Derivaten pressar företagen att betala bankkriser

Hur påverkar de svenska bankernas gigantiska derivatportföljer nästa bankkris? Och att Deutsche Bank är världens största derivathandlare och att det globalt finns derivat för mellan 700 000 och en miljon miljarder dollar. Med så stora summor och att den nya svenska lagen för bankkrishantering prioriterar derivaten, betyder det att vanliga företag, större bankkonton och staten pressas att betala nästa bankkris.

Jakten går nu för att lokalisera förlusterna från halveringen av oljepriset och kollapsen av andra råvarupriser. De finns inte bara i råvarubolagen, utan ännu mer i finanssystemet som har stora lån till energisektorn. Dessutom är det många som skyddat sig för dessa prisfall och spekulerat genom de prisförsäkringar som kallas derivat. Derivataffärerna är mycket större, men bara lånen bär förluster på 50 -60 procent. Det är jätteförluster som väntar på att någon skall ta smällen

I USA är banklånen till skifferolje- och gasutvinning 2.000 miljarder dollar. De franska bankerna har upp till 100 miljarder euro i energilån. Holländska ING-banken har 29 miljarder euro. Credit Suisse har 9 miljarder. Den nu krisande Deutsche Bank avslöjar inte energilånens storlek men har världens största derivatportfölj på 64.000 miljarder euro, varav mycket är i energisektorn. Jämfört med detta är bankens förlust för år 2015 på 6,8 miljarder euro peanuts, för att använda ett gammalt uttryck av en tidigare chef för banken.

Även de fyra svenska storbankerna är djupt inblandade i den högspekulativa derivatmarknaden. Deras nominella derivatkontrakt uppgick redan den 31.12 2012 till 87.914 miljarder kr motsvarande 23 gånger Sveriges BNP. Derivaten kommer alltså utöver bankernas totala tillgångar vid samma tidpunkt på 16.000 miljarder kr som är 4.5 gånger Sveriges BNP. Det blir sammanlagt mer än 100.000 miljarder kr som skall garanteras av ett land med 3700 miljarder i BNP. Dessa banker är alltså 27 gånger större än BNP.

Vem är det då som ska betala bankförlusterna i denna kokande bankkris? Enligt den nya lagen om bail-in, Lag om resolution, som trädde i kraft i Sverige den 1 februari 2016 är det inte de som har derivaten. Tyngden av nästa bankkris faller först på ägarna, sedan vissa långivare, men framför allt på större insättare och företag tillsammans med det statliga insättningsgarantisystemet och därefter staten. Det är derivaten som skyddas framför den reala ekonomin och vanliga insättare och stat. När inte pengarna i bankerna räcker, är det staten som betalar som tidigare genom bankräddningspaket. Staten har fortfarande lovat de stora bankerna att de skall räddas. Staten har givit den så kallade "implicita bankgarantin" för att bevara betalningssystemet, men med det garanteras hela bankerna, inklusive deras derivat ända till Karibiens oreglerade bankparadis. Storbankerna har utnämnts till att vara för stora att falla.

Derivaten som gökungen i den nya bail-in-lagen, har i Sverige hittills endast beskrivits av EAP i tidigare artiklar, men nu har en artikel beskrivit hur detta funkar i USA. Obamas "finansreform" Dodd-Frank var förlaga till och har samma typ av bail-in regler för bankkrishanteringen som nu införts i hela EU. Debattartikeln publicerades i Coloradotidningen "Daily Camera" och har rubriken "Varning för bail-in i storbankerna". Författaren Ron Forthofer beskriver rakt på vilka möjligheter Dodd-Franklagen ger bankerna att bestjäla sina kunder.

Han skriver att sedan folk blivit alltför trötta på de räddningspaket som staten gett bankerna, har ett nytt system tagits fram. Det är bail-in-systemet enligt Dodd-Frank-lagen, som ger bankerna möjlighet att beslagta tillgångar från insättare, ägare och långivare för att hålla igång bankerna.
- Idén med bail-in tar oss tillbaka till den gamla dåliga tiden före införandet av [bankdelningslagen] Glass-Steagall 1933, skriver Forthofer.

Dags för derivatklausulen:
"Bail-in är skada värre, men det finns en slamkrypare [eng: "a special gotscha"] som är designad primärt för att skydda spekulanterna - hedgefonderna och bankerna som spekulerar på derivatmarknaden. I händelse av en kis eller konkurs ger 2005 års Konkurslag och Dodd-Frank-lagen båda superprioritet för derivatfordringar framför alla andra fordringsägare, inklusive aktieägare, långivare, federala och delstatliga regeringar, pensionsfonder och insättare."

Så du kan glömma din statliga insättningsgaranti. När insättargarantimyndigheten FDIC betalat för derivatfordringarna, kommer det inte att finnas pengar att betala någon annan, betonar Forthofer.

I Sverige är bankinsättningarna garanterade av en fond på, i sammanhanget med de svenska storbankerna, futtiga 29 miljarder kr (år 2013). När den är slut, skall staten betala insättningsgarantin, men vem har sagt att staten har något kvar sedan derivatspekulanterna fått sitt?

Det är helt klar att derivaten måste åtskiljas från bankkundernas konton och betalningstransaktioner. Annars knuffas hela samhället ur boet när den feta gökungen derivaten vill ha mat. Tillämpningen av den katastrofala nya bankkrishanteringslagen måste skjutas på framtiden till dess att det förslag till bankdelning, som ligger på Riksdagens bord, hinner genomföras.

Läs EAP:s svar till Riksgäldsdirektör Hans Lindblad om den nya bankkrishanteringslagen: http://www.larouche.se/node/4184