Trumps motståndare reagerar på sina bakslag med en upptrappad krigspolitik

President Trump med utrikesminister Pombeo och säkerhetsrådgivaren Bolton

Schillerinstitutets veckoanalys av Harley Schlanger:

Offentliggörandet den 22 mars av rysslandsutredaren Muellers rapport, som friade president Donald Trump från maskopianklagelserna, och Trumps 90 minuter långa telefonsamtal den 3 maj med den ryske presidenten Putin var sammantaget ett svårt bakslag för Trumps fiender i det brittiska imperielägret. Svaret från deras sida blev nya frenetiska framstötar för ett riksrättsförfarande mot Trump och försök att starta nya krig – de fäktar vilt omkring sig i sina försök att försvara sitt havererade globala paradigm.

Fri från rysslandsutredningens utpressning visade Trump med sitt långa samtal med Putin att han nu tror sig om att kunna fullfölja sina planer på ett brett strategiskt samarbete med Ryssland, som också kan inkludera Kina rörande hanteringen av krishärdar samt frågor rörande handel och nedrustning.

Det var just rädslan för att Trump skulle infria sitt vallöfte, och bryta med efterkrigstidens geopolitik och dess unilateralt inriktade paradigm, som utlöste den brittiskt styrda rysslandsutredningen, som skulle slå ut Trump redan under presidentvalskampanjen, och, när det inte lyckades, få honom avsatt i en statskupp.

I spetsen för kampanjen mot Trump står å ena sidan Demokraterna i kongressen, som inte accepterar Muellerrapportens slutsatser att det inte fanns något olagligt samröre och inget övergrepp i rättssak, och som tänker fortsätta jaga presidenten med utredningar på flera fronter. Å andra sidan personer på höga poster i hans egen administration, i första hand säkerhetsrådgivaren Bolton och utrikesminister Pompeo, som praktiskt taget dagligen hotar med ett militärt äventyr av något slag.

På den punkten har de stöd både från Demokraterna i kongressen och från sådana neokonservativa i Trumps Republikanska parti som den fanatiska Florida-senatorn Marco Rubio, och det som driver dem är en panisk rädsla för att imperiets dagar är räknade om de inte förmår bakbinda Trump med ständiga utredningar och krigsprovokationer som ska dominera hans presidentskap.

"Tyranniets trojka"

Bolton och Pompeo koncentrerar sig närmast på Iran, Venezuela och Nordkorea som möjliga måltavlor för en amerikansk militär aktion – Bolton talar om dem som "tyranniets trojka" – men båda varnar också hela tiden Ryssland och Kina för att ställa sig i vägen för USA:s aktioner. Bolton, som fanatiskt stödde G.W. Bushs katastrofala Irakkrig, ökade den 5 maj trycket på Iran med beskedet att hangarfartyget Abraham Lincoln och B52-bombplan skulle skickas till den amerikanska flygbasen i Qatar. Bombplanen anlände den 9 maj.

Bolton förklarade att avsikten var att "skicka ett otvetydigt budskap" till Iran att varje angrepp på amerikanska eller allierade intressen "kommer att besvaras med obeveklig kraft". USA söker inte krig, sa han, men "vi är fullt beredda att reagera på varje angrepp".

Pompeo betonade för sin del: "Detta är något som vi arbetat på ett tag" och beskyllde Iran för "eskalerande aktioner" och för att vara skuld till det "fortsatta våldet" i Mellanöstern.

En månad tidigare hade de båda drivit igenom att det iranska Revolutionsgardet stämplades som en terroristorganisation, genom att hänvisa till bevis för ett akut hot om angrepp på amerikanska intressen. Till och med den ingalunda pacifistiskt lagda New York Times rapporterade att amerikanska försvars- och underrättelseexperter motsatte sig en sådan klassificering och inte kände till några hot från Iran.

Teheran har aviserat motåtgärder, bl.a. ett möjligt återupptagande av det kärntekniska programmet, som avbröts i juni 2015 inom ramarna för JCPOA (Joint Comprehensive Plan of Action).

