EU: Bankräddningspaket och åtstramningspolitik

"När nästa kris inträffar, för det vet vi att den förr eller senare gör, kommer möjligheten för världens länder att motverka den med aktiva åtgärder vara mindre än vid tidigare kriser. ... Som en liten, öppen och konjunkturkänslig ekonomi är Sverige ständigt sårbart för ekonomiska orkaner som sveper över världen. För att vi också vid nästa kris ska kunna värna jobb och välfärd ska vi nu återigen bygga upp skyddsvallarna runt svensk ekonomi och återvända till överskott."

- Finansminister Anders Borg, DN den 9 april 2014

Vi måste alltså göra det marknaden kräver för att rädda det kroniskt krisande systemet. Detta är helt i linje med EU:s s.k. bail-in-politik. Den går ut på att ge ett antal banker den prestigefyllda graden "systemviktig", SIFI (Systemically Important Financial Institution) - dvs. de kan åsamka länder och folk så pass mycket lidande när de får problem att de måste få högsta prioritet. Det är det Borg menar med "nästa kris", vilket hans hänvisning, att "aktiva åtgärder" (räddningspaket) inte längre kan vidtas, visar.

SIFI sköter det som ekonomer kallar "marknaden" och som politiker låter diktera den ekonomiska politiken. Den ideologiska basen för nämnd praxis är brittiska imperiets gamla regler för sina kolonier, idag främst ökänd genom Internationella valutafondens (IMF:s) folkmordspolitik, att så länge regeringen inte blandar sig i marknaden kommer tingen på sikt att ordna sig på det effektivaste sättet, dvs. det mest lönsamma. Att olönsamma människor dör är effektivitetens pris. Borg överför detta på hela länder och ser sig tydligen, som styrelseordförande i Aktiebolaget Sverige, anförtrodd att göra det konkurrenskraftigt på världsmarknaden. Med tanke på att denna i stort sett utgörs av SIFI går Borgs politik alltså ut på att som investeringsobjekt, genom fin bokföring (budgetöverskott), små skulder och låga kostnader (löneläge), falla SIFI på läppen.

Som utmanare står den Harvardmeriterade socialdemokraten Magdalena Andersson. Hon fördömer Borg, vilket många svenskar med rätta uppskattar. De som tittar närmare på vad hon egentligen kritiserar upptäcker dock att hennes synpunkter inte alls gäller uppfattningen om nationen som aktiebolag som ska locka investerare, utan att Borg inte gör detta tillräckligt! Borgs enda egentliga fel är enligt henne underskott orsakade av skattesänkningar.

De beskyllde nyligen varandra i TV för att i sin finansiella oansvarighet "stå med rumpan bar". Sanningen är att både Anders Borg och Magdalena Andersson viftar med rumporna bara i fåfänga hopp om att fnaska till sig en plats bland överlevarna i "nästa kris".

Om någon undrar om det finns ett beprövat alternativ till denna ödesdigra ömsesidiga prostitution mellan banker och stater, arbete och kapital, kallad brittisk nationalekonomi, är svaret ett rungande JA!

Tillbaka till EU-valpamfletten http://www.larouche.se/artikel/valpamflett-eu-loser-ingen-kris-sverige-kan