Det nya årets EU-regler för bankkriser dödar

Ett strålkastarljus sattes på brutaliteten i EU:s nya regler för bankkriser, vilka trädde i kraft i de flesta medlemsländer den 1 januari 2016, när en 68-årig italiensk pensionär i staden Civitavecchia tog sitt liv. Det har skakat det italienska folket. Alltsedan det skedde i november, när han förlorade alla sina besparingar, har det pågått en stor debatt om bankerna.

Pensionärens bank var en av fyra mindre italienska banker som hamnat i kris och "rekonstruerades" av regeringen den 22 november 2015. Mer än 100.000 bankkunder förlorade sina besparingar genom en s.k. "skuldreduktion" (även kallad "bail-in" eller "Cypernmodellen").

Italienarnas upprördhet steg till kokpunkten, när det kom fram att medan vanliga bankkunder förlorade sina livs besparingar, fick stora långivare och aktieägare förvarning och kunde avveckla sina positioner, vilka i några fall uppgick till miljonbelopp.

Folk ilsknade till ännu mer, när det blev känt att Centralbanken hållit tyst om bankens krisläge i två år, vilket möjliggjort för banken att systematiskt sälja dessa "förgiftade" värdepapper till pensionärer under dessa år. Det var en speciell slags investering i banken som gav högre avkastning, men också klassades som närstående ägarkapital och därför var avsedda att kunna beslagtas för att minska bankens för stora skulder. De ca 100.000 ägarna av dessa oprioriterade obligationer (subordinate bonds) förlorade alla sina pengar upp till 750.000 euro. Placerarna informerades inte ordentligt och insåg inte att deras värdepapper skulle jämställas med bankaktierna och därför inbegripas i skuldreduktionen.

Från den 1 januari 2016 börjar de flesta av EU:s medlemsländer tillämpa denna Cypernmodell för bankrekonstruktioner. För Sverige börjar det den 1 februari, eftersom regeringen här tog god tid på sig för att noga kunna genomföra EU:s direktiv. Riksdagen kunde därför, trots snabbast möjliga beredning, komma till beslut först på sitt sista möte före jul.

Skuldreduktion (bail-in) är den byråkratiska termen för stöld av bankkundernas tillgångar. Men som fallet visar med rekonstruktionen av de fyra små italienska bankerna, där man bara tog andelar av de kundtillgångar som EU-reglementet tillåter, är detta ett tveeggat svärd. Denna bankräddningsmetod kan stjälpa banksystemet mer än hjälpa det, eftersom det kommer att sprida panik bland bankkunderna som skulle rusa till banker vid minsta kristecken och ta ut sina pengar.

I fallet med de fyra mindre italienska bankerna Banca Etruria, Banca Marche, Carichieti (Sparbanken Chieti) and Carife (Sparbanken Ferrara) genomfördes bankrekonstruktionen med ett regeringsbeslut. Denna brådska visar att regeringen försökte få det avklarat före 1 januari för att slippa tvingas använda EU:s mer omfattande nya skuldreduktionsreglemente. Regeringen kunde därmed begränsa skuldreduktionen.

Bankkontoinsättningarna rördes inte, men aktier och obligationer i bankerna beslagtogs. De fyra bankerna kommer att likvideras och delas upp på fyra överbryggningsbanker och en "bad bank" (en "ryggsäck" för dåliga lån). Bankerna skall dessutom stödas med 3,5 miljarder euro, vilket kommer att betalas av en bankstödsfond, som är ägd av banksystemet.

Men, bankstödsfonden har inte tillräckligt med pengar. Därför skall tre storbanker, Unicredit, Intesa and UBI, ställa upp med pengar mot att regeringen ger de tre bankerna skattelättnader på sammanlagt två miljarder euro. Detta har avslöjats av konsumentorganisationen Adusbef och betyder att det är skattebetalarna som betalar denna del av notan åt bankerna.

Regeringen har nu tvingats stödja tillsättningen av en parlamentarisk utredning, som är välkommen om den får en oberoende ordförande. Det som behövs är en lika orädd ordförande som Ferdinand Pecora, den italienskättade advokaten från New York som ledde den berömda amerikanska Senatskommittén 1933. Han avslöjade de mäktigaste bankerna på Wall Street och banade vägen för Franklin Roosevelts finansreformer och återuppbyggnadsprogram New Deal.

På samma sätt skulle den italienska utredningen kunna avslöja hur bankerna lurat sina kunder, men också hur de fyra krisbankerna gjorts om till kasinon och därför gått i konkurs. En sådan undersökning skulle kunna återinföra regler för god banksed och garantier för insättarna genom en bankdelningslag. Denna fråga ligger redan på parlamentets bord sedan Movisol (italienska LaRouche­rörelsen) i många år fört kampanjen för bankdelning och direkt och indirekt påverkat parlamentet så att det där nu finns hela sex olika motioner för att införa bankdelning.

Alessandro Di Battista, ledamot i italienska parlamentet för Femstjärnerörelsen, och initiativtagarna till en av dessa motioner, satte i en TV-intervju den 10 december igång den stora debatt som nu pågår i Italien om bankdelningsfrågan: 
- Låt oss en gång för alla, sa han, skilja affärsbanker från investmentbanker, så att en medborgare kan veta, när han sätter in pengar i en bank, att banken inte är inblandad i spekulationsverksamheter, inte spelar på aktiemarknaden, utan bara ger ut lån och bedriver normal bankverksamhet.

Läs om den akuta finanskrisen nu: http://www.larouche.se/artikel/finanskraschen-sker-nu
Läs mer om bankdelning på http://larouche.se/gs
och om Ferdinand Pecora på http://www.larouche.se/pecora