I det möte som hölls i Libyen den 3 juli, kom Afrikas ledare överens om att inte samarbeta med den Internationella Brottsmålsdomstolen (ICC) och dess krav på att utlämna Sudans president Hassan al-Bashir till Haag. Han skulle där ställas inför åtal från en domstol, som är kontrollerad av privata intressen inom det brittiska imperiet.

I det slutgiltiga uttalandet fastslogs att den Afrikanska Unionens medlemmar inte ska samarbeta med ICC "... gällande arresteringen och utelämnandet av Sudans president till ICC". Kommunikén "uttryckte sina åsikter om det beteende som ICC:s åklagare [Luis Moreno Ocampo] visat". Under dennes ledarskap har ICC startat utredningar i fyra fall sedan den startade för sju år sedan. Rätt gissat: Alla gäller afrikanska ledare.

Jean Ping, ledamot i den Afrikanska Unionens kommission uttryckte Afrikas frustration över att FN:s säkerhetsråd inte har lyckats infria unionens önskan att skjuta på anklagelserna mot Bashir ett år framåt. Till saken hör att ett sådant uppskjutande är förnyelsebar.

Ping: "De visar världssamfundet att om man inte är beredd att lyssna på kontinenten, om du inte vill ta våra förslag på allvar ... om man som vanligt inte vill lyssna på kontinenten så kommer vi att agera som en enad front."

Talesmannen för Sudans utrikesminister, Ali al-Sadig välkommande beslutet och säger att Bashir "är fri att resa vart han vill i hela Afrika, även till de länder som har godkänt ICC:s Romförfattning". Sadig tillägger att "Vi tror nu att Afrika är en enad front mot ICC ... De flesta afrikaner anser att domstolen har konstruerats för att arbeta emot Afrika och tredje världen. Beslutet gör att vi inte känner oss ensamma och att folket stödjer oss."

Beslutet avvisades av Human Rights Watch och Amnesty International, som båda är imperiala institutioner. De hade detta att säga om beslutet: "Genom att stödja en efterlyst person som är anklagad för krigsbrott och brott mot mänskligheten, så underminerar detta trovärdigheten för de stater som är för Romförfattningen och för Afrikanska Unionen som helhet", beklagade sig Amnesty. Lord Mark Malloch-Brown, en högt uppsatt brittisk operatör som spelade en viktig roll i skapelsen av ICC, tillsammans med George Soros, var på plats när mötet hölls.

Hussein Askary har besökt Sudan och pekat på att den egentliga måltavlan för ICC är Sudans utvecklingspolitik och byggandet av det största dammprojektet i Afrika. Lyndon LaRouche har kraftigt fördömt det brittiska imperiets kampanj mot Sudan. LaRouches kritik har fått amerikanska sändebud att inte falla in i den brittiska politiken av destabilisering av hela Afrika.

När således Barack Obama ska hålla sitt planerade anförande i Ghana den 10 juli, där han kommer att lansera ett program för hållbar utveckling under parollerna "gott styrande" och "matens framtida säkerhet", så kan han där visa vart han står. Ska han stödja ICC och brittiska imperiets linje eller kommer han istället företräda sin fars och farföräldrars kontinent?