Påven läxar upp EU

Påven Fransiscus kritiserade EU hårt på flera områden i talet i Europaparlamentet den 25 november. Han beskyllde dem för att göra Europa till något "gammalt och gaggigt" som betraktas med "skepsis, misstro och ibland till och med misstänksamhet". Utan att nämna dem vid namn är det tydligt att den anklagade är den ökända Trojkans politik - EU-kommissionen/Europeiska centralbanken/Internationella valutafonden (IMF).

Han varnade Europa, som påstår sig värna om mänskliga rättigheter, för att begå vissa fel som kan uppstå genom missförstånd av begreppet mänskliga rättigheter och missbruk av det:

"Idag finns tendensen att kräva allt större individuella - för att inte säga individualistiska - rättigheter; till grund för detta ligger uppfattningen om människan som bortkopplad från allt samhälleligt och antropologiskt sammanhang, som om människan vore en "monad" ... i tilltagande grad ointresserad av omgivande monader". Det lika viktiga kompletterande skyldighetsbegreppet verkar inte längre följa detta rättighetsbegrepp. Följden blir att den enskildes rättigheter upprätthålls utan hänsyn till att varje människa är del av ett socialt sammanhang i vilket hans eller hennes rättigheter och skyldigheter hänger samman med andras och med själva samhällets gemensamma bästa.

Jag tror därför att det avgörande är att utveckla en mänsklig rättighetskultur som vist binder ihop den individuella, eller bättre den personliga aspekten, med 'allas vårt' gemensamma bästa, bestående av de individer, familjer och medlande grupper som tillsammans utgör samhället. Om inte varje individs rättigheter är harmoniskt ordnade enligt det högre goda kommer dessa rättigheter till slut faktiskt betraktas som obegränsade och följdaktligen bli källa till konflikter och våld.

De senaste åren har missnöjet bland medborgarna växt gent-emot institutioner som betraktas som fjärran; som skriver regler som ses som okänsliga, för att inte säga skadliga, för enskilda folk. På många ställen stöter vi på det allmänna intrycket av ett nedgånget och åldrat Europa som blivit en 'gumma', ej längre fertil och viral. Följden blir att de stora idéer som en gång inspirerade Europa verkar ha förlorat sin dragningskraft, enbart för att ersättas av dess institutioners byråkratiska teknikaliteter.

Hur kan vi återställa framtidstron? För att besvara detta, tillåt mig använda en bild. En av Rafaels mest hyllade fresker finns i Vatikanen och föreställer den så kallade Skolan i Aten. Platon och Aristoteles står i mitten. Platons finger pekar uppåt mot idéernas värld, mot skyn, mot himlen, som vi brukar säga. Aristoteles håller ut handen framför honom mot betraktaren, mot världen, den konkreta verkligheten. Detta slår mig som en mycket träffande bild av Europa och hennes historia, som ju består av ett växelspel mellan himlen och jorden, där himlen bjuder öppenhet mot det bortom - mot Gud - vilket alltid kännetecknat Europas folk, medan jorden representerar Europas praktiska och konkreta möjligheter att möta situationer och problem.

Europas framtid hänger på att återställa den avgörande förbindelsen mellan dessa två element. Ett Europa som inte längre är öppet för verkligheten bortom är ett Europa som riskerar förlora sin själ och den 'humanistiska anda' man fortfarande älskar och försvarar... EU:s motto är 'Förenade i mångfald'. Förening innebär emellertid inte likformighet i det politiska, ekonomiska och kulturella livet eller tankegångarna. All sann enighet plockar visserligen ur den rika mångfald som utgör den; i det avséendet är den som en familj som ju är mer enad när var och en av medlemmarna är fria att fullt ut kunna vara sig själva ... Samtidigt representerar vars och ens särdrag en sann rikedom i den utsträckning de sätts i helhetens tjänst. Europeiska unionens lämpligaste utformning måste alltid ses baserat på principen om solidaritet och minsta gemensamma nämnare, så att ömsesidigt stöd kan råda och framsteg göras grundade på ömsesidig tillit.

Enighet missförstådd som likformighet slår sönder demokratin. Detta leder till risken att leva i en värld av idéer, tomma ord, beläten, sofisteri ... och slutar med att verklig demokrati blandas ihop med en ny politisk nominalism. För att hålla demokratin vid liv i Europa måste många globaliserande tendenser att förvränga verkligheten undvikas; nämligen änglalika renhetsföreställningar, relativismens diktatur, historielös fundamentalism av alla de slag, etiska system utan välvilja och intellektuell diskurs berövad visdom.

Hålla demokratin vid liv är det rådande historiska ögonblickets utmaning. Våra demokratiers sanna styrka - uttrycket för folkets politiska vilja - får inte tillåtas kollapsa under press från multinationella intressen som inte är universella, försvagar demokratierna och gör dem till likformiga ekonomiska maktsystem i osedda imperiers tjänst. Det är en av de utmaningar historien idag ställer oss inför.

Det finns så mycket kreativ potential i Europa, på olika vetenskapliga forskningsområden, varav vissa ännu måste utforskas fullt ut. Vi behöver bara exempelvis tänka på alternativa energikällor, vars utveckling kommer hjälpa oss skydda miljön."

Påven ägnade ett helt stycke åt "ekologin" och manade människan att vara en naturens förvaltare. Han betonade att ekologi inte bara innebär att skydda naturen utan att "använda den till bra saker. Jag tänker framför allt på jordbruket som ger försörjning och näring åt vår mänskliga familj. Det är oacceptabelt att miljoner världen över dör av svält medan tonvis med mat varje dag kastas från våra bord". Ekologi innebär även "mänsklig ekologi", att främja människan som del av naturen.

Slutligen tog han upp frågan om arbetskraft och invandring:

"Tiden är inne att främja sysselsättningsskapande politik men framför allt finns ett behov av att ge arbetet värdigheten tillbaka genom att garantera drägliga arbetsförhållanden. Detta innebär att å ena sidan hitta sätt att förena marknadens flexibilitet med behovet av stabilitet och säkerhet å arbetarnas vägnar; detta är oumbärligt för deras mänskliga utveckling. Det innebär också att välja en passande social kontext som inte syftar till att exploatera människor, utan att trygga, just genom arbetet, möjligheten att bilda familj och uppfostra sina barn."

Angående invandringen manade han Europa att å ena sidan ta gemensamt ansvar för invandringen och å den andra "föra en rättvis, djärv och realistisk politik som kan hjälpa ursprungsländerna i sin sociala och politiska utveckling och ansträngningarna att lösa interna konflikter - invandringens grundorsak - snarare än en politik motiverad av egenintresse som förvärrar konflikterna. Vi måste agera mot orsakerna, inte bara effekterna."

Läs hela Monitor och Fysisk ekonomi här: http://www.larouche.se/artikel/monitor-fysisk-ekonomi-december-2014