EAP rivstartade för att nå bilarbetarna

Skall bilindustrins maskinkapacitet räddas, är det bilarbetarna som kan göra det. Eliten med sina lönenivåer och bonusar har mält sig ur diskussionen. Den handlingsförlamade regeringen och oppositionen i Riksdagen gör allt för tysta den verkliga politiska debatten om lösningen på finanskrisen. Med den totala korruptionen bland landets ledande journalister och nationalekonomer är dessutom media och expertinstitutionerna också blockerade för att diskutera landets överlevnad. En bred upplysning och diskussion i befolkningen är därför nödvändig. EAP drog konsekvensen av detta, tryckte upp 50.000 pamfletter och ställde sig vid grindarna för Sveriges stora bilfabriker och delade på så sätt ut halva upplagan på en vecka.

Morgonen efter EAP:s EU-valupptaktsmöte var det lastbilstillverkaren Scanias personal som fick tidningen i handen eller på bilen. Där finns också verkstaden och forskningen för Saabs motorer uppe på berget. Alla vid grindarna ville rädda bilindustrin och ha pamfletten! Omställning för produktion av annat, som magnettåg, spårtaxi, kärnkraftverk eller rymdteknik, var inget problem. Dessa grabbar och tjejer kan tillverka nästan alla slags maskiner.

Nästa dag var det dags för LYM-ungdomarna att fylla bilen upp till taket med pamletter och dra söderut för att träffa supporters som ville ha pamfletter och organisera i Malmö och Lund. Därefter vände de upp till bilindstrins verkliga hjärta, Göteborg och Västsverige. Ännu en proppfull bil mötte upp och från höglandet intogs Göteborg. Arbetarna vid Torslandaverken, Sveriges största bilfabrik, fick sina tusentals pamfletter. Dagen efter var det dags för Saabfabriken i Trollhättan, Autoliv i Vårgårda, Europas modernaste motorfabrik på Volvo Cars i Skövde liksom Volvo lastvagnars powertrainfabrik också i Skövde.

Möjligheten till omställning av bilverkstäderna var tydligast i Trollhättan, där man växlat mellan olika slags maskintillverkning genom årtiondena och tillverkat både lokomotiv och stora fartygsmaskiner, innan bilindustrin kom. Volvo flygmotor i Trollhättan tillverkar delar till rymdraketer, men i stället för att bygga ut dessa statliga högteknologiska projekt drar regeringen ned dem och tvingar fram varsel även i denna verkstad. Vad Saabfabriken omedelbart kan komplettera sin tillverkning med, är inte klart eftersom man inte reagerade på EAP:s upprop i april 2005 att möta bilindustrins kris med att förbereda en omställning till att tillverka bl.a. spårtaxisystem. Spårtaxitekniken för automatiska allmänna transportsystem har planerats så mycket och länge i Sverige, att det måste kunna gå att få igång en sådan produktion på några månader om statliga LKAB äntligen lägger en beställning för det nya Kiruna och staten ger lån till kommunala trafikbolag. Under tiden det tar att ställa om ännu mer är det inte fel att förbättra den åldriga svenska bilparken med älgsäkra Saabbilar.

Pamfletten delades ut till stora delar av Volvo lastvagnars personal i Göteborg dagen innan de ordnade sitt protestmöte utanför grinden för att protestera mot de absolut orättvisa och onödiga nya varslen. Företagets VD Leif Johansson möttes av burop och visslingar, när han ytterligare en dag efter mötte dessa arbetare.

Varför fordonsindustrins neddragningar är helt onödiga

Regeringen ställer upp med 2.000 miljarder kr för att rädda bankerna, men inte krona har kommit fram till bilindustrins räddning. Det som behövs är att staten drar igång ett New Deal med ett investeringsprogram i Sverige på minst 500 miljarder kr per år för att dra igång infrastrukturprojekt, husbyggen och andra värdeskapande produktivitetshöjande investeringar.

