Nu skrivs historia i Asien: EU-toppmötet måste följa Singapore-exemplet

Kim och Trump lät inte det förflutna styra framtiden. EU måste tänka på samma sätt ifråga om flyktingkrisen!

Kontrasten kunde inte vara större: I Singapore höll president Trump och ordförande Kim Jong-un ett historiskt möte som utgör början på en process som även långt utanför regionen ifråga kan trygga världsfreden för framtiden. Samtidigt ringde Shanghai Cooperation Organisation, SCO, in en ny era genom beslutet att bygga en ny världsordning byggd på förtroende, harmoni och gemensam utveckling. På den andra sidan det splittrade och antagonistiska G7-mötet, från vilket de europeiska statscheferna reste hem bara för att hamna i nya bråk om den pånytt uppflammade flyktingkrisen och reagera på denna kris med lika avskyvärda som odugliga recept. Tiden är verkligen mogen för en politisk kursomläggning på den gamla kontinenten! Den omedelbara chansen till detta är det kommande EU-toppmötet den 28-29 juni.

Tvärtemot alla de förväntade cyniska kommentarerna i de etablerade medierna skulle det banbrytande mötet mellan Trump och Kim Jong-un aldrig varit möjligt utan den nya Sidenvägsandan som har svept genom framför allt Asien de senaste åren. Tanken att ekonomiskt inkludera Nordkorea i sammanslagningen av Kinas Bälte- & väginitiativ med den Eurasiska ekonomiska unionen fanns med redan på förra årets Eastern Economic Forum i Vladivostok. Och vid toppmötet i Panmunjom i april mellan de båda koreanska staternas ledare överlämnade president Moon Jae-in till Kim Jong-un ett USB-minne som innehöll detaljerade planer för den ekonomiska utvecklingen av den norra delen av halvön

Vita huset hade i samarbete med USA:s nationella säkerhetsråd producerat en video som målade upp perspektivet av ett modernt, industrialiserat och välmående Nordkorea – snabbtågssystem, en kinesisk magnettågbana, industriparker, ett land på uppgång – och som Trump visade för den nordkoreanske ledaren under deras möte, före den avslutande presskonferensen. Man kan bara rekommendera alla ljushuvuden i västvärlden som medierna proppat fulla med förutfattade meningar, att själva titta på Trumps presskonferens på nätet. En självsäker Trump presenterade resultatet av toppmötet: fullständigt kärnvapenavveckling på Koreahalvön, i utbyte mot säkerhetsgarantier, hävda sanktioner och ett löfte om att göra Nordkorea till ett välmående land. Trump förklarade dessutom att USA:s militära manövrar tillsammans med Sydkorea omedelbart ska upphöra. Det kommer att spara mycket pengar, sa han, och de har hur som helst varit "väldigt provokativa".

Befolkningen i de båda koreanska staterna reagerade med extas på live-sändningen av toppmötet och presskonferensen. President Moon brast vid flera tillfällen ut i spontana applåder. Vi i Tyskland som kommer ihåg glädjen när Berlinmuren föll kan göra oss en föreställning om vilka känslor som människorna där upplever nu.

Inför toppmötet förde särskilt Kina och Ryssland viktiga bakgrundssamtal med Nordkorea, den ryska regeringen har också lovat att hjälpa till med den ekonomiska utvecklingen och den kinesiska regeringen har lovat att ställa upp med säkerhetsgarantier för Nordkorea. Den ryske utrikesministern Lavrov betonade vikten av att återuppta sexpartssamtalen för en internationellt säkerställd efterlevnad av överenskommelsen. Kinesiska Global Times skrev att den nordkoreanska ekonomin inte alls är i så dåligt skick som många tror: "Nordkorea har ekonomiska och geografiska förutsättningar för att ansluta sig till Bälte & väginitiativet, som kommer att hjälpa landet att förverkliga sin ekonomiska potential. Det blir inte lätt, och det kommer inte att ske på en dag. Men att få med Nordkorea i Bälte & väginitiativet för att främja ekonomisk integration kan visa sig vara lättare än vad många hade trott."

Det nästan samtidiga SCO-mötet, där Indien och Pakistan för första gången deltog som fullvärdiga medlemmar, öppnades av Kinas president Xi Jinping som förklarade att framtiden kommer att präglas av Konfucius anda. Xi påminde om att Qingdao där konferensen ägde rum ligger i samma Shangdongprovins som också är födelseplats för den store kinesiske tänkaren. Kinas utrikesminister Wang Yi beskrev konferensen som början på en ny era i byggandet av en internationell ordning byggd på ömsesidigt förtroende, allas lika värde, respekt för olikheter och gemensam utveckling. Därmed skulle man, sa han, lämna de föråldrade föreställningarna om kamp mellan civilisationerna, kallt krig, nollsummespel eller exkluderande klubbar bakom sig.

