Mp och V tillsammans för bankdelning

I Riksdagen har Miljöpartiet och Vänsterpartiet gjort en gemensam reservation till förmån för bankdelning. Det var vid Finansutskottets beredning av den motion för uppdelning av bankerna i affärsbanker och investmentbanker som de två Mp-ledamöterna Valter Mutt och Annika Lillemets lade fram i samband med den allmänna motionstiden hösten 2011. Nu har Finansutskottets utlåtande publicerats inför debatten på tisdag den 19 juni. Majoriteten avslår motionen som skulle kunna begränsa statens oändliga garanti till storbankerna, med patetiska böner om att regeringen skall ta det ansvar de själva inte förmår sig ta. Så här skriver de: "utskottet som inte nog kan understryka vikten av stabila finansiella system, något som vid en internationell utblick blir särskilt tydligt. Utskottet utgår från att regeringen fortsätter att följa utvecklingen och aktivt värna stabiliteten och skattebetalarnas intressen på området."

Debatten om en rad av Finansutskottets betänkanden den 19 juni kommer att direktsändas på www.riksdagen.se Webb-TV med början kl 09:00. Betänkandet med bankdelningsmotionen beräknas börja debatteras från ca kl 11:00.

Alla som kan komma till Stockholm uppmanas av LaRoucherörelsen i Sverige - EAP att delta i en demonstration på morgonen samma dag utanför Riksdagshuset mot nya räddningspaket till bankspekulationen och för bankdelning. Demonstrationen skall pågå från kl 08:30 till 10:00 för att vi sedan skall kunna gå in och lyssna på debatten från åhörarläktaren.

Här följer först Miljöpartiets och Vänsterpartiets gemensamma reservation och därefter utskottets betänkande om just denna motion:

Affärs- och investmentbanker, reservation av Per Bolund (MP) och Ulla Andersson (V).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha följande lydelse: "Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om en legal uppdelning av bankernas olika verksamheter. Därmed bifaller riksdagen motion 2011/12:Fi234 av Valter Mutt och Annika Lillemets (båda MP)."

Ställningstagande

Bankers ursprungliga affärsidé är in- och utlåning, något som ger trygghet åt sparare och kapital till investerare. Vid sidan av traditionella affärsbanker har med tiden investmentbanker kommit att spela en allt större roll. Investmentbanker fokuserar på handel med värdepapper och har visat stor kreativitet när det gäller att skapa finansiella innovationer. För dessa innovationer kan det ofta vara svårt att identifiera deras underliggande tillgångar och risker och därigenom bedöma deras egentliga värde.

Effekten av detta blev tydlig vid finanskrisen 2008. De svenska bankerna hade under en lång tid aggressivt jagat marknadsandelar i Baltikum. I denna jakt tog de stora risker i sin kreditgivning. Ett sådant risktagande hade möjliggjorts av alltför låga kapitaltäckningskrav och den både uttalade och implicita garanti som finns från staten om att inte låta stora banker gå i konkurs.

Uttalade eller implicita statliga garantier innebär en kraftig subvention av bankernas upplåningskostnader. Garantierna fungerar också som incitament till ökat risktagande för bankerna genom den begränsning av ägaransvaret som garantierna innebär. Vidare innebär garantierna också att det inte finns någon större anledning för bankernas kreditgivare att ta reda på bankernas finansiella situation.

Den s.k. stabilitetsfond som ska täcka kostnaderna för infriande av statliga garantiåtaganden finansieras delvis av bankerna genom den s.k. stabilitetsavgiften. Bankernas avgift motsvarar dock inte värdet på marknaden av den statliga garantin, och inte heller torde fonden utan stora kostnader för staten och därmed skattebetalarna räcka till att rädda de stora bankerna vid en eventuell kris. Stabilitetsavgiften är dessutom än så länge inte riskdifferentierad, vilket ytterligare bidrar till att uppmuntra och subventionera risktagande.

