Merkel, Sarkozy, Barroso i förnekelse efter Irlands seger över EU-diktaturen

Irlands nej till Lissabonfördragets diktatur har fått Tysklands kansler Angela Merkel och Frankrikes president Nicolas Sarkozy att ta sin tillflykt till Landet Ingenstans. I ett gemensamt uttalande låtsas de båda som om denna rysliga händelse inte innebär att fördraget är dött (vilket det är) och att resultatet av omröstningen är förfärligt men kan på något sätt ändå ignoreras. De manade EU:s medlemsländer att fortsätta med ratificeringsprocessen.

"Vi har tagit notis om det irländska folkets demokratiska beslut med all tillbörlig respekt, även om vi djupt beklagar det", sade de i uttalandet. "De 27 medlemsstaternas stats- och regeringschefer har skrivit under Lissabonfördraget och ratificeringsprocessen har fullbordats i 18 medlemsländer. Vi hoppas därför att de övriga medlemsstaterna kommer att fullfölja sin ratificeringsprocess."

Babblet fortsatte: "Vi är övertygade om att de överenskomna reformerna som finns med i Lissabonfördraget är nödvändiga för att göra EU mer demokratiskt och effektivt, och att de kommer att göra det möjligt för Europa att möta de utmaningar som de europeiska medborgarna står inför."

José Manuel Barroso, europeiska kommissionens ordförande, ville inte vara sämre. Han förkunnade bombastiskt: "Jag anser att fördraget lever. Lissabonfördraget avser att lösa specifika problem. Nejsegern i Irland löste inte dessa problem. När 27 regeringar beslutade sig för att anta Lissabonfördraget gjorde de det inte för skojs skull. De gjorde det för att det finns ett problem och vi borde hitta ett nytt sätt att arbeta tillsammans i ett utvidgat EU. Problemet finns fortfarande där."

Tjeckiens president Vaclav Klaus försökte åtminstone slå hål på fantasin: "Projektet Lissabonfördraget tog idag slut med de irländska väljarnas beslut och dess ratificering kan inte fortsätta. Resultatet är förhoppningsvis ett klart budskap till var och en. Det är en seger för friheten och förnuftet över artificiella elitprojekt och europeisk byråkrati."

Är det möjligen så att Europas anglofiler så hungrigt jagar efter en lösning att de letar efter "ett anspråkslöst förslag" för att lösa det irländska problemet?


I Stockholm firades samtidigt det irländska folkets beslut -- se video