Vilken skillnad mot G7-mötet i Kanada! Bilden som visar förbundskansler Merkel med en konfronterande attityd mot Trump i kretsen av de andra stats- och regeringscheferna är samtidigt en bild av upplösningen av den geopolitiskt orienterade efterkrigsordningen, formationen "G6 mot 1". Men egentligen var det bara G4, eftersom Trump, Abe och Conte inte var med på en fortsättning av sanktionerna mot Ryssland. Oenigheten bland européerna är särskilt påfallande i frågan om flyktingkrisen. Alla inser väl att idén att flyktingar ska avvisas vid EU:s yttre gräns, med vilka metoder som helst, är lika orealistisk som idén att EU före toppmötet ska kunna enas om någon av de hittills föreslagna "lösningarna".

Den tyske inrikesministern Horst Seehofers förslag att flyktingar ska avvisas vid den tyska gränsen om de finns registrerade i ett annat EU-land leder i förlängningen till ett upphävande av Schengenavtalet, och river därmed upp grunden för valutaunionen. Tanken på såkallade uppsamlingsläger i länder som Libyen, som störtat ner i kaos som en följd av Obamas militära ingripande, är så barbarisk att den definitivt tänjer de omtalade "västerländska värderingarna" in absurdum.

År 2040 beräknas två miljarder människor bo i Afrika, de flesta unga människor, som behöver en utbildning, ett jobb och ett allmänt framtidsperspektiv. Det som den afrikanska kontinenten behöver är massiva investeringar i infrastruktur, industrikapacitet och jordbruk, precis det som Kina ägnat sig åt de senaste tio åren. Kina har därmed sett till att fattigdomen i Afrika har minskat från 56 procent 1990 till 43 procent 2012. Vid G20-mötet i Hamburg bjöd Xi Jinping uttryckligen och upprepade gånger in förbundskansler Merkel att samarbeta kring den nya Sidenvägen i Afrika. Den tyska regeringen har för sin del talat om en "Marshallplan för Afrika", men utöver de vanliga gröna "hållbara" projekten, uppsamlingsläger, säkrande av EU:s yttre gränser och bortslösade pengar är det inte mycket som har hänt.

Den nye statssekreteraren i den italienska regeringens utvecklingsdepartement, professor Michele Geraci, har offentliggjort en skrivelse angående Italiens samarbete med Kina där han pekar ut elva områden på vilka Italien har ett existentiellt intresse att samarbeta med Kina. Där kan man bland annat läsa: "Afrika och migranterna? Vem kan hjälpa Afrika? Kina." Kina har investerat stort i Afrika och det är tack vare Kina som fattigdomen i Afrika för första gången är på tillbakagång, konstaterar Geraci. "Kina erbjuder Europa och särskilt Italien en historisk chans att samarbeta om att stabilisera Afrika socialt och ekonomiskt som vi absolut inte får missa. Vi måste alltså förstärka samarbetet mellan Italien och Kina i Afrika."

Om Merkels regering fortfarande finns kvar när den här artikeln publiceras så finns det ett mycket bra sätt att lösa de aktuella kriserna – från flyktingkrisen till regeringskrisen och krisen i EU. Den tyska regeringen borde följa exemplet från toppmötet i Singapore, att förändring är möjlig på riktigt och att det förflutna inte bestämmer framtiden, och driva igenom att dagordningen på det kommande EU-toppmötet den 28-29 juni snabbt ändras. EU:s samarbete med Kinas Sidenvägsinitiativ för Afrikas utveckling borde göras till den enda frågan och Xi Jinping eller Wang Yi bjudas in till toppmötet, tillsammans med några statschefer från Afrika som redan samarbetar med Kina.

Om EU-toppmötet, den kinesiska regeringens representant och Afrikas företrädare sedan i ett gemensamt uttalande åtar sig att gemensamt dra i gång ett kraschprogram för ett infrastruktur- och uppbyggnadsprogram för hela Afrika, och lovar alla unga människor där att kontinenten snart kommer att ha besegrat fattigdomen och går en blomstrande framtid till mötes, då skulle ett sådant uttalande tack vare Kinas medverkan ha all trovärdighet i världen i Afrika, och detta skulle med ens skifta dynamiken i alla länder i riktning mot ett konkret framtidshopp och därmed också påverka flyktingkrisen. EU skulle befrias från sin nuvarande legitimitetskris och de europeiska länderna skulle få en uppgift, som skulle återetablera Europas enighet på en fantastisk ny nivå.

Klarar de europeiska stats- och regeringscheferna av att följa Trumps och Kim Jong-uns exempel? Perspektivet om att utveckla Afrika tillsammans med Kina skulle också erbjuda ett efterlängtat tillfälle för Trump att bryta den annars hotande handelskrigsspiralen, och minska USA:s handelsunderskott genom en förstärkt handel framför allt genom investeringar i samägda bolag i tredjeland.

Krisen i EU, flyktingkrisen, krisen i den tyska regeringen – alla har de antagit sådana dimensioner att tiden absolut är inne för en politisk kursändring. Det som behövs nu är människor som driver igenom den!

av Helga Zepp-LaRouche

Se Trumps presskonferens i Singapore här:
https://www.c-span.org/video/?446895-1/president-trump-holds-post-summit-news-conference-singapore

Läs och skaffa Schillerinstitutets specialrapport om massiv utveckling av Afrika ihop med Kinas Bälte & väginititativ: http://www.larouche.se/artikel/den-nya-sidenvagens-forlangning-till-vastasien-afrika-en-vision-om-ekonomisk-panyttfodelse