SvD vägrar motargument om Nordeaflytten.

Mot deras SvD:s ledare "Nordeaflytt ingen struntsak" ställdes "Nordeas risker är orimliga för svenska folket", men det svaret publiceras i stället här nedan. I svaret skrivs att det inte finns någon anledning att backa för Nordeas krav att slippa betala mer för sina risker, tvärtom borde, med tanke på den gigantiska risken, bankdelning omedelbart införas.

En lite längre debattartikel av samma författare togs däremot samma dag in på Realtid.se. Den tog även upp den märkliga ordningen att bankerna själva kan bestämma värdet på sina derivattillgångar (och därmed sina vinster). Detta är en stor fråga som tagits upp av den italienska Europaparlamentarikern Marco Zanni och av Italiens finanspress, men den har aldrig tidigare nämnts i debatten i de derivattunga länderna i Nordeuropa. Denna andra artikel finns på: http://www.realtid.se/debatt/nordea-overlater-gigantiska-finansiella-ris...

Se korrespondensen med SvD nedan!

Se intervju med Marco Zanni på https://larouchepac.com/20170126/italian-mep-italy-must-leave-euro-enact-glass-steagall

Läs mer om bankdelning enligt Glass-Steagall på http://larouche.se/gs


Från: Brannpunkt SvD
Skickat: den 29 maj 2017 06:59
Till: Ulf Sandmark

Ämne: Re: Nordeas risker är orimliga för svenska folket

Hej,

Tack för artikeln. 
Jag tackar dock nej till publicering.

mvh Carina Stensson, redaktör SvD Debatt

Den 28 maj 2017 18:48 skrev ulf.sandmark@nysol.se :

Hej!

Här kommer en debattartikel om SvD:s ledare om Nordeaflytten. Jag hoppas att den kan vara av intresse.
MVH
Ulf Sandmark
0736937896

NORDEAS RISKER ORIMLIGA FÖR SVENSKA FOLKET

Även om Nordeas flytt inte är en struntsak som SvD hävdar på ledarplats (1) så gör finansminister Magdalena Andersson rätt i att tala om riskerna med Nordeas verksamhet för det svenska folket. De är helt enkelt orimliga.

Vad SvD hittills aldrig har nämnt är följden av att Nordea är en s.k. globalt systemviktig internationell finansiell institution (GSIFI). Enligt Sveriges EU-styrda regelverk för bankkrishantering innebär det att Nordea inte får gå under eftersom det skulle kunna hota det internationella finanssystemet.

I första hand skall bankens ägare vid en kris tvingas täcka upp förlusten i banken. Men eftersom banken inte får gå under, skall den rekapitaliseras och till det krävs nya pengar liksom om förlusterna är större än ägarkapitalet. EU-reglerna pekar då på bankens långivare vilket främst är stora insättare och företagskunder eftersom de mesta andra skulderna prioriteras. Om detta inte räcker faller bankens risk tungt återigen på staten och svenska folket. Detta betyder att statens och storkundernas betalningsansvar inklusive rekapitalisering utsträcks till det mesta av bankens skulder och kapital som är 5.842 miljarder i svenska kronor (133 procent av Sveriges BNP). I detta ingår Nordeas dotterbanker i våra grannländer, vilka banken vid årsskiftet 2016/17 utan att fråga om tillstånd slog ihop med den svenska moderbanken. Statens insättargaranti är bara en liten del av denna stora summa.

Till detta kommer Nordeas derivataffärer. De syns knappt i balansräkningen, eftersom banken där deklarerar för mindre än en procent av sina nominella derivatvärden. Enligt Nordeas årsredovisning för år 2016 (Not G18, sid. 119-120) uppgick de till svindlande 72.000 miljarder kronor. De superkänsliga derivaten är absolut systemviktiga och skyddas idag med prioritet även om förlusterna uppstår i ett bankparadis i Karibien. Derivaten tillsammans med tillgångarna gör att Nordeas affärer sammanlagt uppgår till ca 18 gånger av Sveriges BNP. Det behövs inte mer än att 0,1 procent av dessa affärer går fel för att bankens storkunder och staten måste ut med närmare åttio miljarder kronor för att på nytt rädda Nordea.

Att som SvD:s ledare peka på att banksystemet kan säkras genom att resolutionsfonden fonderas, med sina sammanlagt 23 miljarder kr, är futilt med tanke på hur liten den är i förhållande till statens och storkundernas risktagande för Nordeas och alla de andra bankernas verksamheter. I den nu omedelbart överhängande krisen kan knappast några fonderingar 20 år framåt i tiden minska risken idag. I själva verket borde det stå klart för alla, att bankernas affärer är för stora för att riskhanteras med dyra finansiella beredskapsreserver. Varför skall ständigt upptrissade risker i finanssystemet mötas med reserveringar av större och större högar med stillastående pengar.

Det är bättre att låta kapitalet arbeta genom att det investeras i den reala ekonomin. Vi anser att riskerna för stat, näringsliv och svenska folket istället måste minskas genom en bankdelning, där den gigantiska värdepappershandeln (inkl. derivaten) ägarmässigt skiljs bort från statens ansvar. Då kan statens ansvar begränsas till det som är direkt samhällsnödvändigt, nämligen att garantera bankernas återstående lilla affärsbanksdel, där endast hantering görs av betalningar, konton och krediter. När bankerna återgår till att i högre grad säkra sin verksamhet genom utlåning till företagens reala investeringar i stället för vidlyftiga spekulationsaffärer kan Nordea dessutom slippa betala till resolutionsfonden, eftersom den inte mer behövs.

Mats Lönnerblad, författare, ordförande i Bankrättsföreningen
Ulf Sandmark, civilekonom aktiv i Schillerinstitutet

(1) https://www.svd.se/nordeas-flytt-ar-ingen-struntsak/om/nordeas-flyttplan...

--

Brännpunkt/SvD Debatt
Svenska Dagbladets debattredaktion
debatt@svd.se
08-13 51 49
SvD.se/opinion, Twitter: SvDDebatt, Facebook SvD Debatt
Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Kungsbrohuset, Postadress: 105 17 Stockholm