För att långsiktigt värna den finansiella stabiliteten och begränsa kostnaden för skattebetalarna i samband med en eventuell framtida kris bör en uppdelning av bankernas verksamhet mellan traditionell affärsverksamhet och investmentverksamhet övervägas. Den statliga bankgarantin bör rimligen endast omfatta affärsverksamheten.

I Storbritannien tillsatte finansministern 2010 en utredning, den s.k. Vickerkommissionen, med uppdrag att se över banksektorn. Bakgrunden till utredningen var finanskrisens effekter på det brittiska banksystemet och att det hade visat sig vara mycket svårt att separera traditionell samhällsviktig verksamhet från investmentverksamhet när den brittiska staten under finanskrisen skulle fördela olika former av stöd till bankerna. Detta innebar att bankernas alla delar fick räddas, även de delar som inte ansågs samhällsviktiga, vilket blev mycket kostsamt. Bland annat mot denna bakgrund föreslår den brittiska utredningen i sin slutrapport från september 2011 ett slags separation (s.k. ringfencing) av bankernas verksamhet i dels traditionell bankverksamhet, dels investmentverksamhet. Tanken är att det statliga garantiåtagandet ska begränsas till att endast avse den traditionella bankverksamheten och inte investmentverksamheten.

Motsvarande idéer förs nu fram runt om i Europa och övriga världen. I USA, där det fram till 1999 fanns en sådan uppdelning mellan bankernas olika verksamhet genom den s.k. Glass-Steagall Act från 1933, menar flera bedömare att det är avskaffandet av denna uppdelning som lade grunden för dagens kris.

Regeringen bör därför tillsätta en utredning som ges i uppdrag att föreslå en ny lagstiftning som juridiskt tydligt separerar affärsbanker från investmentbanker och som begränsar den statliga bankgarantin till att endast omfatta affärsbankerna eftersom en sådan begränsning framstår som rimlig.

Affärs- och investmentbanker majoritetens motivering för att avslå motionen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår en motion om en uppdelning av banker i traditionella affärsbanker och investeringsbanker. Utskottet framhåller vikten av att ha finansiell stabilitet och system som värnar denna. Vidare hänvisar utskottet till det omfattande arbete för att stärka stabiliteten i de finansiella systemen som pågår inom området både nationellt och internationellt.
Jämför reservation 2 (MP, V).

Motionen

I motion 2011/12:Fi234 av Valter Mutt och Annika Lillemets (båda MP) anförs att den ursprungliga idén inom banksektorn var in- och utlåning men att det med tiden vid sidan av de traditionella affärsbankerna tillkommit investmentbanker som kommit att spela en allt större roll. Dessa banker fokuserar på handel med värdepapper och har påvisat stor kreativitet när det gäller olika finansiella innovationer. Det är enligt motionärerna svårt att bedöma dessa finansiella innovationers underliggande tillgångar och risker. Motionärerna föreslår därför att regeringen tillsätter en utredning med uppdraget att föreslå ny lagstiftning för den svenska banksektorn i syfte att separera affärsbanker från investmentbanker och begränsa den statliga bankgarantin till att endast omfatta affärsbankerna.

Gällande rätt m.m. Rätt att bedriva bankverksamhet

Förutsättningarna för att driva bank- eller finansieringsrörelse framgår av bl.a. lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse och förordningen (2004:329) om bank- och finansieringsrörelse. Beroende på vilket slags verksamhet institutet därutöver avser att ägna sig åt finns det ett flertal andra författningar som reglerar verksamheten, t.ex. lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. Dessa regelringar bygger i sin tur på direktiv och förordningar från EU, bl.a. Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut.

Statligt stöd

Lagen (2008:814) om statligt stöd till kreditinstitut innehåller bestämmelser om stöd till kreditinstitut, inlösen av aktier i sådana institut och en särskild fond för stabiliteten på kreditmarknaden, kallad Stabilitetsfonden. Enligt 1 kap. 2 § får statligt stöd lämnas till kreditinstitut m.fl. som ett led i en rekonstruktion, om det behövs för att motverka en risk för allvarlig störning av det finansiella systemet i Sverige.

