Economist älskar Bail-ins, men ville överraska

I City of London tidningen The Economist beklagar sig skribenterna i kolumnen "Charlemagne" över den respons som Cypernkrisen har fått från de involverade aktörerna. De anser att kritiken undergräver möjligheten till en bankunion. Inte mycket mer än så, krävs från britternas sida för att kunna diktera politiken i Europa. "Charlemagne" vill naturligtvis inte frångå direktiven om Bail-in's, tvärtom, de stödjer helhjärtat alla EU:s nya projekt att förstöra Europas nationer. Däremot vill de poängtera att val av tidpunkt är avgörande i sådana situationer.

"Charlemagne" skriver att "Mr Dijsselbloem skuldbeläggs på fel grunder. Han har rätt i att bankers fordringsägare borde ta på sig skulderna för att bespara skattebetalarna den bördan. Men på grund av oerfarenhet, eller holländsk ärlighet, kom detta uttalande vid fel tidpunkt. I Eurogruppen debatterar man fortfarande kring de gemensamma reglerna för bail-in från bankernas fordringsägare. Ett av de stora problemen är när detta skall starta. Tyskland och andra långivare vill att denna typ av räddningsaktioner skall sjösättas redan 2015, medan Frankrike och den Europeiska kommissionen talar om ett startdatum tidigast 2018. Mr Dijsselbloem underströk dock att framtiden är nu."

"Charlemange" avslutar med att "som situationen är har inte euron på Cypern samma värde som euron i övriga nationer. Lånekostnaderna för företag i södra Europa är redan högre än i norra Europa. Numer kan en bank som är i bra skick i södra Europa, bli stämplad som mindre säker än en bank som är i dåligt skick i norra Europa. Denna typ av fragmentering kan inte euron överleva. Endast en bankunion kan laga denna splittring."

Economist vill gärna stjäla pengarna från insättarnas bankkonton [även kallat bail-in eller skuldnedskrivning], men innan man snackar om det måste bankunionens diktatur vara på plats. Det är två paket som står mot varandra den brittiskledda finansdiktaturens eller LaRouches trepunktsprogram som med bankdelning knäcker City of Londons makt över finanssystemet och sedan ett kreditsystem och full fart på infrastrukturprojekten.