Välj Eurasien, inte EU!

Alternativet till krig mellan Nato och Ryssland och Kina, och till EU:s kriminella åtstramningspolitik, är ett globalt samarbetssystem för att utveckla länder, kontinenter och även hela jordens biosfär. EAP:s och LaRoucherörelsens idé, som lanserades efter Sovjetunionens fall 1991 för att återbygga den gamla Sidenvägen med moderna utvecklingskorridorer, har nu tagit fart i Asien. Kina har gått i bräschen för denna globala utveckling och många nationer har anslutit sig till det som kan bli det största gemensamma verket i mänsklighetens historia.

Den gamla Sidenvägen var inte bara en kamelkaravan som transporterade silke och kryddor från Kina till Europa, utan var ett verktyg för civilisationsbyggandet i hela området mittemellan. Under den islamiska renässansen med centrum i Irak (år 700-1200) var Sidenvägen en korridor för ekonomiskt och kulturellt utbyte. Många stora och små städer som Samarkand, Balkh och Merv i Centralasien utvecklades eller byggdes från grunden och befolkningens levnadsstandard och kunskapsnivå ökade dramatiskt. Tekniken att massproducera papper och böcker spred sig från Kina runt 760-talet genom Sidenvägen till Centralasien, Mellanöstern och Nordafrika och sedan till Europa genom Andalusien (Spanien). Detta var ett av de stora genombrotten i civilisationens historia. Dialogen mellan de kinesiska, indiska, persiska, arabiska och antika grekiska kulturerna var grunden för den islamiska renässansen.

Denna dialog mellan civilisationer kan återbyggas på ett konkret sätt idag. När EAP föreslog detta var tanken inte att bygga en järnväg från en punkt i Asien till en annan i Europa. Idén baseras på konceptet med "utvecklingskorridorer" [se bilden som illustrerar en sektion av en utvecklingskorridor], där linjerna på kartan representerar ekonomiska zoner som är 100-150 kilometer breda, där transportlinjer (höghastighetståg), motorvägar,energinätverk (elektricitet, gas och olja) och vattenkanaler passerar genom nya jordbruks- och industricentra i existerande eller nya samhällen. Hela de råvarurika områdena från Centralasiens öken till Sibirien kan utvecklas till fördel för både Asien och Europa. Nya vetenskaps-, rymdteknik- och kulturcentra kan sprida sig som pärlband mellan Asien och Europa.

Detsamma gäller för Mellanöstern och Afrika. Att skapa harmoni mellan väldigt olika regioner med befintlig och potentiell teknik, råvaror, naturresurser och befolkning blir nyckeln till hela utvecklingsprocessen. Till exempel att flytta vatten från vattenrika områden i Sibirien till det torra Centralasien eller från Kongofloden till Sahara är ett sätt att öka biosfärens potentiella livskraft genom att göra öknarna gröna. Detta kräver gigantiska ingenjörsprojekt, transportmöjligheter för maskiner, verktyg, material och arbetskraft, och försörjningsmöjligheter för nya samhällen.

Ingen enskild nation kan på egen hand klara av att både ha tekniken, naturresurserna och de mänskliga resurserna för att genomföra dessa projekt. Dessutom måste mycket av detta arbete passera flera länder, som gynnas av att delta.

I korthet: Detta projekt kräver och innebär en helt ny världsordning baserad på respekt för den nationella suveräniteten och självständigheten hos andra nationer och deras kulturer.

Kina har byggt inte mindre än fyra höghastighets­järn­vägs­sträckor i öst-västled. Med höghastighetståg talar vi om 325-350 km/h. Ett exempel: Resan mellan huvudstaden och Tianjin i norra Kina tar idag en halv­timme. För fem år sedan tog resan över tre timmar. Detta påverkar hela befolkningen mycket. Det är normalt för en student eller en vanlig löntagare att åka med dessa mycket moderna tåg. Motsvarande tåg finns inte i västvärlden.

Järnvägslinjerna blir vad vi kallar utvecklingskorridorer, eftersom det inte bara är transportkorridorer. Utvecklingskorridorer är uppemot 15 mil breda band med magnettåg, nya och gamla städer, kärnkraftsanläggningar, vatten- och jordbrukssystem. Tänk er ett globalt löpande band för storskalig produktion. Varhelst du bygger dessa korridorer, får planeten liv - modernt och effektivt jordbruk och gruvdrift blir möjliga. Helt nya landområden som nu är öde, blir produktiva.


Tillbaka till EU-valpamfletten http://www.larouche.se/artikel/valpamflett-eu-loser-ingen-kris-sverige-kan