Bakom USA:s National Intelligence Estimate om Iran

Executive Intelligence Review (EIR) erfar från källor i Washington att Vita husets beslut att offentliggöra de amerikanska underrättelsetjänsternas National Intelligence Estimate (NIE) om Irans kärntekniska program till en del motiverades av farhågor för att om Bush-administrationen fortsatte att hemlighålla rapporten skulle den snart läckas till medierna och ge upphov till en ännu värre skandal än Pentagonpapperen på Nixons tid. NIE slog fast att Iran hösten 2003 avbröt sina försök att skaffa sig kärnvapen och med all sannolikhet inte hade återupptagit försöken fram till sommaren 2007. Offentliggörandet av slutsatserna har, för tillfället, spräckt vicepresident Cheneys planer på att bomba Iran innan han lämnar ifrån sig makten.

Personer på höga befattningar i det amerikanska underrättelseväsendet ska ha gjort klart (1) att det fanns de som var beredda att gå i fängelse för att NIE-slutsatserna skulle komma ut och avvärja ett obefogat militärt angrepp på Iran, och (2) att om administrationen fortsatte att förtiga dem skulle den politiska krigföringen blossa upp igen, med CIA och andra underrättelsetjänster på ena sidan och Vita huset på den andra. Det är allmänt känt att den högsta militärledningen i USA, tillsammans med försvarsministern Robert Gates, motsätter sig ett militärt angrepp på Iran. Olika utkast till NIE låg klara för flera månader sedan, men de skickades enligt EIR:s källor tillbaka för omarbetning, mest på grund av Cheneys försök att blockera alla slutsatser som kunde undergräva hans krigsplaner.

Lyndon LaRouche har också framhållit att "Bush-arvet" är en faktor att räkna med här. Medlemmar i familjen Bush, framför allt ex-presidenten George H.W. Bush och hans maka Barbara Bush, är, enligt familjen närstående källor, skräckslagna inför utsikten att G.W. kommer att lämna Vita huset utan en enda bedrift att visa upp från sina åtta år vid makten. Fredsuppgörelser mellan Israel och Palestina och mellan Israel och Syrien är sista chansen att rädda Bush-administrationens och familjens ära. EIR har rapporterat att Bush den äldres säkerhetsrådgivare Brent Scowcroft gjorde en viktig insats i att hjälpa utrikesminister Condoleezza Rice i hennes diplomatiska ansträngningar, som ledde fram till toppmötet i Annapolis den 27 november. Syriens medverkan i Annapolis väckte förhoppningar om ett fredsavtal mellan Israel och Syrien i en snar framtid. Ett sådant avtal är, enligt Lyndon LaRouche, en nyckelfaktor i att ge ny skjuts åt ansträngningarna att få till stånd en bredare fredsuppgörelse.

Enligt flera centralt placerade underrättelsekällor var Israel och Syrien nära att skriva under ett fredsavtal vid två tillfällen: 1994–95 och 2000. Första gången, efter Madridmötet och Osloavtalet, hade USA erbjudit Israel 11 miljarder dollar i sofistikerade övervakningssystem, för att skydda landet mot ett syriskt angrepp; USA hade också lovat att stationera en stridande bataljon på Golanhöjderna, i stil med USA:s observatörsstyrka på Sinaihalvön, så snart Golanhöjderna hade återlämnats till Syrien. Avtalet gick i stöpet när Israels premiärminister Yitzhak Rabin mördades 1995.

Även om den nya NIE om Iran och skymten av framgång på Annapolismötet innebär en möjlighet att kursen kan styras bort från krig i Sydvästasien, höjer Lyndon LaRouche ett varningens finger för att vicepresident Cheney och andra i krigspartiet, trots att de är försvagade, änu inte har avsatts från makten; och krigshotet kan inte avskrivas helt så länge Cheney sitter kvar som vicepresident.