Valet och verkligheten

Det svenska valet har en segrare. Det brittiska imperiet med sin gröna ideologi och sin kontroll över den globala ekonomiska systemet. Alliansen med moderaterna i spetsen låter hela sin politik styras av den globala finansmarknaden. Der rödgröna samarbetet, med sina människofientliga grundidéer, har förstört framtidstron hos stora delar av den svenska befolkningen. Sverigedemokraterna, som har ett hopplockat program med det sämsta från de andra partierna och som vill fortsätta att dela ut miljarder till bankerna, kommer med hjälp av massmedia över 4%-spärren. Segraren har nått sitt mål. Söndra och härska.

Det första Fredrik Reinfeldt gör i situationen som uppstod är att bjuda in miljöpartiet till alliansen. Inga principer finns. Bara maktbegär att fortsätta förvalta Sverige enligt imperiets direktiv. I bakgrunden lurar åtstramningsförespråkarna Carl B Hamilton(FP) och Anders Borg(M) som vid nästa utbrott i den pågående finanskrisen mer än gärna vill driva en nedskärningspolitik i Hjalmar Schachts anda.

Sossarna gör sitt sämsta val sedan 20-talet. Detta är naturligt för ett parti, vars tidigare bas var industriarbetare som förstod att de och deras barns framtid hängde på fortsatt teknisk utveckling och ökad produktivitet för hela landet, men som nu utvecklats till en röd-grön sörja utan visioner. Det vore utomordenligt lätt för sossarna att igen närma sig 45% av rösterna. Det enda som behövs är att införa en Glass-Steagall-lagstiftning och deklarera att nu skall vi återuppbygga landet med de metoder som Gunnar Sträng använde, det vill säga total kontroll över kreditsystemet. Förhoppningsvis finns det folk närstående sossarna som förstår detta.

Att den svenska storindustrin accepterar alliansens gröna agenda är en skam. De, om några, borde förstå att det är produktion och inte spekulation som bygger framtiden och att detta görs bäst genom massiva infrastrukturinveseringar.