Sverige och Finland får upp ögonen för Arktis

Långt efter norrmän, danskar och ryssar börjar nu även finnarna och svenskarna få upp ögonen för vårt utmärkta läge nära Arktis. Finn Air håller på att ta över mycket av affärsflyget från Europa till Sydostasien, Kina och Japan, just därför att man systematiskt utnyttjar sitt läge vid den närmaste vägen, på storcirkeln som går över Skandinavien. Allt fler upptäcker att den snabbaste vägen till Kina går via byte på Helsingfors flygplats Vanda, eftersom man då slipper resa först söderut och sedan tillbaka norrut på flygkorridorerna som i alla fall går nära Norden. Det södra alternativet är den mycket längre vägen runt Jordens mage via Persiska viken och Indien. Med utvecklingen av Arktis och transportmöjligheterna genom Ryssland till de stora industriregionerna i norra Kina, Sydkorea och Japan flyttas Norden bort från sin utkantsposition till en plats längs med allfarvägarna.

Gruvruschen i Lappland

Det nya som hänt i Sverige och Finland är gruvruschen i Lappland. Malmen från de nyöppnade gruvorna behöver ny infrastruktur för att kunna tas ut. LKAB öppnar nya gruvor och ökar produktionen med 35 procent. Malmbanan till Narvik kommer att byggas ut med nya mötesplatser för att klara den ökningen och även järnmalmen från nya gruvor i Pajala. För att bryta den stora nickelfyndigheten i Rönnbäcken i Lappland behövs t.ex. bättre väg till norska Mo i Rana. Den 2 november rapporterade den statliga finska TV-kanalen Yle att gruvbolaget Anglo-American gjort ett stort malmfynd i Sodankylä i finska Lappland. Det handlar om bl.a. koppar och nickel och är betydande med globala mått mätt, uppger gruvbolaget. För denna och andra nya gruvor och fyndigheter i finska Lappland behövs nya järnvägar. Järnvägen till Rovaniemi har förbättrats och en ny järnväg norrut därifrån till Sodankylä planeras bli klar år 2020. Men i stället för att dra malmen den långa vägen söderut lockar Arktis.

Nordostpassagen

Polarisarnas avsmältning är en välsignelse för mänskligheten. Därmed öppnas Nordostpassagen för ett helt nytt samarbete runt hela Arktis. Den planerade rysk-amerikanska tunneln under Berings sund driver också på ett sådant samarbete. Utveckling av Alaska och Kanadas norra regioner genom Nawapaprojektet likaså. Sammantaget kan hela Arktis bli ett av Jordens stora utvecklingsområden.

Trafiken på Nordostpassagen till Stilla havet norr om Sibirien ökade kraftigt den senaste sommaren med 34 passager hela vägen, mot bara fyra året innan. För första gången gick en supertanker, vid namn Vladimir Tichonov på 162 000 dwt, hela vägen med gaskondensat och fartyget Sanko Odyssey på 75 600 dwt blev det största bulklastfartyget någonsin att gå genom passagen. Malmtransporter har genomförts för första gången från den återöppnade järnmalmsgruvan Sydvaranger vid Kirkenes. Ryssland bygger kraftigt ut hela farleden med fyrar och tio räddningsstationer. Ett kraftfullt satellitnavigeringssystem för Arktis byggs och kompletterande sjökartering genomförs. Ryssland skall kraftigt bygga ut sin isbrytarflotta, med sex nya isbrytare varav tre atomdrivna, för att hjälpa sjöfarten och förlänga den sju månader långa skeppningssäsongen. De stora hamnarna längs farleden, speciellt den i Murmansk, byggs ut kraftigt. Gruvor och smältverk, industrier, bostäder o.s.v. byggs ut för att man skall kunna använda och klara de
utökade transportkapaciteterna.

