Detroits konkurs och Sverige

Detroit försattes i förra veckan (den 18.7) i konkurs av krisförvaltaren Kevyn Orr och blev i samband med det den största staden att hamna i den kategorin i hela den amerikanska historien – inte ens under börskraschen 1929 nådde nationen sådana bottenproportioner. Den stundande kollapsen av delstaten kom dock inte som någon överraskning, utan är en del av den förödande folkmordspolitik som genomdrivs omfattande i Europa, där länder som Grekland, Spanien, Cypern och Italien är några exempel på detta – att prioritera bankernas förluster över människoliv är ett välbekant och gångbart koncept som återanvänds genomgående i historien. Nu har historiens Hydra mött USA och Detroit.

Vad Lyndon LaRouche varnade för redan i april 2005 i samband med att Bushadministrationen tillsammans med det fascistiska Wall Street lade ner de återstående delarna av den amerikanska maskinverktygssektorn i Detroit, var att:

”Om vi går med på att lägga ner USA:s biltillverkningsindustri, kommer nationen över en natt att faktiskt bli ett ’tredjevärldenland’. Möjligheterna för nationens maskintillverkning, som till största delen är bunden till biltillverkningen, går förlorad”…

”Förlusten av bilindustrier kommer innebära ekonomiska katastrofer. Man kommer att gå mot ’spökstads’-proportioner för vad som redan nu är känsliga områden i mindre samhällen och städer och även hela stater genomgående över hela landet, vilket skulle kunna sätta igång en kedjereaktion av kollapser flera gånger värre än det som hände under president Herbert Hoover och hans reaktion till kraschen 1929.”

Att man inte tog LaRouches varningar på allvar är någonting som man nu bittert får ångra.

Så sent som förra året (24 juli 2012), gick dåvarande LaRouchekandidaten Bill Roberts ut med en tydlig uppmaning i Detroits kommunfullmäktige (City Council) att inte gå med på den sparplan som framlades, utan att det bästa för staden, om den vill överleva och återgå till den blomstrande industristad den en gång varit, var att stödja en återgång till bankdelningslagen Glass-Steagall. Detroits beslutsfattare valde sparpolitik vilket fick en accelererande nedåtgående effekt i en stad som tidigare haft en stor befolkning och som kunnat förse sina invånare med säkerhet, jobb och framtid. Från befolkningssiffror på 1,7 miljoner på 1950-talet hade man 2010 sjunkit till 700.000 invånare, vilket har bekräftats av bl.a. Lamar Lemmons III – ordförande för Detroits skolstyrelse och kommissionär för Detroits kommunala bibliotek. I en intervju med LPAC ger han en tydlig bild av situationen i staden med arbetslöshetssiffror på 50%, över 200 nedlagda skolor, totalförstörda bostadsområden och en stad med flest övergivna lokaler och hem i hela världen. Det är numera på egen risk att bo i Detroit, vars polis-, brand-, och ambulanskår genomgått sådana extrema nedskärningar att det finns en större chans vid behov av akutvård att få hjälp om du själv tar dig till sjukhuset än inväntar ambulans – för du kan få vänta länge.

Vad som har konstaterats i fallet Detroit är att stadens tillstånd är en direkt konsekvens av stadens värdepappersaffärer. När den s.k. LIBOR-gate (London Interbank Offered Rate) rullades ut i media förra året, kunde vi läsa om hur städer och stater vars papper var kopplade till LIBOR riskerade konkurs; LIBOR-räntan var riggad från början, och det var bara en fråga om när konkurser skulle inträffa.

Många fler städer och hela delstater har gjort sådana desperata värdepappersaffärer (ränteswappar) för att minska sina skuldkostnader. De var knutna till LIBOR och det krävs inget geni för att förstå vart detta barkar. Men Detroits borgmästare, David Bing, ansåg att det gick att poängtera ytterligare en gång till och gnuggade sin geniknöl ordentligt när han kommenterade konkursen:

”Vi är inte den enda staden som kommer att få kämpa med det vi står inför. Det är mer än 100-tals städer som har samma problem som vi har. Vi kanske är en av de första, den största, men vi är definitivt inte den sista.”

