Obamas finansreform innehöll den dödliga Cypermodellen

Först efteråt har det klarlagts att Obamas stora finansreform 2010 kallad Dodd-Frank-lagen innehöll samma system för beslagtagande av insättarkonton som på Cypern. En artikel av LaRouchePAC:s Leandra Bernstein avslöjar för allmänheten att deras banktillgångar när som helst kan beslagtas för att stärka upp bankernas kapital mot spekulationsförluster.

Dodd-Frank-lagen var på 848 sidor och dess tillämpningsföreskrifter håller fortfarande på att skrivas. I december 2012 hade 8843 sidor av tillämpningsregler författats och eftersom det endast motsvarar 30 procent innebär det att sammanlagda antalet sidor för att tillämpa denna lag kommer att bli cirka 30.000 sidor. Fortfarande håller kongressen med olika hearingar på att sätta sig in i vad lagen innehåller, men ännu är det knappast någon som har uppmärksammat avsnittet under Titel II om att bemyndiga insättargarantimyndigheten (FDIC) att sköta ordnade likvidationer av banker. Där finns den Cypermodell som "skyddar skattebetalarna" genom att tillåta beslagtagande av deras insättarkonton precis som på Cypern, där hela ekonomin tvärstoppades när företagens och institutionernas kassatillgångar beslagtogs liksom även privatpersoners konton över 100.000 euro. I stället för att skattebetalarna ger bankräddningspaket (bail-out) ges här möjligheten att tillåta bankerna ta pengar direkt från insättarkontona (bail-in eller på "svenska": skuldnedskrivningsverktyget).

Metoden "bail-in" är den exakta motsatsen till Glass-Steagall, skriver Bernstein. Med bail-in överlever banken, men inte insättarna. Ändå var Glass-Steagall-lagen endast 18 sidor, jämfört med Dodd-Franks juridiska gröt.

Artikeln om Dodd-Franks dödsbringande insmugna regler visar, att "den finansiella stabiliteten" sätts före den amerikanska konstitutionens prioritering av den allmänna välfärden. I Dodd-Frank prioriteras 28 globalt aktiva systemkritiska internationella finansinstitutioner förkortat till G-SIFI. För att de inte skall gå omkull har ett helt skyddsnät upprättats omkring dessa 28 storbanker, där alla länder åläggs samarbeta bl.a. genom att beslagta privatpersoners och företags insättarkonton.

Systemkritiskt är om dessa storbankers derivat tappar i värde pga av att någon krisbank tvingas sälja sina innehav. Därför avser man skydda derivaten genom att med bail-in från aktieägarna, alla långivare eller insättare i varje sådan storbank, för att tillföra kapital så de inte behöver sälja derivaten i panik. Det hjälper inte om man som t.ex. Gunnar Hökmark i EU-parlamentet vill att insättarnas pengar skall tas i anspråk sist i raden. Prioriteringen av den enorma derivatmarknaden gör att allt kommer att tas ifrån även insättarna, när derivaten tillåts gå före. Den globala derivathandeln är enligt gängse uppskattningar 1.200 biljoner dollar (engelska: 1,2 quadrillion) dvs. ungefär 20 gånger världens BNP. BIS siffra i december 2012 för OTC-derivaten (de som är registrerade) var 632 biljoner dollar.

Redan 2009 på det internationell toppmötet för gruppen av länder kallad G-20 inrättades en internationell organisation kallad Financial Stability Board (FSB ung: Den finansiella stabilitetsstyrelsen) knuten till Internationella regleringsbanken BIS i Basel. Därefter har bail.in-metoden skrivits in i olika lagar och internationella avtal som beskrivs i artikeln. I praktiken har en kupp genomförts bakom ryggen på befolkningarna av regeringar och bankirer för att kunna stjäla folkens tillgångar för att ge till vissa privata storbanker som har getts företräde framför allt annat genom att de kallas "systemviktiga".

Läs artikeln om Dodd-Frank på engelska på: http://larouchepac.com/dodd-frank

Läs samma artikel på danska på: http://schillerinstitut.dk/drupal/node/873

Läs om Cypernmodellen: http://larouche.se/artikel/finansoligarkins-cypernmodell