Motioner för Glass-Steagall i Italien

Denna motion i det italienska parlamentet har lagts fram till Senaten av senatorerna Peterlini, Lannutti, D' Alia, Fosson, Oliva, Pinzger, Pistorio, Poli Bortone, Thaler Ausserhofer, Caruso, Fantetti, Mariapia Garavaglia och Poretti med motionsnummer 1-00287 den 29 juni 2010.

En likalydande motion lades fram samma dag i Deputeradekammaren av deputerade Catia Polidori, Berardi, Di Biagio, Consolo, Raisi, Sogli, Mazzocchi, Moffa, Paglia, Contento, Sbai, Germanà, Lisi, Lehner, Cristaldi, Ventucci, Versace, Vignali, Angeli, Del Tenno, Bernardo, Barbareschi, Osvaldo Napoli, Aracu och Costa med motionsnummer 1-00392.

Motion om återinförande av åtskillnaden mellan affärsbanker och finansbolag

I beaktande av att

den internationella finansiella och ekonomiska krisen har fått dramatiska följder för alla världens ekonomier, med kraftiga fall i nyckeltalen och allt större svårigheter för italienska familjer. Det italienska banksystemet har inte drabbats riktigt lika hårt av krisen som många andra länders, eftersom man varit mindre exponerad för de mest riskfyllda produkterna som skapat oerhörda hål i många bankers och företags redovisningar på det internationella planet, men krisen har ändå tydliggjort de svårigheter som den italienska ekonomins hjärta, de små och medelstora företagen, har haft, faktiskt i många år, att uppbringa de nödvändiga resurserna för att kunna fortsätta vara verksamma och växa på en marknad som styrs av ett kortsiktigt vinstintresse, där kapitalet dras till den mest spekulativa verksamheten vilket leder till en oroväckande och skadlig brist på resurser för den sektor som svarar för merparten av sysselsättningen i Italien, och som utmärker en ekonomisk struktur grundad på innovationer, rörlighet och solidaritet.
Faktiskt började det under 1980-talet ske en sammanblandning av vanlig finansieringsverksamhet, med insättningar, bostadslån och företagslån, och en spekulativ verksamhet som särskilt de två senaste åren har visat sitt rätta ansikte och hotar att kasta ned världen i en ekonomisk depression utan tidigare motstycke. Inför denna utsikt har regeringar och centralbanker genomfört ett flertal räddningsaktioner, som tynger skattebetalarna med nya skulder orsakade av dem som spekulerat för egen räkning.
Sedan drygt två år tillbaka har den italienska regeringen fört upp frågan om behovet av nya regler för finanssektorn på internationella toppmöten med t.ex. G8 och G20 för att se till att den reala ekonomin skyddas från spekulativa företeelser, och det debatteras nu livligt internationellt om ett återinförande av åtskillnaden mellan affärsbanker och finansbolag - principen för Glass-Steagall-lagen som antogs i USA 1933 och för de på samma princip grundade lagar som garanterade banksektorns stabilitet i Europa ända fram till 1980-talet. I USA har senatorerna Maria Cantwell och John McCain föreslagit ett tillägg till finansreformen som behandlas i kongressen till förmån för ett omedelbart återinförande av denna väsentliga regel.
Man måste garantera att finanssystemet tjänar den reala ekonomin, till skillnad från de senaste årens trend där rent spekulativ verksamhet har haft övertaget över den övriga ekonomin, vilket också lett till kraftigt eftersatta investeringar i de varor och tjänster som behövs för att upprätthålla och förbättra befolkningens levnadsvillkor.

Med hänsyn till ovanstående hemställer senaten om att regeringen skall

- se över den italienska banklagstiftningen, särskilt angående åtskillnaden mellan affärsbanker och finansbolag, i syfte att säkerställa att utgivning av och handel med finanspapper, särskilt alla spekulativa instrument som benämns "derivat" (futures, options, swaps etc), är fullständigt åtskild från affärsbankernas normala verksamhet (in- och utlåning), och i praktiken återuppför den brandvägg som fram till 1980-talet skyddade normal finansverksamhet från den spekulativa verksamhetens faror;

- verka i alla internationella sammanhang för multilaterala överenskommelser som stadfäster en återgång till en sådan åtskillnad mellan affärsbanker och finansbolag, och därmed skapar ett klimat som är gynnsamt för långsiktiga investeringar i den reala ekonomin.

I Europaparlamentet har den italienska ledamoten Cristiana Muscardini lagt fram ett resolutionsförslag om Glass-Steagall den 17 maj 2010.

Den 27 maj ställde Cristiana Muscardini en fråga till kommissionen angående: "Glass-Steagall som riktpunkt?". Frågan har nummer E-3716/2010 och är översatt till svenska på Europaparlamentets hemsida www.europarl.europa.eu på följande sätt:

Angående: Glass-Steagall som riktpunkt?

Den demokratiska senatorn Maria Cantwell och den republikanske senatorn John McCain lade den 6 maj fram ett ändringsförslag till Vita Husets "ekonomiska reform" i senaten, vilket fick starkt stöd. Förslaget grundas på Glass-Steagall-lagen från 1933 som skyddade banktillgångar från spekulationer under den stora depressionen. Enligt de första undersökningarna som genomfördes under de kommande 48 timmarna och som offentliggjordes i nr 39 av tidningen EIR, ansåg 78 procent att förslaget var positivt. Dessutom ledde det till att man i kongressen lade fram många initiativ för att begränsa bankernas och hedgefondernas makt. I lagen från 1933 separerades bland annat affärsbankerna från finansbolagen, och de sistnämnda förbjöds att använda spararnas pengar till sina affärer. John McCain har sagt följande: "Jag vill se till att vi aldrig mer kommer att be skattebetalarna om ytterligare 700 miljarder - eller ännu mer - för att rädda finansindustrin. Om Wall Street-instituten vill delta i riskfyllda transaktioner, så varsågoda. Men vi bör inte låta dem göra det med tillgångar från den federala regeringen. Det är dags att sätta stopp för Wall Streets utsvävningar som har finansierats med skattebetalarnas pengar".
Förenta staterna är visserligen inte EU, men det sägs att den ekonomiska krisen är en systemkris och därmed en global kris. Följaktligen påverkar de åtgärder som Förenta staterna kan tänkas vidta även Europa, som på egen hand har beslutat om långtgående åtgärder för att komma till rätta med statsskulderna och spekulationerna i syfte att skydda euron. Så långt är allt gott och väl. Men mot denna bakgrund undrar jag följande:

1. Har kommissionen någon åsikt om Glass-Steagall?

2. Anser inte kommissionen att EU och Förenta staterna bör tillämpa principerna i Glass‑Steagall Act, som genom en separation mellan de kommersiella bankerna och investeringsbankerna i realiteten förbjuder emissioner av riskfyllda och spekulativa värdepapper av den typ som har gett upphov till den spekulativa bubblan och den påföljande finanskrisen?

3. Anser inte kommissionen att detta effektivt skulle bidra till att skydda spararna och motverka en alltför stor spridning av virtuella pengar, en viktig orsak till systemkrisen?

4. Skulle det inte vara bättre att reglera finansmarknaden på ett innovativt sätt och investera i utveckling av den reala ekonomin, som skapar rikedom och därmed i större utsträckning gör det möjligt att komma till rätta med skulderna?

---