Kina/Italien tar itu med EU:s flyktingkris

Samarbete för att bygga den Nya sidenvägen kan lösa de hårdaste knutar. EU har nästan paralyserats av sin flyktingkris som inte minst drabbat frontstaten Italien hårt.

För den italienske premiärministern Paolo Gentiloni blev den stora sidenvägskonferensen i Beijing Belt & Road Forum en vändpunkt. Synligen lättad kom han tillbaka hem som en ny människa och lade fram en stor infrastrukturplan vars like inte setts på årtionden av monetaristisk åtstramning i Italien. Hamnar och anslutningsvägar i norra Italien skall nu byggas ut för att öka landets förmåga att hantera de ökande transportflödena från Asien till Europa på den Maritima sidenvägen. Gentiloni räknar med att, trots alla nya eurasiska järnvägar, så kommer 90 procent av Nya sidenvägens transporter att gå till sjöss.

I sitt ena tal på konferensen för forskningsinstitut vid sidan av den stora Sidenvägskonferensen i Beijing sa Schillerinstitutets ordförande Helga Zepp-LaRouche:
"Medan fler och fler europeiska nationer, både i och utanför EU, har börjat upptäcka [Kinas Bältes &väginitiativ] BRI:s enorma potential och sagt sig vilja bli transportknutpunkter för det Eurasiska samarbetet, har EU:s institutioner varit avvaktande, diplomatiskt sagt. Så finns det emellertid en jättestor utmaning, där medlemsländerna i EU kan förmås till samarbete med BRI: Det är flyktingkrisen. Det enda mänskliga sättet som detta Europas blödande moraliska sår kan helas, är att aktivt dra in de europeiska nationerna i BRI:s stora utvecklingsplan för hela Afrika."

Detta var just var Gentiloni tog till sig i Kina. På presskonferensen i Beijing den 16 maj efter sina möten med president Xi Jinping och premiärminister Li Keqiang talade Gentiloni om hur konferensen kommer att lämna spår efter sig i historien eftersom det är ett globalt projekt. Italien är det första G7-landet som går med i detta projekt på högsta nivå, sa han. Förutom de kinesiska satsningarna på hamnarna i Genua och Trieste som två av ändpunkterna för den brygga mellan Asien och Europa som den Maritima sidenvägen är, så berättade han om att Kina och Italien skall samarbeta i Afrika:
"Vi talade om möjligheten att Italien och Kina utvecklar triangulära samarbeten med västra Balkan, en region som Kina ökat sitt intresse för, och i Afrika, där vi skall välja ut två eller tre länder, förutom Mozambique där vi redan samarbetar, för utveckla ett sådant samarbete."

Gentiloni sa att Kina "känner till vad ett land som Italien betyder i Afrika: De vet att Italien är det land som byggt tiotals dammar och tiotusentals km vägar och viktig infrastruktur. De vet att [italienska oljebolaget] ENI är världens stora oljebolag i Afrika och att de därför kan ha oss som partner i triangelsamarbeten. Vi har beslutat att välja ut några länder och experimentera med triangelsamarbete."

Ett stort infrastrukturprojekt där detta triangelsamarbete kan komma igång och som är avgörande för att skapa ett bra alternativ för afrikaner som idag flyr mot Europa, gäller bygget av en järnväg längs hela Nordafrikanska kusten från Casablanca till Kairo. Den har funnits med i de kinesiska perspektivplanerna, ända sedan järnvägen från Kina till Iran öppnades. Planerna sköts på framtiden av oroligheterna efter den arabiska våren (eller som "våren" kallas för den tvingats leva i den: "arabiska helvetet"). Med Italiens gamla nära band till Libyen, och andra nordafrikanska länder, ligger det mycket nära till hands att det italiensk-kinesiska triangelsamarbetet kommer att ske där, så fort läget tillåter det.

Läs mer om den historiska Sidenvägskonferensen i Beijing på: http://www.larouche.se/artikel/belt-amp-road-forum-i-peking-quot-manskligheten-gar-in-i-en-ny-fas-quot