Två svenska riksdagsledamöter tar ställning för Glass-Steagall!

I en debattartikel i Göteborgsposten den 10 augusti tog de två riksdagsledamöterna Jonas Sjöstedt och Ulla Andersson klart och tydligt ställning för en delning av bankerna enligt Glass-Steagall. En sådan delning av bankerna kommer att ingå i Vänsterpartiets nya program för en reglering av bank- och finanssektorn. Där finns också en hel rad andra åtgärder som är viktiga för att reglera banksektorn. I sammanhanget av Glass-Steagall blir även en Tobinskatt ett verkningsfullt instrument för att stoppa helt improduktiv spekulation som t.ex. den omdiskuterade datorstyrda aktiehandeln, där ett tiotal företag varje börsdag gör miljontals köp- och säljtransaktioner med innehav som enbart varar i nanosekunder.
Sjöstedt och Andersson skriver: ”Vi behöver en annan typ av öppenhet i och kontroll över banksektorn för att få bankerna att främst syssla med bankverksamhet, inte vara en sorts globala kasinon. Genom att begränsa möjligheterna att spekulera kan vi dessutom styra kapitalet mot produktiva investeringar.”
Under den punkt som avhandlar bankdelningen: ”Bankerna har statliga garantier för att insättarnas pengar inte ska riskeras. Det är nödvändigt men fungerar också som en dold subvention till bankerna. Bankerna gör mycket mer än att låna in och ut pengar. Statens garantier fungerar som en subvention till hela verksamheten exempelvis då bankerna tar lån på den öppna marknaden. Det är knappast samhällets sak att på det här viset garantera även spekulation. Bankerna bör tvingas skilja bankverksamhet från andra finansiella aktiviteter och samhället bör bara garantera den rena bankverksamheten.”
Artikeln är en viktig milstolpe för att Sverige ska komma till en krislösning. I sin blogg samma dag, i inlägget ”Vad gör vi med bankerna”, kopplar Jonas Sjöstedt direkt artikelns förslag om en bankdelning till den amerikanska Glass-Steagall med följande ord och länk: ”En förebild för detta fanns i USA med deras Glass-Steagall Act som infördes efter depressionen men avskaffades som ett led i upptakten till finanskrisen.” På Svenska Dagbladets prominenta Brännpunktsida den 2 september hänvisade Jonas Sjöstedt återigen till Vänsterpartiets nya program för reglering av bank- och finanssektorn, inklusive kravet ”att bankerna måste tvingas skilja på bankverksamhet som samhället måste garantera och annan finansiell handel”.
I och med att Vänsterpartiet nu driver frågan om Glass-Steagall måste de andra riksdagspartierna ta ställning och helst ansluta sig.

Här följer hela artikeln, som är ett viktigt dokument för att komma till en krislösning även i Sverige. Att det handlar om Glass-Steagall står klart om man också läser Jonas Sjöstedts blogg samma dag där han presenterar debattartikeln i blogginlägget "Vad gör vi med bankerna". Där hänvisar han direkt till den amerikanska Glass-Steagall med följande ord och länk: "En förebild för detta fanns i USA med deras Glass-Steagall Act som infördes efter depressionen men avskaffades som ett led i upptakten till finanskrisen."


Här följer artikeln i GP och därefter ett utdrag ur Jonas
Sjöstedts blogg:

Sluta subventionera
bankernas spekulation

Genom bättre reglering av bankerna kan vi begränsa deras
möjlighet att spekulera. Då styr vi i stället kapitalet mot
produktiva investeringar, skriver Ulla Andersson och Jonas Sjöstedt
(V).

Bakgrund

Börserna världen över präglas just nu av stark oro på grund
av de pågående finansiella kriserna i bland annat USA och
Sydeuropa.

Bankernas utlåning i de krisdrabbade länderna kan leda till att
vissa av dem riskerar att gå omkull.

För att undvika en kollaps i de finansiella systemen brukar
regeringarna använda skattebetalarnas pengar för att stötta
krisdrabbade banker.

Den pågående finanskrisen har flera orsaker. Bland dem ingår
euron som har förstärkt och skapat ekonomiska obalanser. I några
länder som Grekland har misskötta statsfinanser bidragit starkt
till krisen. I Sverige har vi valt en bättre väg genom att stå
fria från euron och ha god ordning på statsfinanserna.
Vänsterpartiet har bidragit starkt både till saneringen av
statsfinanserna och att vi röstade nej till euron.

Trots att bankernas agerande är en huvudorsak till krisen så är
det rätt tyst om bankernas ansvar. Men om vi vill undvika framtida
kriser måste vi lära av det som nu sker. Därför presenterar
Vänsterpartiet nu ett regleringsprogram för bank- och
finanssektorn. Vi behöver en annan typ av öppenhet i och kontroll
över banksektorn för att få bankerna att främst syssla med
bankverksamhet, inte vara en sorts globala kasinon. Genom att
begränsa möjligheterna att spekulera kan vi dessutom styra
kapitalet mot produktiva investeringar.

Ett bättre bankväsende

l Bankerna behöver kraftigt höjda och bättre formulerade
kapitaltäckningskrav än vad som fastställs internationellt i
Basel III. Kapitaltäckningskraven ska dessutom vara progressiva, ju
större bank desto högre kapitaltäckningskrav.

* Det behövs bankavgifter som fonderas för att klara förluster
utan att skattebetalarna får rycka in. Om det värsta händer och
bankerna inte klarar sina förluster så måste de lämna ifrån sig
ägande för att få hjälp av respektive lands regering. Det ska
inte finnas gratis pengar att hämta.

