Cypern-modellen för kontostöld inrättades först i Schweiz

När allas ögon nyligen riktades mot Cypern kände de flesta inte till att en "Cypernmodell" för att delvis expropriera bankkunders kontotillgodohavenden redan existerade i ett av världens rikaste finanscenter, Schweiz. Där trädde en ny banklag i kraft i november förra året som föreskriver en "bail-in"-politik för insolventa banker.

En del kan säkert dra sig till minnes att den schweiziska nationalbanken 2008 räddade den schweiziska jättebanken UBS med 60 miljarder euro, vilket var en femtedel av Schweiz sammanlagda BNP. Credit Suisse räddades av City of London via Qatar. Båda jättebankerna fortsätter att vara extremt sårbara och utgör därmed en enorm internationell systemrisk.

Det finns politiker och debattörer som är medvetna om detta och därför fördes i flera år en diskussion i Schweiz om bankdelning. Men debatten ebbade ut och den schweziska finanspolitiken bestämde sig plötsligt för genomdriva motsatsen och i stället försöka rädda hela bankerna, den sk "bail-in"-politiken. Bankväsendet ska inte längre räddas "utifrån" med hjälp av skattepengar (= "bail-out") utan inifrån. Enskilda institut kan stängas, men aktieinnehavare och kontoinnehavare ska betala med sina bankkontitillgogohavanden till systemet.

Redan i januari 2010 lade två representanter för Credit Suisse, Paul Calello och Wilson Erwin, fram detta nya tillvägagångs sätt i London Economist. På brittiskt initiativ gav G-20-gruppen forum för finansstabilitet (FSF, dåvarande ordförande var Mario Draghi) i uppdrag att utarbeta ett lagförslag för reglering av bail-ins i hela den transatlantiska regionen. Det presenterades officiellt av EU i juni 2012. Det schweiziska finanstillsynsmyndigheten FINMA införde de nya reglerna den 1 november 2012. Den schweiziska lagen följer FSBs riktlinjer (FSF omvandlades senare till en styrelse, board, och blev FSB) enligt vilka systemet nu ska räddas och inte bankkontoägarna. Den 22 oktober skrev FINMA att de nya riktlinjerna med få undantag uppfyller de fordringar som FSB lade fram i oktober 2011 och att de överensstämmer med EUs föreslagna direktiv från juni 2012.

Den schweiziska TV-kanalen SRF kommenterade den 28 mars, mitt under Cypern-krisen, att om en bank måste avvecklas i Schweiz vore en liknande metod som på Cypern möjlig. Man sa också att EU håller på att förbereda en liknande lag. Det betonades att konton med tillgodohavanden på upp till 100.000 schweiziska franc inte berörs. Men det viktiga är, och detta sades inte, att regeringar skaffar sig nya möjligheter att rädda det bankrutta "systemet" på bekostnad av insättarna och därmed landets medborgare. Vore finanssystemet inte bankrutt, skulle bankerna inte behöva "räddas". Vad som nu sker i finanspolitiken är jämförbart med att stiga på ett flygplan där bara en motor av fyra fungerar och piloten är full. Men oroar er inte säger våra regeringar, det finns fallskärmar!

Svaret på krisen kan bara vara att omedelbart och internationellt genomföra principerna i den äkta Glass-Steagall-bankdelninglagen.