Ulla Andersson kräver bankdelning på Ekot

En ny radiovecka inleddes igen med kravet på bankdelning enligt Glass-Steagall. I måndagens luncheko utmanades hela västvärldens politik, med ständiga bankräddningspaket, av Vänsterpartiet. Stridslinjerna mot regeringen underströks igen genom att finansmarknadsminister Peter Norman hävdade regeringens äventyrliga linje att enbart förlita sig på ökad kapitaltäckning för bankerna och bankövertagande på ägarnas bekostnad.

Det var Vänsterpartiets ekonomiska talesperson och partiledarkandidat Ulla Andersson som pekade på nödvändigheten av att dela bankerna och vägra betala bankernas förluster från spekulationen. Hon pekade på att storbankerna med statens garantier får konkurrensfördelar och blir för stora för att få falla. Storbankerna är nu fyra och halv gånger så stora som BNP, och regeringens position betyder egentligen att man vill bibehålla statens och medborgarnas obegränsade "implicita garanti" till bankerna – dvs till banker som är flera gånger större än BNP i Sverige

Läs om och lyssna på inslaget i lunchekot här

Intressant nog innebär den nya förskjutningen att regeringen försöker låta vänsterradikal mot bankerna och talar för nationalisering, medan Vänsterpartiet inte kräver nationalisering i första hand. Regeringen är beredd att ta över bankerna för noll kr, men är till detta pris beredd att köpa på sig bankernas gigantiska konkursbo precis som Storbritanniens regering gjorde till stor kostnad för staten med bolånebanken Northern Rock, Lloyds bank och Royal Bank of Scotland. För noll kr är svenska regeringen beredd att ålägga folket att betala bankers förluster, minus ägarkapitalet som tar första stöten. Med tanke på bankernas storlek, och därutöver stora okända egenhandel i det oreglerade skuggbanksystemets derivataffärer, kan svenska folket snabbt åka på statsbudgetunderskott liknande Irlands. Irland gav en explicit obegränsad garanti till bankerna, trots deras enorma förluster i den irländska fastighetsbubblan.

Vänsterpartiet är de facto mycket mer radikalt mot bankerna, när man genom kravet på bankdelning avvisar politiken att bankskulderna från spekulationsbubblorna skall läggas på staten. Vänsterpartiet frigör på detta sätt enorma resurser både för staten och kreditsystemet, resurser som kan användas för att sätta igång 100.000-tals arbetslösa i statliga och kommunala infrastrukturprojekt och produktiva nysatsningar.

Läs om Vänsterpartiets offensiv för bankdelning förra veckan här och här och här