* Det är ett problem att bankerna växer sig för stora och
riskerar hela samhällets ekonomi när de hamnar i problem. Även
banker måste kunna gå i konkurs även om samhället då måste
garantera spararnas pengar till ett visst belopp och systemviktiga
funktioner. De som har spekulerat i grekiska statspapper med höga
räntor bör rimligen ta den fulla kostnaden då värdet av dessa
måste skrivas ner. Om inte bankerna lär sig att riskabla affärer
ger förluster så kommer de att fortsätta ta orimliga risker.

* Bankerna har statliga garantier för att insättarnas pengar
inte ska riskeras. Det är nödvändigt men fungerar också som en
sorts dold subvention till bankerna. Bankerna gör mycket mer än
att låna in och ut pengar. Statens garantier fungerar som en
subvention till hela verksamheten exempelvis då bankerna tar lån
på den öppna marknaden. Det är knappast samhällets sak att på
det här viset garantera även spekulation. Bankernas bör tvingas
skilja bankverksamhet från andra finansiella aktiviteter och
samhället bör bara garantera den rena bankverksamheten.

* Banker bör förbjudas att handla för egna pengar. Bankernas
nuvarande affärsmodeller där de dels placerar pengar för
kundernas räkning, dels handlar för egen räkning kan leda till
betydande intressekonflikter och bankerna hamnar i tvivelaktiga
lojalitetsproblem gentemot kunderna.

Hotar hela samhällsekonomin

* Genom att införa en avgift på någon promille på
transaktioner försvinner en del av vinstmarginalen för den rena
spekulationen utan att handeln hämmas. Inkomsterna skulle kunna
användas exempelvis för klimatinvesteringar. En sådan Tobinskatt
kräver internationella överenskommelser och det pågår en
intressant diskussion i frågan i EU.

* Den finansiella spekulationen är så omfattande och
oöverblickbar att den hotar hela samhällsekonomin vid kriser.
Vissa former av spekulation bör helt enkelt förbjudas eller
begränsas kraftigt som spekulation av tillgångar som man inte har,
som naken blankning.

Bristande politiskt ansvar har bidragit till krisen. Den
nyliberala tesen om att effektiva marknader klarar sig bäst själv
håller inte i verkligheten. Det är hög tid att reglera
finanssektorn.

Ulla Andersson

ledamot i riksdagens finansutskott

Jonas Sjöstedt (V)

ledamot i riksdagens EU-nämnd

http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.694021-sluta-subventionera-bankernas-spekulation

Vad gör vi med bankerna

Helt klart är att vi behöver en helt annan typ av öppenhet i
och kontroll över banksektorn för att undvika framtida kriser
och få bankerna att främst syssla med bankverksamhet, inte vara en
sorts globala casinon. Genom att begränsa möjligheterna att
spekulera kan vi dessutom styra kapitalet mot produktiva verkliga
investeringar. ... Bankerna behöver också högre
kapitaltäckningskrav än vad som fastställs internationellt i Basel
III och bankavgifter som fonderas för att klara förluster utan att
skattebetalarna får rycka in. Om det värsta händer och de inte
klarar sina förluster så måste bankerna veta att då återstår
att lämna ifrån sig ägande för att få hjälp av staten. Det ska
inte finnas gratis pengar att hämta. Det är också ett problem att
bankerna växer sig för stora och riskerar hela samhällets ekonomi
när de hamnar i problem. Även banker måste kunna gå i konkurs
även om samhället då måste garantera spararnas pengar till ett
visst belopp och systemviktiga funktioner. Idag är finanskrisens
gyllene regel att vinsterna är privata med förlusterna görs
offentliga det är orimligt. De som har spekulerat i grekiska
statspapper med höga räntor bör rimligen ta den fulla kostnaden då
värdet av dessa måste skrivas ner.

Bankerna har statliga garantier för att insättarnas pengar inte
ska riskeras. Det är nödvändigt men fungerar också som en sorts
dold subvention till bankerna. Men bankerna gör mycket mer än att
låna in och ut pengar. Statens garanti fungerar som en subvention
till hela verksamheten exempelvis då bankerna tar lån på den öppna
marknaden. Det är knappast samhällets sak att på det här viset
garantera även spekulation. Bankernas bör tvingas skilja
bankverksamhet från andra finansiella aktiviteter och samhället bör
bara garantera den rena bankverksamheten. En förebild för detta
fanns i USA med deras Glass-Steagall
act
som infördes efter depressionen men
avskaffades som ett led i upptakten till finanskrisen.

På internationellt plan kan mycket göras. En transaktionsskatt,
en Tobinskatt, skulle kunna minska den enorma spekulation som inte
har koppling till handel eller investeringar. Genom att införa en
liten avgift på transaktioner på någon promille försvinner en
del av vinstmarginalen för den rena spekulationen utan att
handeln hämmas. Inkomsterna skulle kunna användas exempelvis för
klimatinvesteringar. En Tobinskatt kräver internationella
överenskommelser och det pågår en intressant diskussion i frågan
i EU.

Den finansiella spekulationen är så omfattande och oöverblickbar
att den hotar hela samhällsekonomin vid kriser. Det visas inte minst
av den pågående eurokrisen. Vissa former av spekulation bör helt
enkelt förbjudas eller begränsas kraftigt. Dit hör spekulation av
tillgångar som man inte har som naken blankning och handel med
försäkringar mot förluster (credit default swaps, CDS) på
tillgångar som man inte har. Denna handel kan direkt förstärka
kriser. Handel med derivat och CDS bör överhuvudtaget begränsas
kraftigt. Öppenhet och registrering av handeln är bra, men det
räcker inte.

Ulla Andersson och jag skriver mer om ämnet i dagens GP.

http://jonassjostedt.se/?p=3706