Irland besegrade Lissabonfördraget!

Irländarna röstade på torsdagen beslutsamt ned Lissabonfördraget. Som helhet röstade 53,4% (852.415 personer) emot fördraget medan 46,6% (752.451 personer) röstade för det. Endast 8 av de 43 valdistrikten röstade faktiskt för fördraget. I vissa distrikt, särskilt arbetarområden i städerna, var andelen nej-röster över 65%. Tidningen Irish Times skriver att fördraget slogs ned med överväldigande marginal i arbetarklass- och jordbruksområden. Fem av åtta distrikt i huvudstaden Dublin röstade "nej".

Lyndon LaRouche sade i en kommentar att "detta mönster påminner om rösterna för Hillary Clinton i primärvalen i USA. Det är samma tendens. De undre 80 procenten av hushållen i städerna och på landsbygden, särskilt i vissa delar av åldersgruppen mellan 25 och 35 år, är starkt emot den här sortens smörja."

Resultaten liknar "nej"-rösterna mot det första Nicefördraget, men till skillnad från den gången, då valdeltagandet endast var 35%, var det nu 53%. I omröstningen om Nice II, som godtogs, var valdeltagandet bara 49%. Det förmodades att det höga valdeltagandet denna gång skulle hjälpa "ja"-sidan, men det är tydligt att detta inte blev fallet.

Ironiskt nog försökte den irländska regeringen hävda att nederlaget berodde på brist på information om fördraget, men faktum är att hela deras strategi har gått ut på att hålla tillbaka så mycket information som möjligt -- något som nu alltså slog tillbaka. Ministern Noel Ahern var en aning ärligare när han sade att nederlaget berodde på att Lissabonfördraget "saknade något bra och stort som man skulle kunna sälja".

Nej-kampanjens anhängare var desto mer upprymda. Måhända hade de inspirerats av Hillary Clintons kampanj, när de koncenterade sin kampanj på att gå direkt till befolkningen i stället för att ödsla tid på EU-parlamentariker eller politiska partier. Grundaren för "nej"-organisationen Libertas, Declan Ganley, sade: "Det irländska folket har avvisat Lissabonfördraget. Det är en stor dag för den irländska demokratin. Detta är demokrati i aktion ... och Europa måste lyssna på folkets röst."

Socialistpartiets ledare Joe Higgins underströk betydelsen av motståndet från arbetarklassen när han sade att "nej"-segern var en "stor avsnäsning av det politiska etablissemanget" och en bekräftelse av "tiotals miljoner arbetares" rättigheter i den Europeiska Unionen. Han fortsatte: "Från det socialistiska partiets synvinkel, fick vi ett viktigt gensvar bland den arbetande befolkningen och i arbetarklassområden på de nyckelelement vi tog upp -- samhällsservice, militarisering och arbetarnas rättigheter -- vilket syntes ganska tydligt i resultatet. Detta är ingen katastrof, som de har försökt att få det till. Faktum är att detta kan vara ett rop till samling för arbetare i hela Europa som angripits av denna nyliberala ångvält från EU i form av privatisering av tjänster, angreppet på deras pensionsrättigheter, attacker mot idén om en anständig lön och ett ordentligt jobb."

Mary Lou MacDonald, från Sinn Fein, som tillsammans med socialistpartiet var det enda partiet i parlamentet som var emot fördraget, sade att folkets röster visade deras engagemang för en neutralitetspolitik och rädslan för att "förlora makt" om fördraget skulle antas.

Glädjen sträckte sig långt utanför Irlands gränser. En medlem av det holländska socialistpartiet, som haft en kampanj mot fördraget, sade till EIR att "även om faran inte kommer att vara över tills en ny icke-nyliberal modell läggs fram, och även om 'eurokraterna' säkert kommer att göra ett nytt försök att tvinga igenom sin diktatur, kommer det i alla fall under de nästa 2-5 åren inte att bli någon nyliberal superstat med gemensam utrikes- och militärpolitik."

Den internationella LaRoucherörelsen gratulerar hela Europa till Irlands seger över Lissabonfördraget och riktar samtidigt ett välförtjänt "gå och häng er!" till London.