USA drog sig ur avtalet i maj 2018, och motiverade det med iranska brott mot avtalet, även om de andra fem avtalsslutande länderna och organisationerna intygade att några sådana brott inte förelåg. Bolton och Pompeo aviserade också nya sanktioner mot Iran.

Trots att Trump inte har vikt från sin hårda linje mot Iran sa den iranske utrikesministern Javad Sarif den 5 maj till CBS News: "Vi tror inte att president Trump vill ha konfrontation. Men vi vet att det finns de som pressar på för det."

Upptrappningen kring Persiska viken kom bara dagar efter att det våldsamma kuppförsöket i Venezuela, lett av den neokonservative Juan Guaidó med både Pompeos och Boltons välsignelse, hade slagit slint. Båda gnydde sedan om att fiaskot berodde på "rysk inblandning". Pompeo vägrade utesluta ett USA-stött militärt ingripande. "Militära aktioner är möjliga", sa han – trots varningar från icke namngivna amerikanska officerare för att om USA ställde sig bakom ett sådant regimskiftesuppror kunde det sluta i ett ännu större fiasko än CIA:s Grisbuktsinvasion på Kuba 1961.

I april gjorde Pompeo en rundresa i regionen för att försöka få stöd för ett regimskifte i Venezuela. Under sina vistelser i Chile, Paraguay, Peru och Colombia angrep han Ryssland och Kina för att de inte stödde kuppen mot Maduro. Han påstod att Kina med sina "finansiella ingripanden hjälper till att förstöra landet". Han avrådde sydamerikanerna från att medverka i Kinas Belt & Road Initiative, som med "rövarmetoder" lurar in länder i en "skuldfälla". Kina vill bygga sig ett världsrike med inte närmare preciserade "illvilliga och skändliga metoder", sa han.

Pompeo kysser imperiets fötter

Att det är Ryssland och Kina som är den verkliga måltavlan framgick tydligt i Pompeos hetstal mot de båda länderna vid Arktiska rådets forum i Helsingfors förra veckan, där han mästrade medlemsländerna att deras traditionella sätt att verka för en gemensam, fredlig exploatering av Arktis måste få ett slut. I stället måste de tillsammans med USA göra front mot en inbillad kinesisk och rysk "aggression". Han gick så långt att han jämförde Kina med Nazityskland!

Vapenskramlet i Helsingfors följdes av ett oannonserat besök i Irak, där Pompeo varnade regeringen för att samarbeta med Iran, som han beskyllde för att planera angrepp på USA:s militära ställningar i Irak. Iran har ett samarbete med Irak om att bekämpa IS- och al-Qaida-terroristerna som finns där. När Pompeo hade åkt deklarerade den irakiske presidenten att man inte skulle acceptera angrepp på några trupper över huvud taget i landet, inbegripet sådana som var lierade med Iran.

Därnäst flög Pompeo till Storbritannien, där han förkunnade: "Vår speciella relation består inte bara, den lever och frodas." Men han tillhöll britterna att de måste stödja hans politik mot Iran, Venezuela och Kina. Efter ett möte med premiärminister May och utrikesminister Hunt höll han sin "Margaret Thatcher-föreläsning" där han frambesvärjde Thatchers ande och frågade: "Skulle Järnladyn tiga när Kina med korruption eller tvång kränker länders suveränitet?"

Telefonsamtalet mellan Trump och Putin

Med dessa provokationer gick Pompeo och Bolton helt på tvärs mot de utfästelser som president Trump gjorde efter sitt samtal med den ryske presidenten. Trump sa att han och Putin hade talat om gemensamma ansträngningar för att nå fredliga lösningar gällande krishärdar som Iran, Venezuela, Nordkorea och Ukraina. De ville också bredda förhandlingarna om nya nedrustningsavtal till att även omfatta Kina, för att förhindra en ny global kapprustning.

I spontana kommentarer till pressen upprepade Trump att han vill ha fredliga relationer med Ryssland och Kina och sade sig vara optimistisk om att detta är möjligt.

