Ukraina: Från tvistefråga till bro

Nu när den storpolitiska striden om Ukraina avgjorts, borde de olika länderna i EU snabbt finna vägar för samarbete med landet, i synnerhet som det är en bro för hela Europa till Centralasien och Kina.

Ukrainas beslut, att inte ansluta sig till handelsavtalet med EU, berodde på att man ville behålla sin högteknologiska industri och inte bara bli en råvaruleverantör till EU. Detta öppnar för ett avancerat industriellt samarbete. Tyskland har sedan länge ett flygtekniskt samarbete med Ukraina, vilket också kan leda vidare till samarbete med Ryssland. Just ett sådant triangelsamarbete EU, Ukraina och Ryssland har föreslagits från både Ukraina och Ryssland är den stora möjligheten att nu utveckla samarbetet. Ett sådant triangelsamarbete och brobyggande diskuteras livligt i Ryssland.

Under en konferens om Ukraina som hölls i Moskva den 26 december, sa professor Ruslan Grinberg, chef för det Ekonomiska institutet vid Ryska vetenskapsakademin, att en dialog mellan tre parter, Ryssland, Ukraina och EU, “inte bara är möjlig utan nödvändig” enligt Itar-Tass.
- Från att vara en tvistefråga måste Ukraina bli en bro till samarbete, sa Grinberg. Vår målsättning är att skapa ett gemensamt område mellan Lissabon och Vladivostok.

Andra diskussioner under konferensen handlade om ryskt och ukrainskt samarbete om olja och gas med EU, som en utgångspunkt för det nödvändiga samarbetet. Det handlar om den nödvändiga jättelika upprustningen av Ukrainas nedslitna gasnät. Det ligger inte bara i Ukrainas intresse utan även i Tysklands och EU:s intresse att garantera en effektiv och störningsfri gasleverans.

En oberoende ukrainsk energiexpert, Valentin Semoljanski, sa:
- Ukrainas energiminister Eduard Stavitski har föreslagit att man borde skapa ett bolag för gastransporter bestående av tre parter. Ryssland skulle vara en av dem. Jag utesluter inte att tyska företag skulle kunna vara den tredje partnern.

Lyndon LaRouche har i sina aktuella uttalanden betonat att det ligger i Tysklands intresse att orientera sig till sina största marknader i Eurasien, vilket i sin tur skulle leda till att landet befriar sig från eurozonens tvångströja.

Semoljanski sa också enligt ukrainform.ua att “ett antal svåra frågor som har varit orsak till att oppositionen i åratal sagt nej, kommer vara undanröjda”. En av dem gäller den s.k. politiseringen av Ukrainas gastransportsystem. Ju mindre politisk hysteri i frågan, en hysteri som har piskats upp under de gångna 20 åren, desto snabbare kommer projektet att komma igång. Det kommer att ge landet ekonomisk utveckling och partierna en politisk utdelning. Detta enligt Semoljanski.

LaRouches utvärdering av konferensen var att de verkar ställa in sig på att nå överenskommelser mellan företag, inte mellan nationer. Det är ett mönster som vi sett att Ryssland arbetar med. Man kommer att skapa ett samarbete där man inte behöver vara överens om allting. Sedan arbetar man med diplomatiska medel och andra möjligheter för att säkra samarbetet. Med tiden uppstår en situation som kan liknas vid ett verkligt mellanstatligt samarbete. Detta var vad president Franklin Roosevelt försökte uppnå i förhandlingarna med Moskva. När Roosevelt dog och efterträddes av Truman, upphörde denna strävan abrupt.

President Truman anslöt USA till det Kalla kriget, som Storbritanniens Winston Churchill satte igång och som fortfarande gör sig gällande i diskussionen om Ryssland. Det enorma intresset för Ukraina från EU:s sida måste användas för att bana väg för samarbetsavtal mellan EU, Ukraina och Ryssland. Svenska företag måste uppmuntras att engagera sig i de enorma möjligheterna för industriellt samarbete med Ukraina, som anslutit sig till Stillahavsområdets tillväxtekonomier. Det ökade ekonomiska samarbetet måste sedan användas för att bana väg för ett normaliserat mellanstatligt samarbete.