna Sidenvägen” öppnar en enorm potential för det euro-asiatiska samarbetet på det produktiva ekonomiska området.

I maj 1996 talade hon på en konferens på temat ”Ekonomisk utveckling för alla regioner längs den nya Eurasiska Landbron” i Peking. I februari 1997 författade hon en appell för att skapa ett Nytt Bretton Woods, som sedermera undertecknades av ett tusental personligheter över hela världen. Våren 1999 tog hon tillsammans med Faris Nanic, f.d. kabinettsekreterare för den bosniske presidenten Izetbegovic, initiativ till uppropet ”Fred genom utveckling för Balkan”, i vilken en omfattande återuppbyggnad av hela Sydeuropas infrastruktur fordras.

Redan under hösten 1999 pekade hon vid en internationell konferens i USA på det alarmerande faktum att vålds- och mördarvideor för ungdomar, och deras ”ingångsdroger” som Pokemon och Nintendo, ursprungligen utvecklades av USA:s armé som en militär träningsmetod – vilket förklarar deras oerhörda effektivitet – och krävde ett världsomfattande förbud mot produktion och spridning av dessa filmer och videospel.

Efter den 11 september 2001 har hon energiskt engagerat sig för att få fram sanningen bakom vilka som ligger bakom attentaten och deras egentliga (geopolitiska) motiv. I detta sammanhang manade hon till en internationell ”Dialog mellan kulturerna” för att skapa ett förnuftets alternativ till det från motsatt håll (Brzezinski, Huntington m.fl.) allt högre skallande ropet efter vad som påstods vara ett oundvikligt ”krig mellan civilisationerna”.

Hon grundade 1974 Europeiska arbetarpartiet i Tyskland, som hon också var ordförande för. År 1982 grundade hon Club of Life som motpol till Club of Rome och dess folkmordspolitik. Sedan 1992 är hon ordförande för det tyska partiet Bürgerrechtsbewegung Solidarität (BüSo).

Helga Zepp-LaRouches världsbild kännetecknas av optimism, vilket hon nyligen beskrev med följande ord:

”Min optimism kommer från övertygelsen att vi kommer att vinna detta stora historiska slag. Denna övertygelse härrör från en filosofisk idé från Nicolaus Cusanus, att concordia, enhet, i makrokosmos endast är möjlig om alla mikrokosmer är utvecklade. Med andra ord: Fred på jorden kommer endast att komma till stånd och civilisationen kan endast fortsätta om alla nationer har möjlighet till fullständig utveckling.”