Irland: Bankkris i hela Europa

Det finns en lösning för krisen på Irland som är i diskussion på högsta EU-nivå. Den italienske ekonomiministern Tremonti talade öppet om Glass-Steagall-alternativet för Irland i motsats till "EU-räddningspaket", som han visserligen officiellt stödde. Tremonti sa till pressen direkt efter EU:s finansministermöte den 17.11 att han "skulle ha gjort ett annat ingripande". Affärstidningen Il Sole 24 ore skrev den 18.11 vad han egentligen velat ha:
- En radikalare lösning borde ha valts: Rädda de affärsmässiga och industriella delarna av bankerna och låt [delen med] spekulationen sjunka," sa Tremonti.

Tremonti visar på en riktig väg att lösa den bankkris som tillfälligt dämpades för några veckor sedan och nu dyker upp igen med full kraft. Financial Times den 18.11 varnade hysteriskt i sin huvudledare för en finansiell storm över Europa med bankkollapser inte bara i Irland, och krävde att varje land som inte har bankkrislagar i kraft, omedelbart skaffar sig sådana.

Det verkliga problemet är förstås att banksystemet är bankrutt. Bankerna i Irland, Grekland, Portugal, Spanien och Italien är nästan helt beroende av den "obegränsade likviditet" som Europeiska centralbanken (ECB) erbjuder i form av korttidslån på mellan en vecka och tre månader. Bloomberg news rapporterade den 9.11 att de grekiska, irländska och portugisiska bankerna tog 61 procent av ECB:s lån i slutet av september, en ökning på 51 procent jämfört med augusti. De irländska bankerna lånade 83 miljarder euro från ECB i september, vilket var 38 procent mer än i augusti.

Problemet gäller dock inte med dessa länders banker, utan utan de "stabila" ländernas banker. Banker och andra finansinstitut på Irland är skyldiga utlandet 617 miljarder euro, varav 136,7 miljarder till Storbritannien, 129,1 till Tyskland och 54,7 till USA:s banker och fonder. Bara den brittiska Inter Alpha-gruppsbanken Royal Bank of Scotland har lånat ut 60 miljarder euro till Irland. Kom ihåg att den irländska BNP var 170 miljarder euro före krisen. Det är hela det brittiska globaliserade Inter Alpha-banksystemet som är på väg att gå i konkurs, om Irlands banker inte betalar.

Financial Times bankkrislösning är dock hårresande: Att Eurostaterna finansierar några storbanker, med pengar från den gigantiska europeiska finansstabilitetsstiftelsen EFSF, för att de skall ta över andra banker i kris. Detta är ren korporativism administrerad av EU-byråkratin, dvs statligt stöd till vissa privata intressen för att skapa gigantiska monopol eller oligopol genom att de tillåts ta över andra (icke utvalda) privata intressen (i detta fall banker). Samtidigt är det ingen vet, om den oprövade europeiska finansstabilitetsstiftelsen, som teoretiskt kan förfoga över 440 miljarder euro, någonsin kommer att starta sin verksamhet. Men den bygger på att euronationernas befolkningar ikläder sig dessa gigantiska skulder för att låna pengar till fonden.

I presstäckningen från Financial Times och andra media lägger man fram det, som om Irland bara är några steg från att kräva att bli räddat av EU, och EU:s finansministrar tvingade Irland att ta emot en delegation av förhandlare från EU , ECB och IMF, som nu är i Dublin. Det irländska folket vill inte ha dessa förmyndare och de vill inte komma i ett skuldslaveri för att rädda de brittiska bankerna. Deras självständighet från brittisk kolonialism uppnåddes så sent som 1949. Irländarna röstade också mot Lissabonfördraget i sin första omröstning och först i den andra gav de efter sedan de bombarderats av EU-propaganda. Att säga nej till att kapitulera för EU:s påtryckningar kan bli en efterlängtad hämnd från irländska folket, en hämnd som kan kollapsa euron och därmed hela EU med sitt Lissabonfördrag.

För Irland skulle det också vara bättre att staten behåller sin självständighet med egen valuta. De skulle då kunna göra det som Tremonti talar om, nämligen att låta staten med hjälp av offentliga förvaltare ta över bankerna utan att äga dem och deras förluster. Bankerna kan då öppnas dagen efter för normala betalningstransaktioner med hjälp av statens insättargarantimedel och resten av bankerna kan frysas, utredas och rekonstrueras allteftersom. Med Glass-Steagall och derivatförbud kan bankerna i denna process helt rensas från kasinot. Irländska statens nya kreditgivning i egen valuta kan då kanaliseras via bankerna, inte till att betala bankernas spekulationsförluster, utan till infrastrukturprojekt för sätt folket i jobb. Genom att jobba sig ur krisen kan Irland mycket snabbt komma på fötter och undgå den gamla lösningen under brittisk kolonialism, nämligen befolkningskollaps genom emigration.

Även Tyskland verkar känna sig friare av det irländska motståndet mot att rädda det brittiska globaliserade Inter Alpha-banksystemet. På torsdagsmorgonen den 18.11 exploderade den tyska pressen med analysen att euron är slut i vilket fall som helst. Financial Times, och annan anglofil media, har tjatat om att det är den tyska regeringen som är skyldig till den förnyade irländska krisen. Merkel och Sarkozy har nämligen försökt slingra sig ur idén att att bara euroländerna skall betala för räddningsaktionerna för eurozonens krisländer, utan även långivare genom nedskrivning av statsskulderna. Nu skriver tyska media att eurosystemet "har gått i väggen" (Die Welt 18.11). Det är klart att det nuvarande receptet inte kan lösa krisen, med räddningspaketen (till staterna med egentligen till bankerna), budgetnedskärningar och höga räntor på skulder, skapar en instabil och icke hållbar situation.

Euron är slut och Europa har möjlighet att befria sig från den maktfullkomliga EU-teknokratin, som så totalt har ställt sig på bankernas sida i krisen. ECB-chefen Trichet uttalade sig i förra veckan för att avskaffa det Westfaliska systemet med självständiga nationalstater för att, alltså med medeltida styrelsesätt, driva igenom sina bankräddningspaket.

När nu även Financial Times sagt åt alla länder att omedelbart skaffa sig krislagar för att ta hand om banker i kris, borde även Sverige göra det. Just där har Financial Times rätt, men inför dagens omedelbart förestående nya bankkris är det verkligen inte dags att välja deras korporativa lösning, utan omedelbart införa Banklagskommittens förslag för en offentlig förvaltare (SOU 2000:66) och komplettera det med ett återinförande av Glass-Steagall och förbud mot derivatspekulation.