Vem begraver Lissabonmonstrets ruttnande kadaver?

EU:s utrikesministrar, som träffades i Luxemburg i förrgår, "verkar inte längre vara övertygade om att kunna rädda sin fetischistiska text", skriver Le Figaro idag.

Teoretiskt sett har EU tre alternativ:

1) Omförhandla fördraget, som tog sex år av "institutionellt maraton" att förhandla -- en tröttsam uppgift.

2) Överge Lissabonfördraget, som undertecknades med pompa och ståt av alla de 27 stats- och regeringscheferna i Lissabon den 13 december 2007, och fortsätta med det nuvarande Nicefördraget och Stabilitetspakten. Denna situation ses som en "hjärtekrossare, åtminstone för Frankrike och Tyskland". EU-kommissionens president José Manuel Barroso försökte vädja till de 27 EU-ländernas "kollektiva ansvar" att hålla ratificeringen igång för att rädda fördraget.

3) Anordna en ny folkomröstning i Irland, och då erbjuda fler undantag från fördraget självt, i linje med vad som gjordes med Nicefördraget 2001, då irländarna fick in en direkt hänvisning till Irlands neutralitet, och även deras lågskattestatus, i Nicefördraget. Men det är "för tidigt för att börja föreslå lösningar", säger Irlands utrikesminister Michael Martin. Lösningar kan endast föreslås efter det Europeiska Rådets möte den 15-17 oktober, och en möjlig ny folkomröstning för Irland måste ske ännu senare.

Frankrikes president Nicolas Sarkozy träffade -- "vid Lissabonfördragets dödsbädd" (säger tidningen Libération) -- de politiska ledarna för Slovakien, Ungern och Polen i Prag i förrgår, men misslyckades helt med att övertyga de tjeckiska ledarna om att genomföra ratificeringen. Enligt Libération förklarade Sarkozy att han ville "undvika krisen genom att skapa ett problem med ett annat land". Men Tjeckiens premiärminister Mirek Topolánek gav ett kristallklart svar: "För oss gäller frågan inte ett 'ja' eller ett 'nej', utan legitimiteten av att fortsätta ratificeringsprocessen" som stannats upp av Irlands folkomröstning.

Tjeckiens "euroskeptiske" president Vaclav Klaus var på sjukhus och kunde inte träffa Sarkozy, men han uttalade sig ändå i dagstidningen Lidove Noviny: "Låt folket som lever på den europeiska kontinenten, må de vara tjecker, polacker, italienare, danskar ... gör dem inte till européer. Det är ett felaktigt projekt."

Sarkozy försökte förföra tjeckerna genom att säga åt dem, att utan Lissabonfördraget kan Balkan-länder som Kroatien inte bli medlemmar i EU -- en fråga som Tjeckien anser vara viktig. Sarkozy gav även ett mer pragmatiskt förslag: "I närvaron av institutionella problem, låt oss ta fram konkreta svar för att förbättra européernas vardagsproblem." Han hänvisade till prisökningar på basvaror, olja och gas. Sarkozy sade att vi för Lissabon "troligen måste vänta till slutet på året".

Storbritanniens slutgiltiga beslut är ett annat problem för fördraget. Även om det brittiska parlamentets överhus, House of Lords, idag ratificerade fördraget och Gordon Brown kommer att träffa Nicolas Sarkozy den 19 juni i Paris, tror ändå ingen på britterna, som alltid spelar ett dubbelspel. Brown, som ringde Sarkozy den 13 juni för att berätta att Storbritannien kommer att ratificera fördraget, skulle hellre vara beredd att offra fördraget än att dela upp Europa i "inne"- och "ute"-zoner. Enligt en källa på 10 Downing Street, som citeras av Le Figaro, är britternas ståndpunkt tydlig: "Fördraget kan endast tillämpas när alla 27 EU-medlemsstater har ratificerat det." Enligt Sunday Telegraph den 15 juni är "brittiska tjänstemän pessimistiska beträffande fördragets framtid, men tänker vänta och se vad som kommer ut ur toppmötet i Bryssel denna vecka innan man officellt dödförklarar det."


Det Lissabonmonster som LaRoucherörelsen sedan i vintras kämpat emot är nu blott ett kadaver