Stabilitetsfonden

Riksdagen beslutade 2008 att bygga upp en stabilitetsfond som ska finansiera statens åtgärder för att stödja det finansiella systemet. Banker och andra kreditinstitut ska betala en årlig stabilitetsavgift. Finansutskottet angav i sitt betänkande (bet. 2009/10:FiU7) avseende frågan om även små icke systemviktiga institut skulle betala stabilitetsavgift till fonden att ett stabilt finansiellt system är till fördel för alla aktörer på marknaden, t.ex. genom att samtliga kreditinstituts finansieringsmöjligheter förbättras. Det var därför enligt utskottet rimligt att samtliga kreditinstitut och företag som omfattas av den s.k. stödlagen deltar i finansieringen av de olika stödåtgärderna genom att betala stabilitetsavgift.

Stabilitetsfondens medel får användas dels för att vidta stödåtgärder, dels för att finansiera de administrationskostnader som är förenade med stödåtgärderna. Eventuella infrianden av garantier eller annat stöd till kreditinstitut kommer att belasta fonden, medan återvinningar av eventuellt stöd ska gå tillbaka till fonden. Genom att instituten själva finansierar fonden via avgifter skapas ett långsiktigt hållbart finansieringssystem som ligger utanför statsbudgeten. Även avgifter för utfärdade bankgarantier går till Stabilitetsfonden.

Den årliga stabilitetsavgiften är 0,036 procent av ett underlag som är baserat på institutets balansräkning. Stabilitetsavgiften är relaterad till institutens balansräkningar, utan riskdifferentiering. Regeringen angav i förarbetena till införandet av stabilitetsavgiften (prop. 2009/10:30 s. 11) att den skulle återkomma under 2011 med ett förslag på hur avgifterna till Stabilitetsfonden och insättningsgarantin kan slås ihop till en enda och riskdifferentierad avgift.

Tidigare behandling

Utskottet behandlade ett liknande motionsyrkande senast i betänkande 2010/11:FiU31. Utskottet konstaterade att de finansiella marknaderna numera är integrerade inom EU och att det inom EU pågår ett omfattande arbete med att bl.a. förstärka och förtydliga reglerna om riskhantering, kapitaltäckning och finansiell tillsyn för att motverka att nya finansiella kriser uppstår i framtiden. Med anledning av detta och att regeringen tillsatt en Finanskriskommitté menade utskottet att det inte var nödvändigt att ta några särskilda initiativ med anledning av motionen, varför denna avslogs.

Kompletterande upplysningar

Den av regeringen tillkallade Finanskriskommittén (Fi 2011:02) har fått i uppgift att göra en översyn av det svenska regelverket för hantering av finansiella kriser. Det övergripande syftet med översynen är att säkerställa att regelverket är utformat så att olika slag av finansiella kriser i första hand kan mildras genom förebyggande åtgärder och i andra hand lösas på ett effektivt sätt, samtidigt som skattebetalarnas intressen värnas och allmänhetens förtroende för det finansiella systemets funktion säkerställs. Statens långsiktiga kostnader i samband med en finansiell kris ska minimeras, och staten ska så långt möjligt kompenseras för sina utgifter med anledning av krisen. Kommittén ska bl.a. utreda och föreslå en räntedifferentierad avgift för Stabilitetsfonden. Kommitténs arbete ska redovisas senast den 15 augusti 2012.

Vidare tillsatte regeringen under 2009 Finansmarknadskommittén (Fi 2009:03) för att främja en återkommande dialog mellan staten och finansbranschen. Under 2009-2012 ska kommittén fortlöpande bevaka den internationella utvecklingen och tillsammans med näringslivet diskutera hur förutsättningarna för den finansiella sektorn i Sverige kan förändras så att stabiliteten och effektiviteten kan förbättras. Syftet ska vara att bidra till en ur samhällets perspektiv välfungerande och effektiv finansiell sektor som inte leder till ett samhällsekonomiskt alltför stort risktagande.

