Bankdelningsmotion (v) igen i Riksdagen

Denna nya bankdelningsmotion (se hela texten nedan) är angelägnare än någonsin eftersom den fortsatta finanskrisen nu rullar på med närmast panik på finansmarknaderna. Om inte regeringarna i Västvärlden svarar på denna nya fas av finanskrisen med bankdelning enligt Glass-Steagall, kommer miljontals människor och miljontals företag att gå under. Det går inte att fortsätta den rådande politiken att pumpa in nya pengar i finanssystemet genom centralbankernas kvantitativa lättnader, låga räntor och klartecken för bankernas plundring av realekonomin. Det kommer att leda till det finansiella sammanbrottet som kommer att slå sönder i första hand Västvärlden.

Bakom kulisserna pågår just nu flykten till vad som anses vara säkrare placeringar - bort från tillväxtmarknader, råvaror och företagslån. Nya jättelika spekulationsförluster efter de låga råvarupriserna öppnar nya svarta hål i storbankernas balansräkningar. Det är nya förluster som är så stora att de inte kan hämtas igen. Fortfarande finns icke återhämtade förluster från Lehmankraschen gömda i böckerna. Förlusterna kan därför inte annat än att sprida sig i en kedjereaktion av förluster till en ännu större krasch än 2008. Lehmankraschen föregicks också av en stor nedgång på råvarupriserna.

Som den svenska riksdagsmotionen beskriver situationen, har den svenska staten en implicit garanti som även omfattar bankernas investmenbankverksamheter där spekulationen är värst. Det är därför i sista stund att försöka vidta åtgärder så att inte kraschen slår sönder den reala ekonomin helt och hållet. Det avgörande är att begränsa statens ansvar för bankerna som motionen skriver: "Endast bankernas traditionella verksamhet ska omfattas av den implicita garantin."

Det kommer också senare att behövas vräkningsförbudsregler för att stoppa bankernas vräkningar av de familjer som inte kan betala sina bostadslån. Även pensionerna måste garanteras av staten när pensionsfonderna ryker. Det är människor och företag (jobb) som måste skyddas. Egentligen måste banksystemet för realekonomin skyddas omedelbart genom en bankdelning. Men även om motionen inte hinner gå igenom eller ens färdigbehandlas, så kan det vara helt avgörande för nationens överlevnad att den finns under behandling. När regeringen till slut tvingas vidta åtgärder mot kraschen, finns den nu igen på bordet och kan bli den politik som tillämpas ist.f. nya jättelika bankräddningspaket och rent fascistisk bail-in av bankkundernas pengar.

Även om svenska media helt tiger om bankdelningsfrågan, är det full fart i USA kring den i presidentvalskampanjen. Båda demokratiska presidentkandidaterna Martin O´Malley och Bernie Sanders har fört upp återinförandet av Glass-Steagall Actsom en huvudfråga i valkampanjen, så ingen kommer undan den. Hillary Clinton har vägrat ta upp den och förlorar nu snabbt sitt stöd, när hon inte går emot Wall Street. Senatorerna Elisabeth Warren, Angus King , Maria Cantwell och John McCain har tagit upp det i Senaten,  så nu finns det motioner i båda husen, eftersom Marcy Kaptur och hennes nu 67 medmotionärer genast lade in en ny motion i år också.  På den europeiska sidan har parlamentet i Schweiz just med majoritet antagit en bankdelningsmotion i den lägre kammaren. Där är rädslan stor att hela landet skall dras med, nu när storbanken Credit Suisse väntas ha jätteförluster från lån till råvaruspekulationen i Glencore. I Italien finns fem motioner i parlamentet från alla sidor. I Europaparlamentet finns det en rad förespråkare för bankdelning. De ville inte att någon fuskbankdelning skulle införas och hindra en riktig lösning på finanskrisen, vilket gjorde att de tillsammans stoppade det förslag Gunnar Hökmark hade förhandlat fram för parlaments räkning med EU-kommissionen. I England är den nye Labourledaren Jeremy Corbyn och hans finansministerkandidat John McDonnel helt för fullständig bankdelning enligt Glass-Steagall Act.  I Frankrike har förre premiärministern http://larouche.se/nyheter/2015/09/02/socialdemokratins-raddning . " target="_blank">Michel Rocard just kommit ut och "ångrat" avskaffandet av Glass-Steagall.


Läs Riksdagsmotionen i sin helhet här:

Motion 2015/16:370
Bankdelningslag

Motion 2015/16:370 (pdf, 76 kbyte, nytt fönster)

av Ulla Andersson (V), , Ali Esbati (V) , Christina Höj Larsen (V) , Wiwi-Anne Johansson (V) , Daniel Riazat (V) , Daniel Sestrajcic (V)

Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen skyndsamt bör tillsätta en utredning i syfte att utarbeta ett lagförslag som separerar traditionell bankverksamhet från s.k. investmentverksamhet och tillkännager detta för regeringen.

