Kina drabbas av ekonomiska krisen i OECD

I nyhetsrapporteringen om den ekonomiska krisen är Kina i blickpunkten sedan Shanghaibörsen har börjat falla i juni och i synnerhet sedan den kinesiska exporten föll i juli med 8,3 procent. När Kina därefter devalverade sin valuta med fyra procent och börsen fortsatt att falla har fokuset på Kinas ekonomiska utveckling bara ökat. Men vad Kinas handelssiffror och den lilla valutajusteringen visar, är på obalanser främst  i den globala ekonomin, inte Kinas.

Kinas export under det första halvåret 2015, jämfört med motsvarande period 2014, minskade till USA med 11,3 procent och än mer till EU (12,3 procent) medan exporten till Japan minskade med 13 procent. Detta är Kinas första, andra och tredje största exportmarknader. Dessa kinesiska exportproblem säger mer om det förtvivlade läget i OECD-länderna (USA, Europa och Japan), där befolkningens köpkraft kollapsar.

Just därför att exporten till OECD-länderna minskat under de senaste åren, har Kina börjat diversifiera sina marknader. Ser man också på siffran för Kinas handel med ASEAN-länderna i Sydostasien, så har enligt nyhetssidan BRICS-post den 10 augusti, exporten under hela 2014 ökat till 480 miljarder dollar, dvs. upp med 8,2 procent på årsbasis. Handeln med de andra fyra BRICS-länderna ökade, beroende på land, med 5 till 15 procent på ett år.

Dessutom har Kina ökat sin satsning på sin interna marknad. Man investerade 43 miljarder dollar i höghastighetståg under den första halvan av 2015. De är mer än årets hela USA:s infrastrukturinvesteringsbudget - som naturligtvis inte har genomförts utan hittills enbart diskuterats.

Sist men inte minst är reaktionen på OECD-marknadernas kollaps att Kina satsar på den Nya sidenvägsstrategin, som syftar till att skapa nya marknader i utvecklingsländer genom infrastrukturinvesteringar.

Den ekonomiska realiteten i OECD-länderna är helt annorlunda än Kinas. Europas återkomst till nolltillväxt nyligen, kan ses som en höjdpunkt i utvecklingen efter finanskrisen 2008, från vilken man nu går ned igen. Japans "Abenomics", statsminister Abes nya ekonomiska politik, har misslyckats skapa någon tillväxt. I USA har handelsdepartementet nyligen tvingats till en nedjustering av siffrorna så att BNP under 2012 t.o.m. 2014 endast växt med 2,2 procent om året och nu under 2015 klart minskar enligt alla mätningar från hushållinkomster, massuppsägningar, kapitalvaruförsäljning till företagens orderläge och exporten.

Slutligen så gjordes Kinas valutajustering för att anpassa valutan till den penningexpansion (QE) som den Europeiska centralbanken genomfört, vilket har devalverat euron med tjugo procent i förhållande till dollarn under det senaste året, något som är den verkliga destabiliseringsfaktorn i det globala finanssystemet. Kinas devalvering på fyra procent är en ren försvarsåtgärd för att begränsa förlusten av konkurrenskraft för exporten, men det är inte den centrala frågan i Kinas politik. Den stora satsningen på infrastrukturinvesteringar internt och utomlands genom Nya sidenvägsstrategin och BRICS är där Kinas ekonomi beslutsamt hämtar sin styrka, vilket gör att Kinas ekonomi är ett föredöme i andan från USA-presidenten Franklin Roosevelts "New Deal", som Västvärlden borde haka på.

När media framställer Kinas ekonomi som en black om forten, är det igen för att försvara OECD:s politik att skapa nya bubblor för att rädda gamla spruckna finansbubblor, och fortsätta den ekonomiska och militära utpressningen av Kina att också kasta sina finansiella resurser i finanskrisens bottenlösa hål.