Det inger ingen större tröst för de människor som drabbats och kommer att drabbas och med det påstådda stödet från Obama-administrationen ser det mörkt ut för Detroitborna, som inte kan förvänta sig att någon räddning är i sikte.

Sverige då, det går ju bra för oss, eller?

USA kan kännas långt och avlägset. Även den europeiska medlemsstaten Cypern känns också som ett undantagsfall; samtliga länder som hitintills fått råka ut för sparpolitiken får ju faktiskt skylla sig själva! Nej, den myten har vi redan slagit hål på. När folkvalda representanter medvetet väljer att prioritera pengar framför människor och fattar beslut som medborgarna underkastar sig, då är det inte endast ett utsatt lands fel, eller en stads – det är systemet. Närmare bestämt handlar det om det brittiska finans- och handelssystem som främjar ovannämnda stads invånares försämrade livsvillkor, som kastade cyprioterna i svält och arbetslöshet och som bokstavligt talat dödar människor i Grekland. Den fria marknaden gör dig till en slav åt och under systemet.

Med upploppen i Husby och räddningen av cypriotiska banker och dess konsekvenser i färskt minne, kan även vi i Sverige ana vad liknande politik skulle innebära för nationen. Än lever svensken i illusionen av att Sverige har en framtid, men verkligheten säger någonting annat: nedlagda industrier, utförsäljning av statliga företag, åtstramningar inom sjukvård, poliskår och skolor mm samt en stigande arbetslöshet ger en motsägelsefull verklighet vad beträffar illusionen. Regeringen ger oss luftslott när det kommer till vår framtid och det har de tydligt visat med godkännandet av bail-in av svenska banker, som innebär att företagens bankkonton kan beslagtas så att inte löner och andra utbetalningar kan göras.

I samband med den förutspådda kollapsen av Detroit m.fl., presenterade Lyndon LaRouche en återuppbyggnadsplan för hela nationen. Förutom återgången till bankdelningslagen Glass-Steagall pekade LaRouche tydligt på att den typen av verksamhet som bilindustrin är en del av – trots det faktum att efterfrågan inom bilindustrin är på nedgång – bör omorganiseras för att följa med utvecklingen. Vad som behövs är att flertalet verksamheter och industrier gör en omställning till att producera högteknologiska produkter för prioriterade ändamål som infrastrukturprojekt och nya industrisatsningar. I Sverige skulle både bil- och militärindustrin kunna främja detta. Vid projekt som att tillverka magnettåg och dess spårbanor, har Sverige goda möjligheter till att frångå illusionen om att landet har en framtid, till att kunna tillgodose en framtid på riktigt.

Detta är någonting som LaRoucherörelsen har kämpat för under flera år, och som det nu är dags att realisera. Glass-Steagall främjar den framtid som är nödvändig för mänsklighetens fortlevnad. Lagen om att dela bankerna möter stort motstånd från finansmogulerna, för de vet att den kommer att krossa deras verksamhet. Storbanken JP Morgan Chase talade t.o.m. i klartext om en medveten strategi, att fascism skall bli systemets melodi och de skyr inga medel för att driva igenom sin plan. Du har ingen viktig plats i den. De bryr sig inte om miljontals människor offras för att systemet som sådant skall upprätthållas.

LaRoucherörelsen har lösningen och det är Glass-Steagall, produktiva krediter samt storskaliga infrastrukturprojekt som en sammansatt idé i tre delar för att få en återuppbyggnad av Sverige, Europa och världen.


Länkar på svenska:

LIBOR, Obama och Glass-Steagall: Vad ska Sverige göra nu?: http://larouche.se/nyheter/2012/07/15/libor-obama-glass-steagall-vad-ska-sverige-gora-nu

Jättebanker vill ha fascism, regeringen hakar på: http://www.larouche.se/nyheter/2013/07/04/jattebanker-vill-ha-fascism-regeringen-hakar-pa

En analys av upploppen i Husby:
http://larouche.se/artikel/bilbrander-medborgargarden-ar-detta-borjan-pa-en-ny-mork-tid