EU-toppmötena godkände Cypernmodellen

Precis som befarat godkände svenska regeringen att företagen offras nästa gång bankernas skall "räddas". Likt på Cypern skall bankerna även i Sverige kunna få ta företagens bankkontopengar så att vanliga löner och annat inte kan betalas. När företagen krossas är människorna strax efter när de inte längre har någon försörjning. Toppmötena för EU:s finansministrar och därefter regeringscheferna 26 resp. 27-28 juni bestämde att bankernas förluster skall kunna täckas med de pengar de har närmast till hands, nämligen pengarna på kundernas bankkonton. Insättningsgarantin gäller men för företag är 100.000 euro en småsumma, när löner och varor skall betalas.

På Cypern krossades företag, jobb och människor för att rädda de mest spekulativa ”systemviktiga” derivaten och de stora finansinstitutionerna. När pengarna beslagtogs från bankkundernas konton på Cypern kunde de inte betala löner och eller varor. Eknomins tvärstannade och hamnen proppades igen av alla containrar som inte kunde hämtas ut. Bankkunderna kunde inte använda sina bankkonton och kreditkort för betalningar och nu vågar många inte använda banker över huvud taget.

Regeringarna och EU kunde ha valt skydda bankkontona från att smittas av finanssystemets spekulationsförluster genom bankdelning. På så sätt hade man kunnat rädda människor och realekonomi. Utan den brandväggen vältras hela det globala spekulationssystemets förluster över på bankkunderna, när pengarna inte räcker från bankernas ägare och långivare.

Moderaterna ansvariga

Det är den s.k. Alliansregeringen ledd av det ”nya arbetarpartiet” moderaterna, som är ansvarig för detta katastrofbeslut. I höstas godkände Alliansens riksdagsgrupper EU-kommissionens direktiv där frågan smögs fram. Först efter Cyperkrisen kom det ut att beslagtagande av kunders bankkonton skulle bli en allmän politik för hela EU. I Europaparlamentet har Cypernmodellen lotsats fram av den gamle moderate partisekreteraren Gunnar Hökmark. I regeringen är det Anders Borgs finansdepartement som handlagt frågan och på toppmötet var det Fredrik Reinfeldt som slutligt såg till att Sverige godkände EU:s och bankernas kupp.

Liksom alla de andra på EU-mötena försökte Borg och Reinfeldt att i efterhand börja presentera den nya redan beslutade politiken och vad den betyder. De försökte få det att se mer aptitligt ut genom ljuga att skattebetalarna skyddas på detta sätt i bankkriser. Banker skall först i andra hand, sedan kundernas pengar tagits, tillföras skattepengar från staten. Men är inte löntagare och bankkunder samma skattebetalare? Vilka skatter kommer in när företagen drivs i konkurs och löntagaren inte kan få sina löner i nästa bankkris? Är detta det ”företagsvänliga” och ”arbetarvänliga” moderaterna? Är detta moderaternas nya jobbskatteavdrag – ta lönen och ge till bankerna?

"Systemviktiga" derivat och storbanker går före bankkonton

Naturligtvis måste man tyda avtalet för att dra ut dessa slutsatser. Men det är tillräckligt tydligt för var och en att förstå vad herrarna Hökmark, Borg och Reinfeldt har givit bort till de internationella storbankerna. I beslutet står, förutom att insättargarantin 100.000 euro (ca 860.000 kr) alltid skall gälla, att privatpersoner, små och medelstora företag skall skyddas. Innan sådana pengar skall tas från bankkonton, skall alltid bankens ägares kapital, bankens långivare utan säkerheter och större företags bankkonton tas i anspråk står det. Ändringen efter alla ramaskrin om vad som hände människorna och företagarna på Cypern är, att de har kommit bäst i denna hackordning. Men vad betyder det, när andra fortfarande först skall ha sina pengar? Vilka är det då som fortfarande skall gå före i kön enligt EU toppmötets beslut?

Alltid skall, enligt EU-protokollen, fordringar först betalas för lån med säkerheter, sådant som har med bankens egen löpande verksamhet att göra, betalningar för transaktioner och interbanklån med betalning inom sju dagar. Bara dessa är ganska tjocka typer som släpps före i kön.

Men sen kommer det luriga som har att göra med att det inte är en vanlig konkurs, där man enligt prioriteringsregler delar på existerande pengar och tillgångar. Här skall banken hållas öppen och även hela det internationella finanssystemet. De nationella myndigheter som hanterar bankkrisen kan bestämma att andra saker också skall kunna gå före: 1) Sådant som inte kan betalas ut inom rimlig tid, 2) Sådant som krävs för att hålla igång kritiska funktioner. Sedan kommer de verkliga gummiparagraferna: 3) För att undvika att krisen smittar av sig, samt 4) Att undanta värdeförstörelse som kan öka förlusterna för andra (oprioriterade) långivare.

De två senare syftar uppenbart på de storbanker och derivat som har nämnts som ”systemviktiga” i EU-kommissionens förslag till toppmötesbeslutet. Om derivat börjar säljas ut riskerar nämligen hela den internationella derivatmarknadens kontrakt också nedvärderas. Denna marknad är så stor att massor med finansinstitutioner skulle gå omkull om det blir en sådan rea på deras papper. Den internationella derivathandeln omfattar ca 1,4 biljarder dollar(eng: quadrillions) och finns delvis på en helt oreglerad marknad på Karibiska tidigare piratöar. De fyra svenska storbankerna hade derivatkontrakt i slutet av förra året motsvarande 23 gånger Sveriges BNP. Minsta nedgång på denna marknad anses vara ”systemviktig” eftersom den är så gigantisk. Förlusterna skulle snabbt kunna bli större än stora länders BNP.

Dessutom anses också vissa storbanker vara ”systemviktiga”, vilket betyder att även de måste ha pengarna först. Sedan dessa fetknoppar ätit sig mätta, blir det knappt ens några smulor kvar till några bankkonton i banken.

Småföretagen som moderaterna säger sig värna om, kommer att kunna plundras när krisen sprider sig till de svenska bankerna. När företagen inte kan betala löner drabbas människorna också. Den moderatledda regeringen har satt ett maskineri på plats för att, när bankerna kräver det, driva stora delar av näringslivet i konkurs och kasta stora delar av befolkningen ut i svält och misär. Situationen riskerar med denna nya "bankrekonstruktionspolitik" att bli mycket värre än i bankkrisen 1990-93. Då tilläts bankerna dra in lånen från företag för att både skaffa sig likviditet och billigt ta över företagens tillgångar så att 60.000 företag drevs i konkurs och 400.000 anställda avskedades.

Prioriteringen för denna regering har hela tiden varit att bankerna skall ha prioritet och bankdelning skall stoppas. Nu handlar det inte bara om att hålla statsbudgeten i beredskap för att kunna rädda banker och därför hålla tillbaka utbyggnaden av Sveriges infrastruktur, industri och bostäder med åtföljande förödande massarbetslöshet speciellt för stora delar av ungdomen. Nu skall bankerna även kunna få ta maten från bordet för dem som fortfarande har arbete.

Läs mer om Cypermodellen http://larouche.se/nyheter/2013/06/17/cypernmodellen-lotsas-igenom-europaparlamentet'

Läs formuleringarna i pressmeddelandet på engelska från toppmötet: http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/en/ecofin/137627.pdf