Glass-Steagall-debatt utanför och innanför Riksdagen


Debattens vågor gick höga tisdagen den 19 juni när LaRoucherörelsen i Sverige - EAP demonstrerade utanför Riksdagen inför debatten om Glass-Steagall samma dag inne i kammaren. Ett helt gäng demonstranter delade ivrigt det specialskrivna flygbladet med rubriken "Rösta ja till bankdelningslagen Glass-Steagall! Nej till bankräddningspaket!" och hade skyltar med samma text och många variationer som : "Barns liv är viktigare än vinstmaximering!" "Ingen absolution för spekulation. Dela bankerna med Glass-Steagall!", samt den lite rakare uppmaningen "Spekulanter, ät er egen skit! Glass-Steagall nu!" Oron för finanskrisen var uppenbart stor, så de flesta tog flygbladet. Knappast någon tyckte om att riskera fyra årslöner för bankernas skull.

När det var dags för debatten om Glass-Steagall i kammaren avbröts demonstrationen för att gruppen skulle kunna avlyssna debatten från åhörarläktaren. Hela den stundtals mycket hårda debatten kan avlyssnas eller läsas också i efterhand på Riksdagens hemsida.

Debatten inomhus: Avklädning av motståndarna

Debatten om bankdelning var omfattande i kammaren, när Vänsterpartiets talesperson i ekonomiska frågor, Ulla Andersson, utmanade en efter en av de borgerliga partierna att försöka klarlägga hur de kunde avvisa en begränsning av den orimliga statliga garantin till de svenska storbankerna. Det blev mycket hummanden och slingranden.

Jörgen Andersson talade för moderaterna och höll med om att "det kan tyckas logiskt med bankdelning", men det som hindrar var "dels att det är en svår gränsdragning", dvs hur bankerna skall klyvas, "dels att delar av investmentbankernas verksamhet kan inte uteslutas vara betraktade som systemviktiga". Vad Jörgen Andersson med det senare ville se som oundgänglig spekulation, var oklart. Möjligen tänkte han på pensionsplaceringar, eftersom han också senare hotade med att pensionsfonderna kunde drabbas när man låter bankernas aktieägare ta smällarna, eftersom fonderna är stora ägare i bankerna. Hur han överhuvudtaget kan drömma om att pensionsfonderna skall kunna behålla sina värden i den enorma globala finansbubblan, visar hur verklighetsfrämmande moderaterna är i denna finanskris. Pensionärerna måste skyddas i krisen med direkta statsgarantier så de överlever, men om några pensionsfonder skall ha något värde i framtiden måste den reala ekonomin fungera och ungdomen komma i fullt arbete.

Jörgen Anderssons huvudargument mot bankdelning var att det var "att göra för lätt för sig". "Banksystemet är inte så enkelt", klagade han och hänvisade till att det "faktiskt har skett en globalisering" sen bankerna var delade. Till sist hänvisade Jörgen Andersson till att bankverksamheten kunde drivas utomlands om om bankdelningen genomfördes. Detta var också ett av folkpartisten Carl B Hamiltons argument "investmentverksamheten kunde flytta till andra sidan Östersjön och bankerna i Sverige skulle ändå drabbas av förlusterna". Argumentet håller inte eftersom bankdelning enligt Glass-Steagall innebär att banker inte får ha några som helst kopplingar med investmentbanker, dvs oavsett var de befinner sig.

Subprimekris pga upphävandet av Glass-Steagall

Hamilton menade att bankdelning inte hjälper eftersom bostadsutlåning görs av affärsbanker och finanskriser uppstått i fastighetskriser, speciellt i USA 2008. Detta är bara delvis riktigt eftersom bolåneproblemen i USA 2007, den s.k. subprimekrisen, byggde på att bankerna kunde vara vårdslösa eftersom de tilläts vara finansbolag och kunde paketera om de ruttna bolånen till värdepapper och sälja dem vidare. Vad gäller fastighets- och bankkrisen i Sverige 1990-94, så var det avregleringen i november 1985 under Palme som gjorde den och finansvalpsepidemin möjlig. Det visar att Hamiltons argument borde leda till återinförandet av en del andra regleringar än bara bankdelningen.

