Anders Borg är ett problem

Den amerikanska LaRoucherörelsens nyhetsmagasin EIR:s Danmarkskorrespondent Michelle Rasmussen ställde en fråga om Glass-Steagall till finansminister Anders Borg i Köpenhamn den 29 mars 2012 i samband med EU:s Ekofin-möte. De pratade engelska och Ny Solidaritet har översatt det.

EIR frågade Anders Borg: Två riksdagsledamoter har föreslagit att en utredning tillsätts för att undersöka [verkningarna av] en Glass-Steagall-brandvägg, för att skilja affärsbanker ("commercial banks") från finansbolag ("investment banks"), så att regeringen inte behöver täcka förlusterna vid spekulativa investeringar. Vad tror du om att ta upp detta?

Borg: Vi har fyra storbanker i Sverige och det är ganska tydligt att alla dessa är systemviktiga, så det går inte att förbättra läget med en sådan separation. De skulle hur som helst vara en del av statens affärer, så att säga.

Menar finansministern att vi inte kan skilja ut den problematiska spekulativa verksamheten från den välbetänkta, eftersom den tidigare då inte överlever? Han utgår ifrån att staten efter en bankdelning även fortsättningsvis ska måna om finansbolagen, så att det inte gör någon skillnad. Men dessa finansbolag kan man efter en bankdelning låta klara sig bäst de kan. Det är ju precis det som är idén med Glass-Steagall: att staten slipper betalningsansvar för spekulationsförluster, men kan skydda den legitima (och nödvändiga) verksamheten. En del kommer att förlora på det här, men landet och produktionen överlever. Och vi slipper den hyperinflationistiska explosion som raderar allas besparingar och urholkar värdet på lönekuvertet - vilket alla s.k. vanliga människor förlorar på.

Sverige behöver en regering som är beredd att agera som Franklin Roosevelt. Anders Borg ser sig uppenbarligen inte som en modern Roosevelt, som har ett ansvar för alla nu levande svenskar, och deras efterföljande, och för världens utveckling. Han ser sig snarare som en VD för ett företag som agerar på en marknad. Detta synsätt blir tydligt då han fortsätter:

Borg: Det viktigaste för oss är att vi tar över bankerna [och deras skulder - red.] och försvagar aktieägarna. Och om man gör det under en kris, så kan man oftast sälja tillbaka sin del senare till marknaden, med vinst för skattebetalarna. Fast då måste man vara beredd att gå in och ta över banken.

EIR: Men de andra länderna - mycket av deras statsskulder har uppstått i och med räddningspaketen.

Borg: Ja, men ett mycket bättre sätt att hantera sånt är att göra som vi gjorde med den svenska bankkrisen [på början av 90-talet] genom att ta över bankerna. De är nästan alltid nästintill värdelösa i en kris. Så du kan köpa dem väldigt, väldigt billigt. Vi tog över en bank för bara en dollar, och idag är den värd många, många miljarder.

Att köpa billigt och sälja dyrt är den brittiska frihandelns recept på ekonomisk framgång. I verkligheten har Roosevelts motsatta inställning - att i enlighet med det sanna amerikanska systemet helt strunta i de monetära vinsterna, och sikta på fysisk uppbyggnad - visat sig mer effektiv. Ställ dig frågan till exempel: Vem räddade under Andra världskriget?

Se video när Anders Borg svarar på frågan på http://youtu.be/RL7iCw5VQ7I

EIR frågade också om Glass-Steagall på den avslutande presskonferensen med EU-kommissionärerna Olli Rehn (Ekonomi) och Janusz Lewandowski (Budget), Europeiska centralbanken styrelsemedlem Jörg Asmussen, danska ekonomiministers Margrethe Vestager och moderatorn den danske EU-diplomaten Preben Aamann. Till stor förvåning för journalister från Kina respektive Italien ignorerades frågan av hela podiet. När både den danske finansministern Bjarne Corydon och den italienske vice finansministern Grilli senare tillfrågades om Glass-Steagall, sa båda att det inte hade tagits upp alls på EU:s finansministermöte även om frågan var intressant. Alla intervjuerna finns på engelska på video och text på det danska Schillerinstitutets hemsida på: http://schillerinstitut.dk/drupal/node/582