LaRouche om Annapolis: En framgång

Toppmötet i Annapolis den 27 november om fred i Sydvästasien "var en stor framgång för oss", sa Lyndon LaRouche som kommentar till nyheten om den israeliske premiärministern Ehud Olmerts uttalanden i Haaretz i dag. "Det var en stor framgång för oss, inte därför att vi låg bakom det, men därför att vi starkt stödde att det ägde rum", sa han. Han underströk att Annapolis var en framgång, inte i meningen att målet är nått, men i meningen att agendan har rört sig i rätt riktning. Vad Olmert hade sagt i Haaretz var att en tvåstatslösning ligger i Israels vitala intresse, och att Israel "nu har en partner" i den palestinske presidenten Mahmoud Abbas.

I Annapolis sa Olmert att i de bilaterala förhandlingar som nu ska föras mellan Israel och Palestina, med sikte på att de ska vara avslutade före nästa års utgång, kommer alla frågor som tidigare har undvikits att diskuteras; ingen fråga kommer att lämnas utanför.

Inför mötet i Annapolis varnade LaRouche för att krigsfraktionen runt den amerikanske vicepresidenten Dick Cheney kunde använda ett misslyckande där till att hetta upp sina planer på ett militärt angrepp på Iran.

- Det finns folk som är ute efter att sabotera en möjlig fredsöverenskommelse, genom att röra upp saker i Libanon, och röra upp saker mellan turkarna och kurderna, och på så sätt ställa till med problem för USA vid en tidpunkt då fred är möjlig, sa LaRouche i ett uttalande den 19 november. Därför var det så viktigt att mötet inte blev ett misslyckande. LaRouche sa: - Låt Annapolismötet släppa in lite dagsljus. Bygg det på tanken att Israel och Syrien kommer att börja tala med varandra. Det kommer att ändra hela klimatet på ett sätt som gör att Israel-Palestina-frågan kommer att kunna tas upp på ett bra sätt.

En antydan om vad det var som möjliggjorde denna potentiella början till ett genombrott ges av den saudiarabiske utrikesministerns uttalanden till tidningen Asharq al-Awsat dagen före Annapolismötet, samma dag som han samlade representanter för 15 arabländer på den saudiarabiska ambassaden i Washington. Utrikesministern, prins Saud al-Faisal, sa att det viktigaste var att man satte en tidsgräns för fredssamtalen, så att de inte drog ut i det oändliga. Värden för mötet, den amerikanska regeringen, hade lovat att tiden inte skulle överskrida ett år, sa han. Han sa också att Washington i sin inbjudan till Annapolismötet hade lovat att "använda hela sitt inflytande" för att få till stånd ett fredsavtal. Han sa att om de båda parterna inte kunde enas "utgår vi från att USA kommer att tänka ut något".

Båda dessa åtaganden som prins Saud lyfte fram innebär ett fullständigt brott mot den politik som hittills förts av Bush-Cheney-administrationen.