Det pågår för närvarande ett arbete inom EU med att genomföra den globala överenskommelsen, de s.k. Basel III-reglerna, och med att harmonisera gällande kapitaltäckningsregler. Till grund för detta arbete ligger kommissionens förslag till ett direktiv och en förordning (se KOM(2011) 452 och KOM(2011) 453, 2010/11:FPM148 samt bet. 2011/12:FiU7 och bet. 2011/12:FiU29). Förslagen syftar bl.a. till att bidra till att stärka den finansiella stabiliteten. Förslagen berör utöver reglerna för kreditinstituts och värdepappersbolags kapitaltäckning även bl.a. skuldsättningsgrad och likviditet. Dessutom innehåller förslagen delar som är inriktade mot bolagsstyrningsfrågor och sanktioner. Förordningen och direktivet ska ersätta de två gällande direktiven, 2006/48/EG om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut respektive 2006/49/EG om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut. EU:s finansministrar enades den 15 maj 2012 om ett kompromissförslag om nya kapitaltäckningskrav för banker. Kompromissförslaget innebär bl.a. att Sverige på egen hand kan ställa striktare kapitalkrav på systemviktiga svenska banker. Beslutet innebär att förhandlingar kan inledas med Europaparlamentet om en slutgiltig överenskommelse. Målsättningen är att nå en överenskommelse med Europaparlamentet i juni i år.

Med anledning av det pågående arbetet inom EU gav regeringen i april 2012 en särskild utredare i uppdrag att lämna förslag till hur bl.a. förslagen om ändrade kapitaltäckningsregler ska genomföras i Sverige (Fi 2012:05). Utredaren ska redovisa sina slutsatser senast den 1 oktober 2012.

Europeiska kommissionen lämnade i början av juni 2012 ett förslag till nytt ramverk för bankkrishantering. Syftet med förslaget är bl.a. att minska sannolikheten för att det uppstår finansiella kriser samt att värna skattebetalarnas intressen och minska det överdrivna risktagandet i finansiella institut. Detta ska uppnås genom bättre och förstärkt tillsyn, tidiga åtgärder riktade mot institut som har finansiella problem och ett trovärdigt regelverk för att rekonstruera och avveckla systemviktiga institut (se KOM(2010) 579, 2010/11:FPM32, bet. 2010/11:FiU27 och KOM(2012) 280).

Dessutom pågår det sedan sommaren 2010 förhandlingar om ett omarbetat insättningsgarantidirektiv (se KOM(2010) 368 och 2009/10:FPM121). Direktivförslaget är ett led i kommissionens arbete med att skapa ett stabilare finansiellt system. Syftet med det nya direktivet är att genom ökad harmonisering skapa ett bättre konsumentskydd, genom riskdifferentierade avgifter påverka bankernas riskbeteenden och att stärka insättningsgarantisystemens finansiering.

Utskottets ställningstagande

Utskottet kan konstatera att frågan om risktagande inom banksektorn och ansvaret för sådant risktagande är mycket aktuell och föremål för diskussioner och åtgärder från flera håll, både nationellt och internationellt. Utskottet noterar också att det pågår ett omfattande arbete på området inom såväl EU som Regeringskansliet. Det är ett arbete som syftar till att stärka stabiliteten på de finansiella marknaderna och tillsynen över densamma. Gemensamt för dessa åtgärder, utöver att om möjligt förhindra nya kriser eller i varje fall dämpa effekterna av dem, är att värna skattebetalarnas intressen och minska överdrivet risktagande i de finansiella instituten. Sådana initiativ välkomnas av utskottet som inte nog kan understryka vikten av stabila finansiella system, något som vid en internationell utblick blir särskilt tydligt. Utskottet utgår från att regeringen fortsätter att följa utvecklingen och aktivt värna stabiliteten och skattebetalarnas intressen på området. [red. betoning] Med detta avstyrks motion 2011/12:Fi234 (MP).

Hela Finansutskottets betänkande 2011/12:FiU22 Bank-, försäkrings- och kreditupplysningsfrågor finns här