Bankernas långivare flyr - ECB trycker mer pengar

När hela EU införde Cypernmodellen för bankkrishanteringen destabiliserades hela det europeiska banksystemet i ett slag. Det är orsaken till att den desperate Europeiska centralbankchefen Mario Draghi skruvade upp hastigheten på sedelpressarna den 10 mars. I paketet ingick att börja ge ut fyraåriga lån med negativ ränta till Europas storbanker för att ersätta den obligationsmarknad som Draghi och EU stängde ned med införandet av Cypernmodellen. Det anser Mario Garbi, chef banken Sistema och tidigare medarbetare till Draghi, i en intervju den 12 mars i den italienska TV-kanalen La7.

När Cypernmodellen infördes i hela Europa i början på året, var det inte bara många insättare som blev oroliga. Även bankernas långivare försvann från marknaden för obligationer. De ville helt enkelt inte riskera att få sina pengar beslagtagna för att täcka bankernas förluster när det blev möjligt att använda "bail-in" (eller på byråkratsvenska: "skuldreduktionsverktyget"). Den nya lagen för bankkrishantering gör att varken privatpersoner eller institutioner vill se sina pengar exproprierade för att "rädda en bank" och de ställer därför inte längre upp som bankernas långivare.

Draghis motdrag var att den 10 mars sätta igång en särskild fyraårig utlåning till bankerna kallad TLTRO (Targeted Long-Term Refinancing Operations) för att fylla tomrummet när bankernas långivare försvann. Det var just detta Garbi sa i TV: "Det ultimata syftet med Draghis program för kvantitativa lättnader är den fyraåriga lånetiden, som ersätter den finansiering genom obligationer som försvann p.g.a. bail-in."

Garbi är expert på obligationsmarknaden som tidigare chef för obligationshandelsplattformen MTS och nuvarande chef för Banca Sistema. Han känner också Mario Draghi, som då denne var chef på finansministeriet 1997 och utsåg Garbi till medlem i ministeriets grupp av ekonomiska rådgivare.

Officiellt hävdar ECB, och hela flocken av bankekonomer som ständigt sköter kommentarerna i media, att Draghis sedeltryckning är till till för att öka inflationen och öka bankernas utlåning till företagen. Men det är inte det det handlar om. Under ett år har ECB tryckt sedlar och genom sina kvantitativa lättnader köpt bankernas värdepapper för 713 miljarder euro, men bankerna har inte använt dessa pengar för att finansiera den reala ekonomin eller för att sätta ungdomar i arbete. Krediterna till ickefinansiella företag har minskat under samma tid inom Eurozonen med 0,7 procent! Sedan bankkrisen 2010-12 har bankerna inte velat öka denna utlåning. De behöver snabbare pengar för de har för många surdegar gömda i sina böcker, vilka varken har kommit upp till ytan eller skrivits av. Och nu behöver de ytterligare pengar från ECB för att deras långivare skrämts bort.

Med ECB:s negativa ränta är det spararna som får betala för att hålla bankerna flytande. Samtidigt är det de som skall betala nästa bankkris. När ECB träder in som bankernas långivare, blir det inte som svenske riksgälddirektören Hans Lindblad säger, att "långivare och ägare" skall betala nästa bankkris i stället för staten. ECB är nämligen en "systemviktig finansiell institution" och har därför precis som på Cypern 2013 prioritet när en bank krisar. Tillsammans med andra gökungar kommer ECB att lägga beslag på de pengar som finns kvar i varje krisbank. Förutom med det lilla ägarkapitalet kommer förlusterna vid en bankkris därför i huvudsak att betalas genom beslagtagande av bankkonton och annat banksparande för privatpersoner och företag, samt av staten som betalar det mesta av bankgarantin och dessutom kan tvingas till nya räddningspaket.

Vad allt detta bevisar, skrev Schillerinstitutets ordförande Helga Zepp-LaRouche den 11 mars, är det hopplösa konkurstillståndet för hela finanssystemet. I denna situation "är det oursäktligt av regeringarna att tillåta att det fylls på en enda dag till. Megaspekulanternas kasinoekonomi måste omedelbart stängas och ersättas med ett system med bankdelning enligt Glass-Steagall!" Helgens valresultat i Tyskland visar att, om inte kursen läggs om, så kommer den bankstyrda ekonomiska politiken skapa så mycket missnöje med de etablerade partierna att fascistiska strömningar åter kan väckas till liv.

Läs EAP:s svar till Riksgäldsdirektör Hans Lindblad om den nya bankkrishanteringslagen: http://www.larouche.se/node/4184
och http://larouche.se/nyheter/2016/02/12/derivaten-pressar-foretagen-att-betala-bankkriser

Läs om hur ECB prioriterades i Cyperns bankkris 2013: http://larouche.se/artikel/finansoligarkins-cypernmodell