Motivering
I de flesta länder finns en implicit garanti från statens sida att man inte kommer att låta stora finansiella institut att gå i konkurs. Denna försäkran är en förklaring till varför vissa bolag kunnat växa sig så stora att de blivit "too big to fail", samt utgör den bärande bjälken i en incitamentsstruktur bland de stora finansiella företagen som var en av huvudorsakerna till finanskrisen.
Implicita eller uttalade statliga garantier innebär en kraftig subvention av storbankernas upplåningskostnader. Garantierna innebär också att det inte finns någon större anledning för storbankernas kreditgivare att ta reda på bankernas finansiella situation. Finansinspektionen har försökt uppskatta värdet på den svenska implicita garantin. Deras bedömning är att den i genomsnitt har uppgått till 26 miljarder kronor per år för de fyra storbankerna under tidsperioden 1998-2014.[1] Motsvarande studier i andra länder har kommit fram till liknande resultat.[2]
I finanskrisens kölvatten har en rad olika utredningar tillsatts. En brittisk bankutredning visade bl.a. att när den brittiska staten gav olika former av stöd till bankerna under finanskrisen visade det sig vara svårt att separera traditionell samhällsviktig verksamhet från investmentverksamhet. Detta innebar att hela banker fick räddas, även de delar som inte ansågs samhällsviktiga, vilket blev mycket kostsamt. Bland annat mot denna bakgrund föreslog utredningen en slags separation (ringfencing) av bankernas verksamhet i dels traditionell bankverksamhet (affärsverksamhet), dels investmentverksamhet. Storbritannien har ännu inte infört bestämmelser om att banker måste separera investmentverksamhet från affärsverksamhet. Men arbetet pågår och enligt Bank of England börjar banker redan nu förbereda sig för en dylik separation, eller mer korrekt "ringfencing". Planen är att "bankseparationen" ska vara på plats den 1 januari 2019.[3]
Även inom EU och i USA pågår arbete med strukturella bankreformer. Under januari 2014 föreslog Europeiska kommissionen nytt regelverk för att hindra de största bankerna från att använda bankens egna kapital för riskfyllda aktiviteter (s.k. proprietary trading). Kommissionens förslag baseras mycket på Liikanenrapporten (en rapport framtagen av "High-level Expert Group on reforming the structure of the EU banking sector"). Även kommissionen förespråkar ett slags "ringfencing" av investmentverksamhet från traditionell affärsverksamhet.
I USA diskuterar man total bankseparation. Med total separation skulle inte investment/tradingverksamhet få förekomma inom samma företagsgrupp som sysslar med mer traditionell affärsverksamhet. Konkret har USA i övrigt hunnit ungefär till arbetet med utkast för preliminära regler som till stora delar förbjuder affärsbanker att ägna sig åt tradingverksamhet (spekulativ handel med bankens egna kapital) och ålägger banker restriktioner för handel med hedgefonder mm.[4]
Sammanfattningsvis pågår alltså arbete i Storbritannien, USA och inom EU med olika typer av bankdelningslagar. De tekniska lösningarna ser olika ut, men syftet är detsamma; att resultat från bankernas investmentverksamheter inte ska spilla över på resultatet för den mer traditionella affärsverksamheten, och i värsta fall hota bankens hela existens eller riskera att skattebetalarna får betala för verksamhet som inte anses samhällsnyttig (det s.k. To-Big-To-Fail- problemet).
Den ovan nämnda brittiska utredningen uppskattar att så mycket som fyra till fem sjättedelar av de brittiska bankernas sammanlagda balansomslutning härrör från det som definieras som "investmentverksamhet", vilket motsvarar 40-50 biljoner kronor. Det finns i dagsläget inga beräkningar över storlekarna på investmentdelarna i de svenska bankerna. Dessa är förmodligen lägre jämfört med vad som är fallet i Storbritannien. Men med tanke på hur stor den svenska banksektorn är i förhållande till BNP så är det troligt att även de svenska bankernas investmentverksamhet är betydande.
Ett annat skäl till att en bankdelningslag borde införas har sin grund i den ovan nämnda implicita bankgarantin. Den implicita bankgarantin innebär en kraftig subvention av storbankernas verksamhet. Garantin i sin nuvarande utformning blir helt absurd i och med att bankerna kan använda subventionen till att spekulera med egna pengar i olika finansiella instrument. Det är inte helt enkelt att förstå varför staten ska subventionera privata företags finansiella spekulation. Och sedan dessutom gå in och rädda företagen om de riskerar att gå i konkurs som ett resultat av denna spekulation. Endast bankernas traditionella verksamhet ska omfattas av den implicita garantin.
En lag om bankdelning bör också införas för att minska risken för intressekonflikter. Bankernas nuvarande affärsmodeller där de dels placerar pengar för kundernas räkning, dels handlar för egen räkning kan leda till betydande intressekonflikter. Bankerna kan dra nytta av privatpersoners insättningar, som delvis är försäkrade genom den statliga insättningsgarantin, för att ägna sig åt mycket stora och riskabla finansiella spekulationer. Detta leder till betydande intressekonflikter och bidrar till att öka instabiliteten i det finansiella systemet.
Mot bakgrund av vad som anförts ovan bör regeringen skyndsamt tillsätta en utredning i syfte att utarbeta ett lagförslag som separerar traditionell bankverksamhet från s.k. investmentverksamhet. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

[1] Finansinspektionen (2015), "Den implicita statliga garantin till systemviktiga banker".
[2] Sveriges Riksbank (2011), "Lämplig kapitalnivå i svenska storbanker - en samhällsekonomisk analys".
[3] RUT, Dnr 2015:1026
[4] Ibid.