Sibiriens utveckling

Nordostpassagens utbyggnad betyder att hela den norra sibiriska kusten vitaliseras. På varvet i S:t Petersburg bygger man den första i en serie på sju flytande kärnkraftverk med två reaktorer vardera. Det är den typ av reaktor på 35 MW som används på isbrytare, men är avsedd att köras ut till de sibiriska kuststäderna för att producera elektricitet. En av de städer som planeras försörjas med el på detta sätt är den nya 50.000 invånare stora vetenskapsinriktade staden Umka på en rysk ö närmast nordpolen. Denna stad planeras bli byggd under marknivån med helt artificiella livsuppehållande system, precis som i rymdstationen. Det är också längs Nordostpassagen som Ryssland bygger sin nya rymdbas Plesetsk i Archangelskregionen. Där byggs för närvarande raketplattformen Angara som skall kunna sända raketer för tunga lyft ut i rymden. Den kommer att minska Rysslands beroende av Kazachstans rymdbas Bajkonur, som är huvudbas för den nuvarande generationen ryska rymdraketer. Arktis med sina jordmagnetiska fenomen, norrskenet, är planeten Jordens direkta länk till de galaktiska magnetfälten och strålningen. Det är här mänskligheten kan lära sig möta de problem som strålningen från solen och den galaktiska strålningen, liksom klimat och väder, kan förorsaka oss. Genom att söka upp problemen där kan vi förebygga katastrofer, i stället för att sitta och vänta på dem. Gruvorna i norra Skandinavien kan bli hävstången för att Sverige och Finland tar språnget och bryter med den nuvarande hållningen som varit oligarkiskt fientlig till utvecklingen av Arktis. De mänskliga egenskaper att identifiera och lösa helt nya problem som trivs och frodas i sådana miljöer gör att oligarkin tappar den kontroll den nu har över människor, ekonomi och teknik.

Arktisjärnvägarna

Det finska regionrådet för Norra Lappland presenterade förra året en studie för att bygga järnvägen till Sodankylä vidare till den norska hamnstaden Kirkenes. Den sträckningen skulle kunna vara klar till 2030. Denna järnväg skulle inte bara användas för malmtransport, utan också för den finska skogsindustrins transporter till Asien. Man beräknar att denna järnväg har en marknad för 40 tåg per dag upp till Kirkenes. De nya järnmalmsgruvorna i Pajala behöver också få ut sin malm. Den svenska regeringen beslutade först att bygga anslutningsjärnvägen från Pajala till den intilliggande gruvorten Kolari på finska sidan. Utskeppningen kan då ske från Kemi eller Luleå vid Bottniska viken, men även här finns planer att ta ut malmen via Arktis. Det handlar om att bygga en järnväg från Kolari i stort sett längs svenska gränsen på finska sidan förbi Treriksröset fram till den norska hamnstaden Skibotn. Den norska staten beviljade i september i år en miljon kronor till en studie om hur det finska järnvägsnätet kan förbindas med de båda hamnstäderna Kirkenes och Skibotn. Den finska transportministern Merja Kyllönen har, enligt NRK den 21 september, slagit ifrån sig och sagt att det absolut inte finns några pengar till någon järnväg till Skibotn och att den järnvägen absolut inte finns med i den finska planeringen.

Finland lever med eurokrisen och kastar iväg miljarder till EU:s bankräddningsfonder. Med en politik liknande Franklin D. Roosevelts skulle den finska regeringen leta efter sådana projekt som Arktisjärnvägarna för att drastiskt höja landets produktivitet och skapa riktiga jobb.

I väntan på nya järnvägar planerar gruvledningen i Pajala att köra malmen med 170 tons truckar var tionde minut på allmänna landsvägen till Svappavaara, där malmen skall lastas om till järnväg för att kunna skeppas ut via Narvik. Just möjligheten att skeppa malmen till Kina talade för det alternativet.