Hamilton försökte också förgäves hävda att bankdelning inte behövs i Sverige jämfört med London, eftersom bankerna i här inte skulle vara så inriktade på investmentverksamhet. Ett argument som smulades sönder när Ulla Andersson pekade på att de svenska bankerna faktiskt är så stora att vi per capita tävlar med Schweiz och Storbritannien om storleken på banksektorn.

Både Jörgen Andersson och Hamilton bemötte inte Ulla Anderssons påpekanden att statens nya "Stabilitetsfond" för banker liksom ökade kapitalkrav för bankerna inte räcker för att avvärja en bankris. På så sätt kunde de i alla fall använda dem som argument för att bankdelning inte behövdes.

Hamiltons bondoffer

Men eftersom Hamilton uppenbarligen visste att hans argument var tunna, tog han till listen att försöka styra bort debatten om bankdelning. Han attackerade Ulla Andersson för hennes stöd till sparbankerna och antydde att de närmast var kommunististiska. Han sa: " Tanken att sparbankerna på något sätt skulle vara bättre och ha bättre kontroll över det lokala näringslivet och människorna där - de känner sina pappenheimare och vet vad det är för personer som får låna - tror jag är oriktig. Dessutom tycker jag att det är ett ganska obehagligt samhälle där man ska ha en väldigt stark social kontroll på folk för att veta om man ska låna till dem eller inte". Hamilton var uppenbarligen så illa ute att han behövde offra Folkpartiets urgamla kopplingar till sparbanksrörelsen för att hålla ställningarna för det globaliserade brittiskstyrda internationella finanssystemet.

Miljöpartiet steg in i fighten

Nytt i denna debatt var att Miljöpartiet gick ut fullt för Glass-Steagall. Riksdagsman Valter Mutt, från Göteborg hade tillsammans med Annika Lillemets, också Miljöpartist, skrivit den motion som fört upp Glass-Steagall på dagordningen. Mutt visade sig känna till amerikansk och tysk politik och kunde med sina utblickar föra in viktiga nya perspektiv på Glass-Steagall. Han började med ett långt citat av den amerikanske senatorn och fd presidentkandidaten John McCain, som 2010 krävde att Obamas finansreform skulle innehålla Glass-Steagall. Mutt riktade alltså in sig även han på de borgerliga och drog också upp den tyske kristdemokraten och före detta arbetsministern Norbert Blüms borgerliga kritik mot finanskapitalismen i en bok förra året. Mutts huvudfråga som moderateren Jörgen Andersson inte kunde svara på, var att om det var så svårt att veta hur man kan dela bankerna, varför säger då moderaterna nej till att utreda det?

Bankdelning enkel för svenska lagstiftare

Faktum är att bankdelning rent lagstiftningsmässigt är mycket enkel i Sverige, eftersom uppdelningen från det gamla systemet med affärsbanker och finansbolag lever kvar i den svenska lagstiftningen. Idag gäller dels en banklag, dels en lag för värdepappershandel, vilka reglerar respektive verksamheter. Lagstiftarna gjorde mycket lätt för sig när de med 2004 års banklag upphävde bankdelningen. De behöll båda lagarna och länkade bara ihop dem genom att i banklagen med en rad hänvisa till värdepapperslagens spekulation som tillåten bankverksamhet. En bankdelning skulle alltså mycket enkelt kunna genomföras i Sverige genom att stryka bort den länkningen.

Regeringen måste ta ansvar NU!

Allianspartiernas motstånd till bankdelning var så svagt att man bara skyddade storbankernas orimliga statsgaranti med undanglidningar. Denna strategi att bara försöka fördröja bankdelningen gör att de borgerliga är helt blottställda inför allmänheten och kan pressas tills de ändrar sig. Bollen ligger faktiskt nu hos regeringen att komma med ett krisprogram med ett omedelbart återinförande av bankdelningen. Endast så kan regeringen ta sitt ansvar för att skydda Sverige från ett berg av bankförluster och/eller ett tvärstopp i hela vårt finanssystem i eurokrisens spår.

Läs flygbladet (inkl. den nya Glass-Steagall-sången) som delades ut utanför Riksdagen här

Läs hela motionen här

Läs Finansutskottets betänkandet här

Läs protokollet från debatten i kammaren här

Läs resultatet av omröstningen här