Motståndet mot Lissabonfördraget ökar i Sverige

Kommer erbjudanden om att ge Carl Bildt posten som EU:s nye utrikesminister räcka för att få Sverige att stöda det fascistiska Lissabon-fördraget? När Reinfeldts framträdde inför Europaparlamentet den 19 februari undvek han fördraget så mycket som möjligt.

- Alla är säkert väldigt lättade att de interna diskussionerna nu verkar vara över, sa han till pressen om fördraget och fortsatte:

- Vi kommer att få bättre möjligheter att diskutera och fokusera på politik, på klimatförändringarna och kampen mot internationell brottslighet. I stället pratade han sig varm för sin galna klimatkampanj.

Likadant var det, som både DN:s ledare den 11 februari och SvD:s Rolf Gustavsson den 17 februari förtrytsamt konstaterade, när han höll sin skyddande hand över lanseringen av Moderaternas rapport om sin nya Europapolitik den 8 februari. Den handlade mer om vad EU kan göra för Sverige, än tvärtom. Flydd är de gångna årtiondenas EU-kramande kampanjer tillsammans med de Wallenbergstyrda näringslivsorganisationerna. Nu verkar den ständigt lyssnande, handlingsförlamade statsministern, öppna för euroskeptikerna i partiet, samtidigt som han satt beslutsmaskineriet på autopilot för ett godkännande av Lissabon-fördraget i Riksdagen i november i år. Till förespråkarna för en folkomröstning har också MUF:s internationella sekreterare Rola Brentlin sällat sig.

Samtidigt håller de målmedvetna anti-EU-rörelserna på att få upp ångan med namninsamlingar och kampanjer för att svenska folket skall tillåtas folkomrösta om frågan. En opinionsmätning beställd av Vänsterpartiet visar att 56 procent av svenska folket vill ha folkomröstning medan 35 säger nej. Av LO-medlemmarna är det 69 procent som vill folkomrösta.

Den stora skillnaden mot tidigare EU/EMU-omröstningar är effekten av att EU-domstolen gick emot facket i Vaxholmsmålet strax före jul. Det betyder att betydande delar av det fackliga etablissemanget, som sedvanligen gjort gemensam sak med Wallenbergsindustrierna, i detta läge kan gå emot EU-fördraget.

För facket innebär Vaxholmsbeslutet att EU sätter den fria rörligheten för arbetskraften före den fackliga rätten att med strejker och protester försvara sina lönenivåer i Sverige. Det innebär att facket har fått vittring på att det nya EU-fördraget kan innebära mycket drastiska nedskärningar av levnadsstandaren och västvärldens sociala välfärdsmodell. Ännu finns det inget som tyder på att man, likt Helga Zepp-LaRouche gör i sitt flygblad, förstått vidden av den finansiella kraschen och i hur hög grad finansintressenenas därför anser sig behöva att ta till rent fascistiska åtstramningar och kontrollsystem. Det är en uppgift för ungdomsrörelsen att råda bot på innan det är för sent.

Om inte något annat EU-land stoppar EU-fördraget innan dess, är det helt klart att Reinfeldt är på väg att sprängas av sin dubbla politik. Det kommer det inte hjälpa nån att EU lockar med att Carl Bildt skall bli Europas Höge representant.