Nödvändigt att omdefiniera "hållbar utveckling" som "ihållande utveckling".

Hållbar utveckling enligt FN:s utvecklingsmål Agenda 2030 sätter eliminering av fattigdom och många andra punkter före "klimatet" som kommer först på plats 13.

Med Belt & Road och Apolloprogrammet som inspiration
av Hussein Askary and Jason Ross

Just i dessa dagar samlas världens ledare i New York till FN:s 74:e generalförsamling, vars tema detta år är "Hållbar utveckling". Mötet väntas samla ledare från utvecklingsländerna som är angelägna att se ett genomförande av de prioriterade FN-målen för "Hållbar utveckling (Agenda 2030)": Mål 1. Avskaffa fattigdom i alla dess former överallt; Mål 2. Avskaffa hunger ...; Mål 3. Säkerställa hälsosamma liv...; Mål 4. Säkerställa en inkluderande och likvärdig utbildning av god kvalitet ...; Mål 6. Säkerställa tillgång till vatten ...; Mål 7. Ekonomiskt överkomlig, tillförlitlig, hållbar och modern energi för alla; Mål 8. Ekonomisk tillväxt ...; Mål 9. Infrastruktur, .. industrialisering. Trots den akuta nödvändigheten att uppfylla dessa mål kommer troligen USA, EU och FN-byråkratin själv att lägga den största tonvikten på Mål 13. ... att bekämpa klimatförändringarna...

Rika domedagsprofeter från västvärldens länder tar sig till FN-byggnaden i New York med flygplan, segelbåtar eller till fots för att uttala sina profetior om "världens undergång" pga klimatförändringar, som de säger orsakas av fortsatt ekonomisk tillväxt och industriell utveckling. De ansluter sig till en växande grupp av mäktiga finans- och bankintressen i västvärlden som tänker tjäna stora pengar på det de kallar "grön tillväxt" och "gröna finanser". Avsikten är att globalt stoppa den reala ekonomiska tillväxten och teknologiska och vetenskapliga framsteg för att "rädda planeten". Under tiden kommer de fattiga ländernas förhoppningar att sättas i andra hand,eftersom man uppenbarligen ser detta som en viktigare fråga än att eliminera fattigdom och hunger, och viktigare än att skaffa fram sjukvård, utbildning, rent vatten och elektricitet till miljarder människor.

Under kolonialismens tid fick människorna i de koloniserade länderna höra att de var mindervärdiga varelser, och att fattigdom var naturligt för dem. I den efterkoloniala tiden fick de höra att deras fattigdom var en naturlig följd av att de hade korrupta ledare. Idag får utvecklingsländerna höra att de är fattiga därför att den giriga industriella världen har orsakat en klimatförändring, och att de aldrig någonsin skall försöka efterlikna den industriella världen. Istället ska de få bistånd för att "mildra klimatförändringarna" och almosor. Med detta synsätt kommer fattigdomen att göras permanent ("hållbar") i generationer.

Det ständiga trummandet för att få stopp på ekonomisk utveckling är inte nytt, men har nått en hysterisk nivå som hotar både industri- och utvecklingsländer. Den luddiga diskussionen om "hållbar utveckling" har del i skulden till det. Författarna till denna artikel menar att det finns en fundamental, oförenlig skillnad mellan "hållbar utveckling" så som det förs ut i västvärlden och hur det uppfattas i Kina och andra utvecklingsländer. I Kina och andra utvecklingsländer ser man på det som "hållbar utveckling" (med betoning på "utveckling") medan man i västvärlden betonar "hållbar".

Läs hela artikeln på engelska här:
https://larouchepub.com/other/2019/4636-sustained_development.html
eller
https://www.brixsweden.com/redefining-sustainable-development-belt-and-road-and-apollo-11-sources-of-inspiration/?lang=en