Grunden till telefonsamtalet kan ha lagts i Moskva i mitten av april, då chefen för Rysslandsfrågor i nationella säkerhetsrådet Fiona Hill och Nordkorea-sändebudet Stephen Beigun förde samtal med sina ryska kolleger. Och innan Pompeo for ut i sina tirader mot Ryssland och Kina hade han träffat den ryske utrikesministern Sergej Lavrov, och båda betecknade samtalet som produktivt. Tillfrågad om Pompeos angrepp på Ryssland sköt Pompeo ämnet ifrån sig och sa att det inte var någon mening med att kommentera offentliga uttalanden som gjorts av politiska skäl.

Den 9 maj kom beskedet att Pompeo den 13 maj skulle resa till Moskva för möten med Lavrov och eventuellt också Putin [Pompeo träffade Putin och Lavrov i Sotji den 14.5 - red.anm.]

Det står alltså klart att Trumps fiender i kongressen fortsätter att hota landets säkerhet med sin ursinniga kampanj för ett riksrättsförfarande, men att Trumps utrikespolitiska teams till synes schizofrena uppträdande utgör en annan, mycket större fara. Schillerinstitutets internationella ordförande Helga Zepp-LaRouche sa så här i sin webcast den 9 maj:

– Den här typen av uppträdande gör allting mycket svårare, och jag tycker att det är oklokt av Trump att fortsätta omge sig med dessa neokonservativa. Nästan varje dag skriver han i någon tweet att han vill ha goda relationer med Ryssland och Kina. Och sen kommer hela underrättelseväsendet, som just tagits på bar gärning med att försöka göra en statskupp mot hans administration, och för ut den här våldsamt anti-kinesiska linjen. Och de neokonservativa i hans administration – Bolton, Pompeo, och i viss mån Pence – gör allt de kan för att hetta upp alla krishärdarna så att det blir omöjligt för Trump att föra en seriös politik.

Hon fortsatte:

– Detta är en ohållbar situation. Antingen lyckas Trump med att förbättra relationerna med Ryssland och Kina, och då kan alla kriser få en lösning, eller så får de neokonservativa överhanden, och då kommer Trumps presidentskap inte att lyckas åstadkomma det som var tanken.

I det här sammanhanget måste man undra hur det kommer sig att högtidliga löften om evig trohet till den "speciella relationen", som Pompeos fjäskiga uttalanden i London, fortfarande tolereras.

Samtidigt som Pompeo kysste fötterna på Hennes majestäts "Five Eyes"-underrättelsetjänster (Storbritannien, USA, Kanada, Australien, Nya Zeeland), riktade president Trump hårda angrepp mot dem i en serie tweets om den brittiska rollen i upprinnelsen till Rysslandsanklagelserna.

Ett gällde det politiskt explosiva innehållet i handlingar som släpptes den 8 maj, som visade att den "tidigare" MI6-agenten Christopher Steeles famösa "dossier" med smutskastning av presidentkandidaten Trump spreds till media på uppdrag av Hillary Clintons kampanjorganisation – en månad före presidentvalet 2016 och bara några dagar innan FBI använde denna smutskastning, vars riktighet aldrig kontrollerades, som grund för sin ansökan om att i hemlighet få avlyssna Trump-kampanjen.

Presidenten tvittrade: "Den här brittiska spionen, Christopher Steele, var så angelägen om att få ut den här fejk-dossiern före valet. Varför?"

Svaret är givet: Det brittiska imperiet ville och vill till varje pris förhindra att Trump bryter med den geopolitiska doktrinen som driver USA till en katastrofal konfrontation med Ryssland och Kina. Under valkampanjen 2016 och sedan han tillträdde har Trump konsekvent tagit avstånd från politiken för ändlösa krig och framtvingade regimskiften. När krishärdarna runt om i världen nu hettas upp är det absolut nödvändigt att dialogen mellan USA, Ryssland och Kina fortsätter.

Harley Schlanger