Sverige och Finland börjar åtminstone flytta fram prioriteringen av det viktiga järnvägssamarbetet Bottniska korridoren, där Norrbotniabanan ingår på den svenska sidan. Detta samarbete är avgörande för att den tunga industrin och alla dess underleverantörer längs kusten vid Bottniska viken skall utvecklas, och samla ihop krafterna för att, via järnvägarna norrut, kunna bli ett viktigt försörjningsstöd för utbyggnaden av Barentsregionen och Arktis. Tillsammans lämnade transportministrarna Merja Kyllönen och Catharina Elmsäter-Svärd den 6 september i år in en begäran att Bottniska korridoren skall ingå i listan över EU:s prioriterade transportnätverk TEN-T och långtidsbudget.

Belkomurjärnvägen

Förutom den avsevärt förbättrade järnvägsförbindelsen med höghastighetståg från Moskva till S:t Petersburg på fyra timmar och med Allegrotåget därifrån till Helsingfors på tre och en halv timme, planeras en ny järnväg genom Ryssland som kommer att avsevärt förkorta svenska och nordfinska transporter till Sibirien och Fjärran östern. Det är Belkomurjärnvägen som via Archangelsk skall snedda ner till den transsibiriska järnvägen vid Perm nära Uralbergen. Idag går de svenska tågtransporterna till Ryssland landvägen via Haparanda, därefter ända ned till rysk-finska gränsen och via S:t Petersburgområdet ut på den transsibiriska järnvägen. Det finns emellertid en nyare järnväg som går i höjd med Uleåborg, via Kostamus, tvärs över Murmanskbanan till Archangelsk. Det är därifrån som Belkomurjärnvägen skall skapas genom att använda olika järnvägsstumpar, tillsammans med långa nybyggda sträckor, ned till Perm. Denna järnvägssträckning har planerats länge, men med nyliberalernas fortsatta dominans över den ryska ekonomin har sådana infrastrukturinvesteringar inte prioriterats. I augusti i år slog en federal rysk investeringskommission fast att Belkomurjärnvägen skall finansieras av den ryska investeringsfonden. Det kommer att bli det största järnvägsprojektet i hela Barentsregionen fram till 2020.

Olja och gas i Arktis

Det som öppnar upp utvecklingen av Arktis är den oerhört expansiva utvinningen av gas och olja i Barentshavet och norra Sibirien. I november i år lade det ryska naturresursministeriet fram en plan för utvecklingen av gas och olja på den ryska sockeln i Arktis fram till 2030. Då skall 8-16 procent av oljeproduktionen och 32-35 procent av gasproduktionen komma därifrån. Förutom en del i Stilla havet, handlar det om Barentshavet och Ishavet. Det är bara i dessa områden som Ryssland har sådana fyndigheter. Planen omfattar enorma investeringar på 153 miljarder euro. Före årets slut väntas ett slutgiltigt beslut om utbyggnad av det gigantiska ryska Schtokmanfältet i Barentshavet. I detta hav har Norge norr om Hammerfest redan kommit igång med utvinning av gas från Snövitfältet och bygger ut Goliatfältet för produktion 2013.

Norrmännen har i åratal försökt intressera Sverige för den norska gasen. Endast under en kort period, när Wallenberg försökte sälja flygplanet Gripen till Norge, var det svenska intresset för gasen i Barentshavet stort. Norge har förgäves erbjudit norsk gas som råvara till Sverige. Norges utrikesminister Jonas Gahr Störe reste i oktober i år med malmtåget från Narvik till Kiruna tillsammans med Carl Bildt just för att betona möjligheten för "norsk gas att möta svensk malm". Det handlar om att använda gas, i stället för kol, för att göra järn av järnmalmen. Med en norsk gasledning till Kiruna skulle malmen kunna förädlas där. Det skulle innebära betydande besparingar av transporterna av malm och skulle effektivisera den svenska stålindustrin. Om gasledningen skulle kunna dras ned till Bottniska viken såsom föreslagits av Uleåborg, skulle även skogsindustrin kunna använda gasen som råvara och kompensera virkesbristen.

Se även:

Breaking the Ice on Arctic Development


The Arctic Sea Ice is Melting: "This is a Wonderful Development!"

Läs mer om utvecklingsprojekten för hela Eurasien och Världen: http://larouche.se/program/nytt-finanssystem/eurasiska-landbron