NIE om Iran: En seger för LaRouche och amerikanska patrioter, nederlag för Cheney och det brittiska imperiet

Gårdagens offentliggörande av den nya National Intelligence Estimate (NIE) om Irans kärntekniska program var ett svidande nederlag för den landsförrädiska Cheney-fraktionen. Cheney besegrades mest direkt av de patrioter inom den amerikanska militären och underättelsetjänsterna som vet att hans planer på krig mot Iran betyder självmord för USA. Det var också en seger för Lyndon LaRouche, som hållit oppositionens och hoppets låga brinnande under de senaste dryga fem åren.

Den viktigaste slutsatsen i NIE är att Iran avbröt sitt kärnvapenprogram hösten 2003, och inte hade återupptagit det så sent som sommaren 2007. Underrättelsetjänsterna bedömer också "med måttlig till hög tillförsikt" att Iran för närvarande inte förfogar över något kärnvapen; att landet inte har klyvbart material som räcker till ett kärnvapen; och "med måttlig tillförsikt" att Iran inte kan tillverka tillräckligt mycket höganrikat uran för en bomb förrän tidigast i slutet av 2009, och även om Iran tekniskt sett skulle kunna tillverka tillräckligt mycket höganrikat uran för ett vapen någon gång mellan 2010 och 2015, så var alla underrättelsetjänsterna ense om att denna kapacitet kanske inte skulle uppnås förrän EFTER 2015. NIE:s bedömning var att Iran avbröt sitt program hösten 2003 som en reaktion på internationella påtryckningar, "vilket tyder på att Teheran i sina beslut väger kostnader mot fördelar, och inte bara är ivrigt att komma över ett vapen utan hänsyn till de politiska, ekonomiska och militära kostnaderna".

Offentliggörandet av den nya NIE har avvärjt det akuta hotet om ett militärt angrepp på Iran, eller åtminstone minskat sannolikheten för ett sådant angrepp. Det var också den bedömning som gjordes av en expertpanel som samlades på Arms Control Association i dag. David Albright, chef för Institute for Science and International Security, sa att NIE visar att USA håller på att "kalibrera om sig".

– Jag hoppas att det betyder att diplomatin kommer att kalibreras om, sa han. Han hoppades att USA skulle överge sin buffliga inställning, och inte längre kräva att Iran måste sluta med all anrikning innan man kan börja prata.

Joseph Cirincione, ansvarig för Nuclear Policy vid Center for American Progress, kallade NIE "ett anmärkningsvärt dokument", både för dess klarspråk och för att den formulerar olika politiska alternativ.

– Detta är ett tydligt tecken på kampen inom Bush-administrationen om USA:s strategiska kurs, sa han. Han menade att detta var "den sista spiken i kistan" för Bushdoktrinen, en politik som "visat sig vara en fullständig katastrof".

USA:s nya politik gentemot Iran måste ha tre målsättningar, sa Cirincione. Den ska förhindra framställning av klyvbart material i industriell skala, den ska verifiera all kärntekniskt relaterad verksamhet i Iran och, viktigast av allt, den ska förändra den strategiska dynamiken. Iran måste dras in i försöken att stabilisera Irak, och i hela processen för att skapa fred i Mellanöstern; då, sa han, kan det bli möjligt för det iranska folket att göra det som bara de kan göra, nämligen att åstadkomma en politisk förändring i Iran.