Nya modet från Paris: Glass-Steagall

Glass-Steagall håller på att bli det nya modet i Paris. Häromveckan krävde Jean Louis Borloo, som avgått som minister för miljö och hållbar utveckling i Sarkozys regering för att ställa upp i det franska presidentvalet som en mittenkandidat, att bankdelningslagen Glass-Steagall ska införas i Frankrike.

På Socialistpartiets årliga sommarläger i LaRochelle med 5.000 deltagare gjordes Glass-Steagall till en del av partiets politik. Partiledaren Martine Aubry tog upp det i sitt stora tal till deltagarna och det behandlades i flera arbetsgrupper. Det innebär att de svenska Socialdemokraternas partibröder i Frankrike kommer att ha med kravet på Glass-Steagall i sin kampanj inför presidentvalet i maj nästa år.

En annan toppledare inom den franska vänstern, Henri Weber, f.d. ledare för trotskisternas Fjärde international, har just givit ut en bok kallad "Den nya fronten" med kravet bankdelning enligt Glass-Steagall. Weber kräver nya regler för det internationella finanssystemet, eftersom "världen inte är skyddad från en ännu värre systemkris än den förra". "Den europeiska vänstern måste skapa opinion för att bankerna ska specialiseras som antingen affärsbanker eller finansbolag, enligt Glass-Steagall, som avskaffades 1999." Weber pekar också på att de franska Socialisterna, till skillnad från Barack Obama, vill ha en sådan uppdelning mellan affärsbanker och finansbolag. De första ska hantera sparande och ge lån till företag; de andra får spekulera bäst de vill, men med medel de själva har införskaffat för detta.

Kravet på återinförande av Glass-Steagall har också börjat föras fram av den trendsättande oppositionella hemsidan Media­part. Samma dag som toppmötet skedde mellan Frankrikes president François Sarkozy och Tysklands förbundskansler Angela Merkel den 16 augusti, skrev båda huvudredaktörerna förödande angrepp mot det nuvarande europeiska ledarskapets försök att införa övernationell diktatur och åtstramning.

Det som saknas i den franska diskussionen om Glass-Steagall, är konstaterandet att dess införande innebär att man låter spekulanterna gå i konkurs och att nationerna därmed befrias från att ta på sig spekulationsbubblornas enorma skulder. De europeiska krisländernas skulder blir därmed hanterbara, och kan omförhandlas och minskas.

Man framhåller inte heller att en återvunnen suveränitet med egen valuta och kreditmarknadsreglering ger möjlighet att sätta befolkningen i arbete. Centralbankerna kan då användas som nationalbanker i Alexander Hamiltons anda, vilka ger ut riktade krediter till produktion och nödvändig infrastruktur till dess full sysselsättning uppnåtts.

Man kopplar inte heller ihop kreditgivningen med det som ska ge substans och värdesäkring åt kreditsystemet och valutan, nämligen en sammanhållen realekonomisk utvecklingsplan med infrastrukturprojekt. Sådana projekt som ökar energiflödestätheten, ökar hastigheterna i transporterna och kraftigt höjer produktiviteten i den fysiska ekonomin ger styrka och värde åt ekonomin, så att också valutan och kreditsystemet stabiliseras.

Sprid uppropet för Glass-Steagall

Läs mer om Glass-Steagall här