Reinfeldt anser bankernas spekulationsverksamhet behövs

I partiledardebatten den 17 oktober pressade Jonas Sjöstedt igen statsminister Fredrik Reinfeldt ifråga om bankdelning. Sjöstedt frågade varför Sverige ännu inte svarat på EU:s förslag om bankdelning. Reinfeldt svarade undvikande med sin egen politik att ta över småbanker i kris och sälja dem med vinst, utan att nämna att Sverige då likt Storbritannien riskerar att ta på sig gigantiska spekulationsförluster om inte aktieägarnas kapital räcker att täcka dem. Sjöstedt pressade på och sa:

- Fredrik Reinfeldt undvek att svara på det som var min huvudfråga, den om bankdelning. Är det inte dags att skattebetalarna slutar garantera finansiell spekulation samtidigt som vi står för ett sunt banksystem som måste fungera? Riskerna ökar ju flerfalt om man står för hela risktagandet för banksektorn medan den alltmer ägnar sig åt finansiell handel och mindre åt traditionell bankverksamhet. Är det inte vanlig marknadsekonomi att bankerna får stå för sina egna förluster och inte bara kan skicka notan till skattebetalarna om krisen kommer hit också?

Reinfeldt svarade då om ett annat EU-förslag nämligen det om en bankunion. Men till slut förklarade Reinfeldt varför han går emot bankdelning, nämligen att han anser att näringslivet och samhället behöver de spekulationsinriktade bankerna.

Här följer från riksdagsprotokollet hela debattutbytet Jonas Sjöstedt hade med statsministern om bankdelning:Partiledardebatt Onsdag 17 oktober 2012

anf.44 Jonas Sjöstedt (V) svar på Fredrik Reinfeldts anförande

Herr talman! Statsministern nämnde i sitt anförande den djupa ekonomiska krisen i euroområdet. Det hade varit klädsamt att i det sammanhanget säga att det är en fördel att vi står fria från euron, att det är delvis tack vare det som vi har en bättre situation. Möjligen kan det bero på att statsministern själv förordade ett svenskt euromedlemskap att han gled förbi den detaljen. Det är uppenbart att EU:s krispolitik fungerar väldigt dåligt och att en viktig orsak till det är euron i sig. Därför tycker jag att det var välgörande när Anders Borg sade att det vore både lämpligt och sannolikt att Grekland lämnar den europeiska valutaunionen för att landet ska återfå konkurrenskraft och möjlighet att få större intäkter från turism och export. Är det inte dags att följa upp det här? Är det inte dags att lägga fram förslag i Europeiska unionen om att man ska skapa en ordnad väg ut ur euron i stället för det sammanbrott som tyvärr kan bli fallet i stället, följa upp det som Anders Borg påbörjade med att säga att det nog vore bra om åtminstone Grekland lämnade valutaunionen?

En annan fråga till statsministern gäller det som kanske är den andra huvudorsaken till krisen, nämligen de enorma förlusterna i den europeiska bank- och finanssektorn som nu konsekvent vältras över på skattebetalarna. När bankerna har gjort bort sig får spanska, irländska och andra skattebetalare gå in och betala med arbetslöshet och välfärd. Det har glädjande nog lagts fram en del förslag om hur man skulle kunna undvika det här i framtiden, högre kapitaltäckningskrav till exempel. Häromveckan kom ett förslag från det som kallas Liikanengruppen i EU - tyvärr väldigt lite omskrivet i Sverige - om att införa en bankdelningslag, att tvinga bankerna att skilja spekulation och finansiell handel från reell bankverksamhet. Samhället ska garantera att bankverksamheten fungerar men aldrig som i dag subventionera spekulationer genom garantier för inlåningen, subventioner som bara i Sverige är värda 30 miljarder kronor, enligt Riksbanken. Är det inte dags att i Sverige införa en bankdelningslag och ställa sig positiv till de här förslagen för att inte göra om det vi ser i Europa i dag, att skattebetalarna får stå för bankernas förluster? (Applåder)

anf.45 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M):

