Läget för ratificeringen av Lissabonfördraget i Europa

Det tjeckiska kommunistpartiet kommer att föreslå en folkomröstning om ratificeringen. Vice partichefen Jiri Dolej sade i fredags att kommunisterna kommer att lägga en sådan motion i parlamentets underhus denna vecka, så att medborgarna själva, och inte endast det tjeckiska parlamentet, kan bestämma om de vill ha fördraget. Det förväntas dock inte att kommunisternas förslag kommer att gå igenom, eftersom de andra partierna är för ratificeringen av fördraget. Det regerande demokratiska folkpartiet har visserligen interpellerat till författningsdomstolen för att få reda på om Lissabonfördraget motsäger den tjeckiska författningen. Det förblir dock oklart om det vid en omröstning krävs en två-tredjedels majoritet och om president Vaclav Klaus, en uttalad motståndare till Lissabonfördraget, då kommer att skriva under det.

Det portugisiska parlamentet kommer den 23 april att ha en debatt om
fördraget. En två-tredjedels majoritet för ratificeringen väntas,
eftersom de regerande socialisterna och socialdemokraterna båda är för
fördraget.

Det bulgariska parlamentet ratificerade Lissabonfördraget i ilfart i fredags förra veckan med 195 mot 15 röster och 30 nedlagda röster. Därutöver vill den tidigare premiärministern, oligarken Simeon Sachsen-Coburg-Gotha, Bulgariens sista tsar, kandidera för posten som EU-president. Vice ordföranden för ex-tsarens parti "nationalrörelsen för stabilitet och framsteg" (NMSP), Milen Velchev, sade: "Det vore märkligt om hans nominering inte skulle diskuteras." Velchev tjänstgjorde som finansminister i Sachsen-Coburg-Gothas regering. NMSP är ett av de tre partier som utgör regeringskoalitionen i Bulgarien.

När denna kandidatur nu läggs till, består listan av troliga EU-presidentkandidater nu av en ex-kung (Sachsen-Coburg), en upphovsman till Irakkriget (Tony Blair) och en person som i en intervju öppet erkänt hur odemokratiskt EU fungerar (Luxemburgs premiär- och finansminister Jean-Claude Juncker) där han sade följande: "Vi beslutar något, lägger sedan fram det och väntar en tid för att se om något händer. Om det sedan inte blir något stort ramaskri eller uppror, eftersom de flesta inte förstår något alls om vad som beslutades, så fortsätter vi, steg för steg, tills det inte finns någon mer återvändo." (Der Spiegel, 52/1999)