Nedgraderingen av räddningsfonden är slutet för euron

Från USA har Barack Obama och hans finansminister Timothy Geithner högljutt krävt att EU-länderna ska bygga upp räddningsfonden EFSF till att bli den "stora bazookan"* som kan stabilisera eurokrisbankerna och lugna marknaderna. Nu är det inte mycket kvar av dessa stora ord, sedan Standard & Poor's nedgraderat själva räddningsfonden, som skulle rädda länderna som hamnat i kris sedan de räddat bankerna. Räddarnas räddare (EFSF-fonden) som Geithner lovade skulle kunna växlas upp till 2.000 miljarder euro, kommer nu kanske att ha möjlighet att få ihop 300 miljarder euro eller något liknande, och även den målsättningen falnar snabbt. Eftersom räddningspaketen till bankerna på Irland och i Portugal redan använt delar av EFSF, kommer "bazookan" i verkligheten att inte vara mer än en 100-200 miljarders puffra.

Nedgraderingen av nio europeiska länders statspapper var ett grundskott mot den brittiskstyrda marknadens krav på den gigantiska livbojen EFSF. Eftersom Frankrike och Österrike nedvärderades från toppbetyget AAA, är det nu bara fyra av eurozonens länder kvar att garantera EFSF-fonden, nämligen Tyskland, Luxenburg, Finland och Nederländerna. Om även värderingsinstituten Fitch och/eller Moody's följer efter Standard & Poor's, kommer EFSF att tvingas betala allt högre räntor för det lilla man kan samla ihop.

Ironin som Bloomberg och andra finansinriktade medierapportörer pekar på, är att även om EFSF hade kvar sin räddningskapacitet på 300 miljarder euro, skulle den knappast kunna göra något åt den pågående skuldkraschen. Man konstaterar att nedvärderingen därför egentligen är ointressant. Eurosystemet är slut.

* "Bazooka", det amerikanska granatgeväret, var något USA:s förre finansminister Hank Pualsson talade om, när det 700 miljarder stora första bankräddningspaketet TARP lanserades i USA. Det skulle vara så stort (och skrämmande som en bazooka) att marknaden skulle bli så skrämd att den lugnade sig av blotta anblicken. Pengarna skulle då aldrig behöva användas utan bara visas upp för att imponera på markanden. Med denna argumentering gick paketet igenom kongressen och naturligtvis sade inte bankerna nej till så mycket pengar, inte minst utländska banker, som dolde sig bakom de amerikanska bankernas krav och fick en stor del av paketet. I själva verket fick bankerna ett stöd på sammanlagt 24.000 miljarder dollar enligt SIGTARP juni 2009. 2011 rapporterades att det amerikanska bankstödet uppgick till 29.000 miljarder dollar.