Mellanöstern satsar på kärnkraft

Starten av den iranska kärnkraftsreaktorn Bushehr, den första i hela Mellanöstern och Nordafrika, blev en impuls för att ta fram reaktorprojekt som har varit på ritborden i åratal.

I tisdags den 24 augusti 2010 krävde Hassan Nasrallah, ledare av libanesiska Hezbollah, att Libanon skall bygga en kärnkraftsreaktor. Två dagar efter tillkännagav Egyptens President Hosni Mubarak beslutet var landets första kärnkraftverk skall byggas. Det blev en plats på Medelhavskusten.

Mubaraks uttalande är ett stort genombrott. Platsen är El Dabaa, som först utsågs för ett kärnkraftsbygge ända tillbaka på 1970-talet. Där påbörjades i början på 1980-talet arbeten för att bygga infrastrukturen till en föreslagen fransk reaktor, men projektet kollapsade på grund av brist på finansiering. Sedan dess har turistmagnaterna kämpat för att göra området till en turistort och bygga hotell där. Nu har regeringen vunnit kampen i och med detta beslut av Högsta rådet för kärnkraft i samråd med Mubarak. Presidents Talesman Suleiman Awad citerades av AP att ha sagt att studierna av FN:s Internationella atomenergimyndighet visade att El Daba är den bästa platsen för ett kärnkraftverk.

Egyptens elminister Hassan Younis förklarade, att beslutet innebär att regeringen har för avsikt att prioritera projektet. Han tillade att anbudsförfarandet för att bygga verket kommer att inledas vid slutet av året.

I sitt tal för att Libanon skall bygga ett kärnkraftverk på Hizbollahs Al Manar TV-kanal den 24 augusti, sa Nasrallah:

- Kostnaden för byggandet av Bushehrreaktorn var mindre än Libanons satsning på elnätet. Jag uppmanar regeringen att bygga kärnkraftverk för att producera el, och sedan kan vi också sälja elen till Syrien, Cypern, och andra länder i regionen.

Andra länder i regionen vill också ha kärnkraftverk.

Förenade Arabemiraten har nyligen undertecknat ett avtal för att i samarbete med Sydkorea bygga fyra reaktorer.

Jordanien, Algeriet, Marocko och Sudan har meddelat planer för att utveckla kärnkraft, under förra året, vissa ännu längre tillbaka.

Dessa utvecklingar har potential för att ersätta den nuvarande miljön av krig och konflikt med en av optimistisk ekonomisk utveckling, vilket kan förverkligas då LaRoucherörelsens växande kampanj för NAWAPA tar fart. Tillsammans med LaRouches fyrmaktsperspektiv, kan en riktig impuls för framsteg skapas för att kringgå det brittiska imperiets geopolitiska destabiliseringsplaner.