Ryssland debatterar LaRouches förslag

Mitt under den uppblossande globala finanskrisen diskuteras Lyndon LaRouches initiativ för en lösning på problemen med stort intresse i Ryssland. På sistone har flera publikationer särskilt tagit upp LaRouches ”fyrnationsinitiativ”, bl.a. med artiklar av professor Juri Gromyko och Alexej Podberyozkin, samt i intervjuer med LaRouche i RPMonitor och den månatliga Smysl.

LaRouches intervju i RPMonitor publicerades i september under rubriken ”LaRouches intervju som fastslår Londons roll i strategiskt hot kommer ut i Ryssland”. Enligt den senaste räkningen har den återpublicerats på 15 betydelsefulla webbsidor och bloggar. Utdrag publicerades tidigare i EIR den 15 juni 2007:


http://www.larouchepub.com/lar/2007/interviews/3424rpmonitor.html

Månadsmagasinet Smysl, som ges ut av pressagenturen Rosbalt, hade med LaRouche i juliutgåvan, i ett paket som var tillägnat frågan om en vändpunkt i historien: ”slutet på kapitalismen”, som de uttryckte det, och globaliseringssystemets sammanbrott. Bland artiklar av ryska akademiker och andra experter framhävde Smysl intervjun med LaRouche under rubriken ”Den politiske tänkaren Lyndon LaRouche menar att vi måste ändra den nuvarande politikens vektorer”. Bland andra poänger i denna intervju, säger LaRouche att ”det första steget mot dessa radikala förändringar skulle vara skapandet av en ny form av samarbete mellan USA, Ryssland, Kina och Indien. Detta samförstånd mellan nationer kommer att hjälpa till att mobilisera andra länder i världen att förändra sin politik, vilket skulle tillåta oss att förverkliga president Roosevelts mål, under nya villkor, såväl som de ytterligare målen för dagens värld.” LaRouche fortsatte: ”Vi har nått en viktig vändpunkt i historien. Världen förändras, antingen till det bättre, eller till det mycket sämre.”

Professor Juri Gromyko bidrog med en artikel för septembernumret av publikationen Political Class, som ges ut av den välkände journalisten Vitali Tretjakov, f.d. redaktör för Nezavisimaya Gazeta (innan tidningens dåvarande ägare, Boris Berezovski, sparkade honom). Gromykos artikel, uttryckt som ett memorandum till det ryska säkerhetsrådet om behovet av ett nytt monetärt system, diskuterade behovet av att de stora projekt som Ryssland just nu startar är baserade på den mest advancerade teknologin, i stället för att endast damma av gångna årtiondens bravader.

”För att ta chansen att forma en industriell utvecklingsprocess som är teknologiskt banbrytande”, skrev Gromyko, ”måste vi skapa ett fält av gemensam verkan från många aktörer i utvecklingsprocessen. Det gjordes flera försök under 1900-talet att skapa en sådan miljö. Det första sådana försöket, vilket Lyndon LaRouche har skrivit mycket och mycket övertygande om, var förknippat med USA:s ansträngningar under Franklin Delano Roosevelt att bryta sig loss från inflytandet från den brittiska imperiepolitiken, som ville hålla de asiatiska nationerna som mänsklig boskap. Det var under denna period, menar LaRouche, som målet sattes att föra över den mest avancerade teknologin till asiatiska länder och att skapa institutioner som konceptuellt skulle vara kapabla att bemästra dessa teknologier. Efter Roosevelts död övergav USA emellertid denna strategi.”

Den politiske aktivisten Alexej Podberyozkin skrev i en uppsats den 19 oktober på webbsidan ”Fäderneslandets arv” att Rysslands elit ännu inte bestämt sig för vart de ska. Han avslutade med att rekommendera att man tar en seriös titt på vad LaRouche föreslår. För tio år sedan var Podberyozkin på förstasidorna som en fraktionsledare till stöd för industri inom kommunistpartiet i den Ryska federationen. År 2000 bidrog han till att sänka Michail Gorbatjovs försök till att grunda ett socialdemokratiskt parti, genom att först gå med i det, och sedan dra sig ur.

Han avslutar sin artikel: ”Somliga experter tror att en global ekonomisk krasch närmar sig, den kollaps som Lyndon LaRouche gång på gång varnat för. Han har under många år, så här långt utan framgång, efterlyst en radikal reform av hela det finansiella och monetära systemet i Västvärlden, som skulle befria den från den finansiella oligarkins herravälde. Han menar särskilt att vi för att rädda civilisationen i den nära framtiden, brådskande måste skapa en världsvid koalition av krafter kretsande kring vissa huvudöverenskommelser, som skulle nås bland de fyra ledande länderna (LaRouche tänker på USA, Ryssland, Kina och Indien). Vad som behövs är ett avtal som får oss att återvända till Roosevelts planer för efterkrigsvärlden som ett system av samarbete mellan suveräna nationalstater, förenade av ett enda system av den amerikanska typen, med fasta växelkurser, som arbetar för hela planetens utveckling. Det kan sägas rätt och slätt: strategiskt sett bör alla ansträngningar riktas mot att bygga en nytt, rättvist ekonomiskt system av generell utveckling, som ledsagar relationer mellan planetens nationer och folk. Alliansen mellan USA, Ryssland, Kina och Indien som ledande partners i ett riktigt FN-program är ett nödvändigt villkor, som inte bör offras för några andra angelägenheter.”