Nawapa-konferenser i Tyskland

LaRoucherörelsen organiserar nu en rad konferenser som ett led i mobiliseringen för att utveckla världen med jättelika infrastrukturprojekt. Nawapa-projektet som LaRouchePAC i USA har aktualiserat, är så stort att det kommer att dra igång en hel serie stora projekt på alla kontinenter. Namnet står för den Nordamerikanska vatten- och kraftalliansen och handlar om att lyfta hela västra delan av Nordamerika genom att vända floder i Alaska och Kanada och leda vattnet ner till både det torkdrabbade västra USA och norra Mexico. För Europa står naturligtvis de ryska och afrikanska Nawapa-systrarna, liksom utbyggnaden av Eurasiska landbroarna av infrastrukturkorridorer, i fokus. Den 25 september stod Schillerinstitutet värd för en konferens i Berlin med ett hundratal deltagare.

Helga Zepp-LaRouche, Schillerinstitutets internationella ordförande och partiledare för BüSo, inledde konferensen med ett utvecklingsoptimistiskt perspektiv för hur Nawapa-projektet och dess systerprojekt skapar välstånd för människor på hela planeten. Det väldigt speciella med konferensen var att två ledande experter i frågan om hur en tunnel kan byggas under Berings sund från USA och Ryssland deltog och ivrigt understödde Schillerinstitutets kampanjer för denna tunnel och de andra stora infrastrukturprojekten.

Transportkonsulten Hal Cooper, verksam i konsultfirman Cooper Consulting Co och från den amerikanska delstaten Washington, berättade att Beringssundprojektet föreslogs redan 1845 och att det nu stöds av den ryska regeringen. Med hjälp av kartor visade han hur detta projekt kan förbindas med alla andra transportlänkar i resten av världen. Cooper var också en entusiastisk deltagare på Schillerinstitutets historiska konferens i Kiedrich år 2007, som just handlade om vad som måste komma efter finanskraschen: En återuppbyggnad av världsekonomin i stor stil. Sedan dess har Cooper rest världen runt och ivrat för dessa viktiga förslag.

Sergej Tjerkasov, från ryska vetenskapsakademins Vernadskijmuseum och expert på råvaror och transportvägar, gjorde också en historisk tillbakablick till tiden när den transsibiriska järnvägen byggdes, för att visa vilka under som kan åstadkommas på relativt kort tid. Järnvägssträckan byggdes mellan 1890 och 1916 med hjälp av statliga medel och rysk arbetskraft. Många ansåg att det var ett omöjligt företag p.g.a det karga klimatet och svårigheter med Bajkalsjön, men med hjälp av ingenjörernas och arbetarnas pionjäranda och fantasi kunde alla problem lösas. Detta projekt förändrar än idag livssituationen för alla människor längs dess sträckning. Novosibirsk har t.ex. förvandlats från en småstad till ett blomstrande industricentrum. Tjerkasov gick också in på de enorma råvarutillgångar som slumrar i Sibirien och som kan nyttjas när tunneln under Berings sund har byggts.

Det sista föredraget hölls av Portia Tarumbwa-Strid, svenskzimbabwier och aktivist i LaRouches ungdomsrörelse, och det handlade om det stora vattenförsörjningsprojektet Transaqua för att rädda Tchadsjön. Transaqua kommer att få Saharaöknen att blomma och sätta stopp för ökenspridningen, som annars kommer att förvärras av det planerade Desertec-projektet att fylla upp Sahara med solpaneler. Tarumbwa-Strid, läste också upp delar av det föredrag om Transaquaprojektet som Marcello Vichi, som tyvärr själv inte kunde närvara, hade skickat till konferensen.

Innan diskussionen kom igång fick Veit Ringel ordet för att vederlägga lögnen om att avfallet från kärnkraftverken inte går att hantera. Ringel är en erfaren kärntekniker och tidigare medlem i Östtysklands vetenskapsakademi. Han gick i bräschen för högtemperaturreaktorn baserad på en bränslehärd av grafitkulor, en tysk uppfinning som nu utvecklas av Sydafrika och Kina.

Mer om konferenserna i Köln, Berlin och Frankfurt, samt de kommande i München och Wien, finns på www.schiller-institut.de samt på www.eirna.com och www.larouchepub.com.