Bankdelning i Europa: En lägesrapport

Hur ser tidtabellen ut för beslut om bankdelning i Europa, dvs beslut om att skilja finansspekulation från vanlig, samhällsnödvändig bankverksamhet? Så här ser läget ut i början av 2013.

Island har kommit längst. En motion för bankdelning enligt Glass-Steagall behandlas nu i Alltingets utskott. Så snart den släpps till omröstning väntar en majoritet i Alltinget på att få rösta igenom den, vilket alltså kan ske före valet i april.

Därefter kommer Storbritannien. Ett lagförslag som bygger på Vickersrapporten behandlas i underhuset, och det kommer troligen att röstas igenom i mars. Men enligt den surrealistiska tidtabellen ska det inte träda i kraft förrän i slutet av 2017.

I Frankrike började nationalförsamlingen behandla ett lagförslag i februari, som också ska röstas igenom i mars, och träda i kraft 2015.

Det fransk-tyska ministerrådet uttalade sig i slutet av januari för Liikanenrapporten, men det är oklart när något lagförslag kan komma att läggas fram i den tyska förbundsdagen. Den tyska regeringens egen tidtabell har hittills varit att studera Liikanenrapporten till slutet av maj, parallellt med att EU-kommissionen gör samma sak, och lägga fram ett förslag på EU-toppmötet i juni. Bankdelning väntas bli en fråga i det tyska förbundsdagsvalet i höst, och SPD:s partiledare Peer Steinbrück har gått ut med ett "Liikanen Lite"-förslag. Vad förbundskansler Angela Merkels CDU kommer att lägga fram är ännu inte klart, men CDU:s förbundsdagsgrupp har uttalat sig för Liikanenrapportens förslag.

Det är heller inte klart om EU-kommissionen kommer att ställa sig bakom Liikanenrapporten i sin helhet eller bara delar av den, och ECB motsätter sig också Liikanenrapporten i dess nuvarande form. En "Liikanen Lite" väntas gå igenom av såväl bankfolk som politiker. Både Vickers och Liikanens förslag innebär en delning inom banken, dvs. med gemensam ägare. Detta fungerar inte eftersom insättarnas pengar fortfarande kan läcka till till spekulation och spekulationsförluster också kan bäras gemensamt av båda avdelningarna. Därför krävs en fullständig bankdelning enligt Glass-Steagall för att spekulationen skall avskiljas ordentligt. Att bankdelningsfrågan fått sådant genomslag är i alla fall positivt, eftersom den inte var någon fråga alls i slutet av förra året. I medierna slog den igenom när den brittiske finansministern i Berlin den 7 januari uppmanade Europa och Tyskland att snabba på diskussionen och genomförandet av Liikanenförslagen.

Att bankdelning nu plötsligt är på allas läppar är helt klart en följd av att Glass-Steagall återigen har seglat upp på agendan i USA, och av den internationella LaRoucherörelsens kampanj. Vissa kretsar i Europa som inte alls velat ha någon bankdelning verkar plötsligt vilja försäkra sig om att få mjuka regleringar på plats, innan det riktiga Glass-Steagall tar över från den amerikanska sidan. Men den dynamik som frågan fått, också på grund av bankernas ohållbara situation, kommer att välta alla planer och tidtabeller över ända.