Reinfeldt talade emot Glass-Steagall

Statsminister Fredrik Reinfeldt har nu öppet tagit ställning emot Glass-Steagall. Det skedde i en Riksdagsutfrågning på fredagen den 28 oktober. Det var Jonas Sjöstedts och vänsterpartiets veckolånga storoffensiv mot regerigens stöd till EU:s bankakut och för bankdelning, som drev statsministern att till slut säga något om den enda möjligheten att lösa eurokrisen och få stopp på EU:s införande av diktatur. I sitt svar visade statsministern att han föredrog liberalernas "krislösning" med diktatur och inte vågar peta på bankerna:
- Det finns andra sätt, före att börja dela banker, började han.

Reinfeldt menade att ökad kapitaltäckning var ett sådant sätt och pekade på att EU-toppmötet hade agerat för detta. Det var också vad ekonomiekot kl 18 på fredagskvällen den 28.10 rapporterade.

Ökad kapitaltäckning kan inte ersätta någon bankdelning. Det finns så mycket spekulation i bankerna att kapitalet kan förbrukas mycket snabbt i finanskrisen. Då återstår bara för staten att täcka resten av förlusterna enligt den nuvarande obegränsade garanti staten har givit de fyra systemkritiska svenska storbankerna. Samma resultat blir det om staten nationaliserar banken, eftersom staten då tar på sig ansvaret för Svarte Petter från spekulationsspelet. Det har gjorts i Storbritannien och just lett till stora kostnader för staten.

Idén med ökad kapitaltäckning kommer från Baselgruppen, som är tillsatt av Internationella regleringsbanken i Basel (BIS). BIS kallas populärt centralbankernas centralbank, men är ett internationellt maktcentrum för de stora bankintressen som kontrollerar de många privatägda centralbankerna, som Federal Reserve i USA, Bank of England, Banca d´Italia, osv. Deras intresse med Basel III-reglerna om ökad kapitaltäckning är att driva på sammanslagningen av bankerna och slå ut alla tidigare skyddade regionala banker och sparbanker. Med den ökade kapitaltäckningen gynnas storbankerna, som gör mycket spekulations- och sidoaffärer och därför klarar en högre kapitaltäckning. EU har också för vana att stöda dessa monopoliseringsintressen i namn av globaliseringen och internationell konkurrenskraft.

En bankdelning är det enda sättet som de stora spekulationsriskerna kan hanteras. Det görs genom att helt enkelt inte garantera dem och låta sådana bolag gå i konkurs. Den lilla del av bankverksamheten som är samhällsnyttig för människor och företag, kan däremot garanteras. Med en liten risk behövs inte heller någon särskilt stor kapitaltäckning. Det gör att många mindre banker kan fortsätta och även nystartas. Den samhällsnyttiga bankverksamheten är ungefär vad dagens sparbanker ägnar sig åt, så en bankdelning kommer knappast påverka en majoritet av Sveriges banker överhuvudtaget.

Lyssna på ekonomiekoinslaget här (avsnittet mellan 05:11 och 06:44 minuter in i inslaget)

Lyssna på frågestunden i Riksdagen den 28.10 när Jonas Sjöstedt ställde frågan om bankdelning till statsministern här (Sjöstedts fråga om bankdelning är film 34 och statsministerns svar är film 35)

En direktlänk till film 34 (med Sjöstedts fråga) finns här och till film 35 (med Reinfeldts svar) finns här