Krav på Glass-Steagall efter JP Morgans klavertramp i bankkasinot

Medan JP Morgans chef försöker tona ned betydelsen av förlusten på två miljarder dollar i sitt Londonkontor, så avslöjar förre amerikanske arbetsmarknadsministern Robert Reich att förlusten kan bli mycket större. JP Morgans dåliga affärer är så stora att man inte kan bli av med dem utan att marknaden påverkas och förlusterna blir ännu större, skriver Reich och drar slutsatsen:
- Vad som just hände på JP Morgan avslöjar hur skört och ogenomskinligt banksystemet fortsätter vara, varför Glass-Steagall måste återupprättas och varför rekommendationen från Federal Reserve i Dallas, att Wall Streets giganter måste brytas isär, borde följas.

Londontidningen The Guardian var i söndags också inne på att förlusterna kan bli mycket större när man skrev:
- Det anses att det är mer än en högflygande affär bakom förlusterna - som banken medgett kan eskalera. JP Morgan är mycket selektiv med vilken information som lämnas ut därför att dess konkurrenter skulle kunna förändra priserna för banken när man avvecklar affären.

Vissa källor anser att JP Morgans förluster kan stiga till 20 miljarder dollar. De dåliga affärerna var på över 100 miljarder dollar. Det är bra att erinra sig hur kollapsen av LTCM-fonden, med en precis liknande derivatproblematik, puttrade på i tre hela månader ända till slutet av 1998, då den mognat till att nästan åstadkomma en global finanskollaps.

Kraven på Glass-Steagall efter JP Morgans debakel har varit många:

New York Times finansreporter Gretchen Morgensen skrev i sin söndagskrönika:
- Så mycket är klart: Om Glass-Steagall fortfarande funnits, så skulle problemaffärerna hos JP Morgan inte hänt.

Den ärkemonetaristiska österrikiska skolans hemsida zerohedge.com kommenterade:
- Det viktigaste som inte sas [på TV-programmet "Meet the Press"] var Glass-Steagall, den enda lag vars avskaffande ledde till sammanblandningen av insättarkonton med hedgefondsverksamhet tack var Gramm-Leach-Blileys [lag] som komiskt nog kallades "1999 års lag om moderniseringen av finanstjänster". Om Amerika skall skuggan av en chans att återgå till normalitet, måste Glass-Steagall återinföras.

Den demokratiske senatorn Maria Cantwell från delstaten Washington, lade fram förslaget om återinförande av Glass-Steagall i senaten 2010, men har vägrat flera gånger att återigen föreslå det under Obama, lovade att göra det på en demonstration den 10 maj.

Peter Morici på Fox News krävde Glass-Steagall med "undantag":
- Den enklaste lösningen är att återigen separera affärsbanker från finansbolag, som gällde under Glass-Steagall, med några mindre undantag ... Affärsbanker borde fortsätta vara reglerade och garanterade av staten genom [insättargarantimyndigheten] FDIC, och finansbolag borde vara fria att ta risker med sina aktieägares kapital. Om de senare skulle gå konkurs pga sina investerares dumma affärer borde de förlora sitt kapital, men skattebetalarna borde inte fastna på kroken.

Henry Blodget på Business Insider kräver Glass-Steagall och en konkurssanering på ett sätt som mycket liknar LaRouches:
- Återigen, separera "banker" från Wall Streets spelverksamhet. Glass-Steagall fungerade mycket bra i 70 år - låt oss återinföra den.
- Tillkännage en plan, i förväg, för att hantera en konkurs av även de största finansinstitutionerna genom att gå in, överta banken,avskeda ledningen,nollställa aktiekapitalet, skriva ned fordringägarnas krav ("haircutting bondholders), och därefter tillföra kapital (under fullt beskydd) och därefter återlansera företaget på börsen eller sälja det. Detta skulle möjliggöra att företagets fortsatta verksamhet och skulle se till att förlusterna hamnade där de hör hemma - hos idioterna som köpt aktier i banken eller lånat den pengar. Samtidigt skulle hotet mot systemet vara eliminerat. Det är svaret.
- Och nu när JP Morgan har bevisat att även "de bästa" banker inte har den minsta aning om vad de håller på med (eller inte bryr sig), är det dags att Kongressen till slut får det gjort. Att inget hänt efter finanskrisen är skandalöst. Men om ingenting händer nu, borde hela regeringen avgå av skam.

Terry Ponick i Washington Times skriver:
- I denna situation är den lätta, enkla lösning att skrota Dodd-Frank och den ännu oskrivna Volcker-regeln och återaktivera den gamla goda Glass-Steagall.
- Storbankerna har inte längre sina kunders intressen närmast hjärtat. Washington har inte längre sina väljare närmast hjärtat. Vi är inte längre den amerikanska regeringens uppdragsgivare. Vi är dess vassaller och tjänare. Vi styrs av en regering hos bankskurkarna som kontrollerar det mesta av den.

Gary Anderson på Strategic Default Books lägger till London pålistan:
- Glass-Steagall borde åtföljas av regler som förbjuder våra banker att göra affärer inom den brittiska kvadratmilen ["the square mile" som utgör Londons City]. Finanssystemet har förlorat mycket pengar där. Vadslagningen är obegränsad eftersom du kan återbelåna dina tillgångar där om och om igen. Det är inte tillåtet på Wall Street. Kvadratmilenär oregleradoch Storbritanniens parlament har ingen makt över detta finanscenter, det är det närmaste den nya världsordningen som finns. Till och med engelska drottningen bugar för kvadratmilens borgmästare, när hon kommer innanför det som var murarna för City of Londons gamla stad.
- Och kanske borde något göras för att förändra reglerna inom själva kvadratmilen, så att det blir mindre riskabelt om banker gör affärer där. Men vem skall ändra reglerna om ingen har makt att göra det?

Allan Sloan på Washington Post skriver:
- Jag är helt för att tygla bankerna som har statligt garanterade insättningar. Jag var emot avskaffandet av Glass-Steagall, ... Men Kongressen i sin vishet, avskaffade Glass-Steagall.