Ny senatsmotion för Glass-Steagall stöds av FT

Den 11 juli lade fyra amerikanska senatorer —John McCain, Elizabeth Warren, Maria Cantwell och Angus King— tillsammans fram motionen ”21:a århundradets lag för Glass-Steagall 2013”, för att återinföra en strikt avskiljning av affärsbanker från investmentbanker (finansbolag) motsvarande banklagen Glass-Steagall från 1933. McCain och Cantwell lade tillsammans in en lika uppseendeväckande motion för Glass-Steagall i december 2009, eftersom McCain är mycket konservativ republikan och Cantwell är en vänsterinriktad demokrat. Även den nyvalda senatorn Warren är på samma kant som Cantwell medan den likaledes nyvalde senatorn King är oberoende.

Motionen följer på den tidigare motionen i senaten inlämnad av Iowa-senatorn Tom Harkin, kallad ”Lag för återgång till god banksed” inlämnad i slutet av maj i år. Harkins motion var en systermotion likalydande med den som lagts fram i representanthuset (HR 129), som nu har 70 motionärer och medmotionärer.

Den ursprungliga banklagen Glass-Steagall gällde i 66 år fram till dess att Wall Streets banker med hundratals miljoner dollar mutat kongressen att avskaffa den 1999. 1 Medan den var i kraft drabbades inte det amerikanska banksystemet av en enda storbankskonkurs, men dess avskaffande ledde direkt till ett kasino med förgiftade derivat som sprängde det internationella finanssystemet 2008.

Återinförandet av Glass-Steagall är en självklarhet, men Wall Streets och Londons banker har hotat politiker för att stoppa varje steg i någon sådan riktning. Denna senaste motion från McCain, Warren m.fl. trotsar det öppna hot och inblandning som gjordes av storbanken JP Morgan mot delstaten Delawares kongressledamöter när de behandlade en resolution till stöd för återinförandet av Glass-Steagall. 2

Världen behöver Glass-Steagall

De fyra amerikanska senatorernas motion resulterade i mängder av artiklar och kommentarer för Glass-Steagall. Examiner.com, en webbplats från Washington, redogjorde i en artikel för striden om Glass-Steagall i USA, där också Lyndon LaRouches roll beskrevs ordentligt. 3 Dagen efter senatorerna lagt fram sin motion hade Londontidningen Financial Times en ledare med rubriken “Spjälka bankerna: En ny Glass-Steagall-lag behövs – inte bara i USA”, med följande inledning:

”Ett osannolikt par av amerikanska senatorer, John McCain och Elizabeth Warren, har lagt fram ett lagförslag som återinför en variant av 1930-talets banklag Glass-Steagall. Det är osannolikt att deras förslag kommer att se dagens ljus, sådan är motståndet i kongressen. Men instinkten hos de två senatorerna att vanlig bankverksamhet [eng: 'retail banking'] bör skiljas från mer riskabel verksamhet är sund och borde stödjas…”

Efter en kommentar om svårigheterna att reglera värdepappersinstrument som derivat, fortsätter FT-ledaren:

”Fullständig åtskillnad skulle kunna vara enklare att kontrollera – den ursprungliga banklagen Glass-Steagall var bara 37 sidor lång. Det skulle också utplåna den testosteronstinna finansbolagskulturen från vanliga bankaktiviteter som kräver tålmodig omsorg. Som Liborskandalen visat så är det, när de två kulturerna sammanförs, värdepappershandlarkulturen [eng: 'trading'] som typiskt nog tar överhanden. Utan insättarkonton skulle finansbolag ha det svårare att finansiera sig, vilket skulle begränsa deras storlek. Detta skulle öka konkurrensen in bransch dominerad av ett fåtal spelare. De krympande jättarna skulle bespara politikerna från deras mäktiga lobbyistinflytande… Men även om statens kassa används, skall den inte subventionera kasinon. När det folkliga missnöjet med bankerna är så stort, kan detta starka argument inte ignoreras."

Bara någon dag efter hade FT ytterligare en ledare som ännu kraftfullare argumenterade för Glass-Steagall. 4

I debatten i media i USA framträdde viceordföranden för insättargarantimyndigheten FDIC Thomas Hoenig och argumenterade vid flera tillfällen för Glass-Steagall. Ett uttalande var speciellt riktat mot det vanliga argumentet att de största syndarna i finanskrisen Lehman Brothers och Bear Stearns skulle ha varit finansbolag eller vanliga bolånebanker (Countrywide, Washington Mutual etc.), dvs. inte de universalbanker som Glass-Steagall avser splittra. Hoenig visade att Lehman och Bear Stearns båda fungerade som banker med hjälp av lagen som ersatte Glass-Steagall 1999. De kunde finansiera sig med kortsiktiga lån, repor, ofta över natten. Deras upplåning skedde därför på ett sätt liknande vanliga bankers, från insättare, och de som gav dessa lån var framför allt fonder med medel från småsparare. Dessutom pekade Hoenig på att Bear Stearns uppfattades som en så viktig ”bank” att myndigheterna kastade in ett jättestöd för att den skulle kunna övertas. 5

All denna debatt blev en bakgrund till den storoffensiv som amerikanska LaRoucherörelsen LPAC (larouchepac.com) gjorde i kongressen vecka 29 med stöd av 13 ledamöter från delstatskongresser från hela USA. 6

  1. http://larouchepac.com/node/27408
  2. JPMorgan Chase openly resorted to threats and intimidation to stop elected officials in the state of Delaware http://cecaust.com.au/main.asp?sub=articles&id=2013_06_21_delaware.html
  3. http://www.examiner.com/article/congress-turns-up-heat-on-too-big-to-fail-banks
  4. Glass-Steagall coverage as LPAC heads for Washington: http://larouchepac.com/node/27366
  5. Hoenig hits at banks who put down Glass Steagall http://images.politico.com/global/2013/07/14/hoenig.html
    Hoenigs inlägg kan läsas här: http://bit.ly/13hx84d
  6. http://larouchepac.com/campaigns