Dessutom måste regeringen ut och resa för att hjälpa industrin och inte brittiska imperiets sabotage och nykolonialism. I Afrika och på andra kontinenter måste svenska staten börja hjälpa till att dra igång liknande infrastrukturprojekt i ömsesidigt finansierade bytesavtal med dessa länder.

Alla verkstäder kan med dessa åtgärder räddas och ställas om för full produktion. Då kommer det att finnas många som vill köpa verkstäderna, men staten kan inte tillåta att fabrikerna bara dumpas till utlandet eller högstbjudande plundrare. För att skydda verkstäderna och personalens kompetens måste staten genom sina statsföretag vara beredd att, åtminstone tillfälligt, ta över ägandet av Volvo personvagnar och Saab Cars, när nu Ford resp GM dumpar dem.

Allt detta kan regeringen göra vid sidan av budgeten, precis som med bankgarantierna på 1500 miljarder kr, eller rättare sagt ännu bättre. De 1500 miljarderna till bankerna är hyperinflationistiska eftersom de bara ökar på finanssystemets värdepappersmängd. 500 miljarder till reala investeringar i Sverige och några hundratal miljarder till exportfinansieringen motverkar i stället inflationen, eftersom det är en produktiv kreditexpansion, där de nya värdepapperen får sin motsvarighet i nya produktiva eller produktivtetshöjande anläggningar. Staten kan göra detta om man omedelbart erkänner att det svenska finanssystemet var ett pyramidspel, konkursanerar det och börjar verka för motsvarande reform av finanssystemet internationellt - LaRouches Nya Bretton Woods för att möjligöra ett globalt New Deal. Därför är varslen, neddragningarna och utförsäljningen av den svenska fordonsindustrin helt onödiga.

Bilarbetarnas makt

Personalen på Saabfabriken kände sig helt övergiven av politikerna och eliten. Pamfletten var därför mer än välkommen. Också i diskussionen med fackföreningsledare var frågorna nästan oändliga. De stod under oerhörd press och måste ta beslut som är avgörande för tusentals medarbetare och indirekt för hela välfärdsamhället. Att rädda och ställa om bilindustrin var klart möjligt och en Pecorakommission för att sätta bankerna under press var också tydligt.

Den svåraste frågan för dessa fackföreningsledare var att förstå, att de just nu faktiskt har makt att vända upp och ned på hela Sveriges ekonomiska politik. Vanan vid alla hierarkier som man rättat sig efter och haft förtroende för, gjorde att de tvekade att gå in i en större nationell roll även om man började pröva vingarna häromveckan med sin namninsamling och uppvaktning av Näringsdepartementet i Stockholm. Det svåraste som finns är ju att se ett vakuum. En sådan potential, som nu finns, kan man endast skönja med magkänslan.

Vårt budskap till bilarbetarna var att, om de börjar ställa krav på den ekonomiska politiken har de omedelbart majoriteten av svenska folket bakom sig. Ställer de rätt krav, LaRouches krav, kan de pressa hur hårt som helst och faktiskt driva fram först offentliga Pecoraundersökningar och sedan ett massivt statligt investeringsprogram kombinerat med en konkurssanering och rekonstruktion av förlusttyngda banker och företag.

Det är avgörande att mobiliseringen för både Pecoraundersökningar och LaRouches program för att lösa den ekonomiska krisen nu fortsätter. Skriv själv på här nedan och uppmana andra att göra det! Känner du, som läser detta, någon arbetare i fordonsindustrin, dess underleverantörer eller andra intresserade, som ännu inte fått EAP:s pamflett, så beställ den och se till att den kommer fram. Du kan också idag skicka en länk med den elektroniska versionen här på hemsidan! Håll dessutom ögonen på denna hemsida även i fortsättningen, för media tänker inte berätta om denna mobilisering för att rädda och ställa om bilindustrin!