Herr talman! Det efterlystes stor ärlighet från alla debattörer. Då är det viktigt att man står för det själv också. Det är inte en enhetlig erfarenhet att det är skattebetalarna som har burit finanskrisens kostnader. Det vore klädsamt om Vänsterpartiet någon gång påpekade att Sveriges erfarenhet är annorlunda än andras. Det beror på att vi har haft en hantering både i början av 1990-talet och kring bank- och finanskrisen 2008 där vi har ställt tuffa och hårda krav på ägaransvar. Dessutom har vi en modell för övertagande av hela banker till marknadsmässig värdering när de är i kris, vilket ofta ligger nära noll. Den metoden att göra det, som ofta väcker protester av ägare och de som är i bankvärlden, är ett sätt att säkerställa att när bättre tider återkommer eller man uppfattar att det finns en statlig garanti i ryggen blir också marknadsvärdet på den banken eller finansiella institutionen högre. Det gör att vi inte har skickat någon nota till svenska skattebetalare. Om detta berättade jag för Angela Merkel i går. Det går att göra olika. Det går också att ha liknande system i övriga Europa. Det är rätt att det fanns en påverkan av det faktum att vi inte hade euron, framför allt 2008 och 2009, därför att ett mönster som vi har sett förut upprepade sig. Den svenska kronan sjönk mycket kraftigt när finanskrisen slog till. Så har vi många gånger mött konkurrenskraftsproblem i det här landet, via devalveringar. Det är ibland ett sätt att skicka över problemen på grannarna. Vi tar alltså över en del av produktionskapaciteten och konkurrenskraften genom att se till att vår valuta sjunker i värde. Får jag bara påpeka att det inte är ett faktum nu. Nu stärks den svenska kronan parallellt med varselvågen. Vi har helt plötsligt att hantera en helt ny konkurrenssituation. Nu ska vi konkurrera med en stark krona. Det är därför vi har inriktat vår budget på att bygga motståndskraft och konkurrenskraft. Det är så vi säkrar morgondagens jobb. (Applåder)

anf.46 Jonas Sjöstedt (V):

Herr talman! Det är en fördel att kunna ha både en egen växelkurs och en egen ränta. Det finns en dubbel fördel med att ha en nationell penningpolitik, som statsministern faktiskt ville avskaffa för inte så länge sedan. Det är riktigt att vi i Sverige inte har fått betala för bankernas förluster den här gången. Men det var nära att det gick snett i Baltikumkrisen. Det vet vi bägge två. Frågan är: Ska vi inte se om vårt hus så att vi slipper göra det även i framtiden? Här undvek Fredrik Reinfeldt att svara på det som var min huvudfråga, den om bankdelning. Är det inte dags att skattebetalarna slutar garantera finansiell spekulation samtidigt som vi står för ett sunt banksystem som måste fungera? Riskerna ökar ju flerfalt om man så att säga står för hela risktagandet för banksektorn medan den alltmer ägnar sig åt finansiell handel och mindre åt traditionell bankverksamhet. Är det inte vanlig marknadsekonomi på ett sätt att bankerna får stå för sina egna förluster och inte bara kan skicka notan till skattebetalarna om krisen kommer hit också?

anf.47 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M):

Herr talman! Jag försökte just förorda ett sådant system, där vi tydliggör ägaransvaret. Vårt svar på förslaget till banktillsyn, som delar av Europa tror går att genomföra vid årsskiftet, är att vi tycker att konstruktionen är ofärdig. Den som har tillsyn måste också svara på hur man hanterar situationen när man hittar en bank som behöver rekapitaliseras. Vi menar att detta måste göras i en ordning som ser till att ägaransvaret säkras och att inte problem skickas vidare till andra länders skattebetalare. Det är mitt krav för att över huvud taget vara med i de här diskussionerna. Svenska skattebetalare och svenska banker ska inte täcka problem med underskott i andra länders banker. Jag tycker att det är bättre att utforma finanstillsynen på det sättet än att börja dela banker på ett sätt som politiker tycker att de ska se ut av det enkla skälet att jag ju har tilltro till den marknadsekonomi som Jonas Sjöstedt vill bekämpa, och jag vet att jag dessutom behöver de här finansiella institutionerna för att företag och samhällsekonomi ska kunna fungera. De måste hanteras på precis det sätt som vi nu har diskuterat. Det ska säkerställas att notan inte hamnar hos skattebetalarna. Men vi behöver dem för att också få våra företag, våra jobb och vår välfärd att hålla ihop. (Applåder)